Mode i konsten

Fashionistas kan bekräfta det vi redan vet, mode är en konstform som kräver såväl fantasi som kreativitet och ibland total hängivenhet. Och det är på inget sätt en ny trend.

Claude Monet, 'Women in the Garden' [detalj], 1866–1867, Musée d'Orsay, Paris
Claude Monet, 'Women in the Garden' [detalj], 1866–1867, Musée d'Orsay, Paris

Porträtt, från historien fram till idag, ger oss en fantastisk inblick i modets trendväxlingar och visar prov på människans önskemål om hur denne önskar framställas, ofta för att understyrka vikten av sin egen person. Garderoben har i alla tider avspeglat personlig status inte minst då det förr endast var eliten i samhället som hade råd med de senaste modetrenderna. Då ett porträtt beställdes, av exempelvis en kvinna från societeten, sågs det som en självklarhet att hon skulle avbildas i den för tiden rådande smaken och i kläder av de finaste och dyrbaraste av tyger.

Porträttmåleriet nådde sin kulmen under 1700- och 1800-talen. Modets obestridda huvudstad var och är fortfarande Paris. För de europeiska kvinnorna var favoriten vid denna tid en robe á la française (den franska rocken), som uppfanns vid det franska hovet. Den bestod i princip av tre delar: en kjol, ett styvt livstycke och över det en kappa.

Frankrike, robe à la française, cirka 1770. Foto: Wiki Commons
Frankrike, robe à la française, cirka 1770. Foto: Wiki Commons

Jeanne-Antoinette Poisson Marquise de Pompadour, mest känd som Madame de Pompadour, är förmodligen den franske kung Ludvig XV mest kända älskarinna. Det finns flera porträtt av henne skapade av de bästa målarna i Frankrike, bland andra François Boucher. För Madame de Pompadour innebar porträtten en maktdemonstration men även ett uppvisande av hennes bildning samt goda smak. Genom uppvisandet av de vackra tygerna i kläderna gjordes också reklam för den franska silkesindustrin.

François Boucher, ‘Marquise de Pompadour’, 1756. Foto: Wiki Commons
François Boucher, ‘Marquise de Pompadour’, 1756. Foto: Wiki Commons

På 1770-talet var den franska krinolinen mer populär än någonsin. Den förstärkta underkjolen ökade höfternas bredd markant liksom att storleken på frisyrerna ökade, vilka blev allt högre och mer pompösa.

Läs: De tysta åskådarna – målningar i andra målningar

Modet för årtiondet finns skildrat i ett porträtt från 1778, av den parisiska konstnären Élisabeth Vigée Le Brun, som föreställer den olyckliga och slösaktiga Marie Antoinette. Drottningen hade en uttalad förkärlek för mode och spenderade stora summor på detta. Hennes favoritsömmerska Rose Bertin kallades för "Modeministern" och var en inflytelserik person vid hovet.

Élisabeth Vigée Le Brun, ‘Marie Antoinette in Court Dress’, 1778. Foto: Wiki Commons
Élisabeth Vigée Le Brun, ‘Marie Antoinette in Court Dress’, 1778. Foto: Wiki Commons

Även den fashionabla Marie Antoinette började till slut längta efter ett enklare garderob. Hon började föredra enkla vita dräkter i muslin. Naturligtvis ville hon även avbildas i dessa kläder och även denna gång av Vigée Le Brun. Men porträttet, som visades 1783 på Parissalongen, skapade skandal: ”Drottningen får inte visas upp i skjorta! Omöjligt!”. Målningen togs bort från utställningen.

Läs: Världens dyraste kvinnliga konstnärer

Det nya modet med skjortklänning var dock ostoppbart. Den franska revolutionen bidrog till förenklingen av dammodet som avslutade epoken med den tredelade dräkten à la française. Det nya modet representerade en mer klassisk stil och den hårda tuktningen av kvinnokroppen blev omodern. I England föredrog man ett mer bekvämt mode vid denna tid och "Robe á l'anglaise" (den engelska rocken) tar avstånd från det franska modet med extremt breda höfter.

François Gérard, ‘Portrait of Madame Récamier’, 1802, olja på duk. Foto: Wiki Commons
François Gérard, ‘Portrait of Madame Récamier’, 1802, olja på duk. Foto: Wiki Commons

Men det bekväma modets tid var snart över. I och med 1800-talets början kom en puritansk stil och med det ett mode som innebar att kvinnokroppen skulle täckas så mycket som möjligt. Korsett blev obligatoriskt igen.

Läs: Den sanna historien bakom Frida Kahlos ikoniska stil

I och med införandet av krinolinen så var modet 1840 mycket likt det från 1770-talet. Den franska kejsarinnan Eugénie och hennes damer porträtteras, iklädda sina krinoliner, i denna målning av Franz Xaver Winterhalter som var en av de mest populära porträttmålarna av sin tid. På 1860-talet nådde krinolinen sin höjdpunkt: bredden mellan höfterna på en klänning vid den tiden kunde vara över sex meter.

Franz Xaver Winterhalter, 'The Empress Eugénie Surrounded by her Ladies in Waiting', 1855, Château de Compiègne. Foto: Wiki Commons
Franz Xaver Winterhalter, 'The Empress Eugénie Surrounded by her Ladies in Waiting', 1855, Château de Compiègne. Foto: Wiki Commons

Runt 1870 försvann krinolinen från modet. Kjolens volym ökade istället på baksidan medan den främre delen var relativt stram. I slutet av 1800-talet blev modets kroppssiluett ännu smalare medan ärmarna ökade i volym. Den smala midjan markerades ännu mer.

I början av 1900-talet började fotografier ersätta måleriet som porträttkonst. Nu har vi nått slutet av vår resa med modet genom två århundranden. Vi är tacksamma över att de mest begåvade konstnärerna av sin tid, har använt sina talanger åt att skapa dessa vackra porträtt så rika på detaljer.

Upptäck fler artiklar på Bbys Magazine

Öka synligheten för din kommande auktion på Barnebys!