Namnet Pablo Picasso (1881-1973) är för de flesta synonymt med måleri och mästerverk som Guernica och Les femmes d’Alger. Men den spanske konstnären var faktiskt en produktiv keramiker som skapade hundratals keramiska verk under sin livstid.
Passionen för keramik började 1946 när Picasso åkte till Vallauris i södra Frankrike för att besöka den årliga keramikutställningen. Där träffade han konstnärsparet Suzanne och Georges Ramié som ägde keramikfabriken Madoura. Paret introducerade Picasso för konstformen och lät honom skapa sina första verk i deras ateljé.
Läs: Lucie Rie – en keramiker i exil
Picasso fascinerades över lerans formbarhet och processen att bränna den. Nya texturer, material och färger inspirerade konstnären. De blanka glasyrerna och de starka färgerna gav nya perspektiv till Picassos konstnärskap och han började formge allt från tallrikar till skålar och vaser.
Läs: På och utanför duken: konstens mest kända muser
Under åren i Vallauris (1948-1955) träffade han Jacqueline Roque, som blev Picassos andra fru. Han skildrade ofta hennes ansikte på de keramiska föremålen men dekorerade dem också med abstrakta djur och tjurfäktare i kubistisk stil. Efter att ha skapat en mängd verk på Madoura tillsammans med Suzanne Ramié blev Picasso fabrikens exklusiva konstnär, en titel som blev officiell 1967.
I enlighet med Picassos testamente tillverkade ett flertal av hans keramiska verk, från 25 till 500 exemplar per serie. Han valde ut dem noggrant med hjälp av paret Ramié och lät verken tillverkas på Madoura.
Läs: Wedgwood: det brittiska porslinets kronjuvel
Picasso lyckades förvandla något vardagligt som tallrikar och vaser till modern konst där estetik hade ett högre värde än funktion. Men Picasso ville att man skulle använda hans keramik och sade till den franske författaren André Malraux: “Jag skapade keramik så att vi kunde äta på dem.”
År 2013 sattes ett nytt rekord för Picassos keramik när Grand vase aux femmes voilées såldes hos Christie’s för 9,8 miljoner kronor.