Namnet Pablo Picasso för inte bara tankarna till konstnärens utpräglade karaktäristiska stil och eftervärldens kommersiella reproduktion av Picassos idévärld i form av tryck, keramik och bruksföremål. Namnet Picasso påminner även om ett sekel kännetecknat av flera framträdande konströrelser och förekomsten av två världskrig.
Picasso var inte främmande inför dåtidens svängningar utan påverkade både konströrelser och politik. Han var en konstnär som på nya, bredare sätt kopplade samman politik och konst vilket bidrog till det egna konstnärskapets svindlande höjder.
Konstnärens Les Femmes d’Alger höll rekordet för världens dyraste målning när den såldes 2015 för 179,4 miljoner dollar, även om den snabbt petades ner från första plats när Leonardo da Vincis Salvator Mundi såldes 2017 för 450,3 miljoner dollar. År 2018 såldes Picassos Fillette à la Corbeille Fleurie för 115 miljoner dollar, vilket gör att den hamnat på listan över världens tio dyraste målningar som sålts på auktion.
När Picasso sålde Fillette à la corbeille fleurie till en fransk konstsamlare var han i desperat behov av pengar och fick bara 75 franc. Konsthandlaren sålde i sin tur verket till den amerikanska författaren Gertrude Stein. Den då 24-åriga Picasso hade precis flyttat till Paris och bodde på Bateau-Lavoir, ett välkänt men slitet konstnärshem i Montmartre. Picassos blåa period sträckte sig från 1901-1904 för att sedan efterföljas av konstnärens rosa period. Han hade redan nått viss ryktbarhet i Spanien, vilket genererat ett antal priser och utmärkelser. Picassos far undervisade i måleri och sonen upprätthöll familjetraditionen genom att själv studera konst, bland annat i Barcelona och Llotja. Han avslutade sina konstnärliga studier på San Fernandos Kungliga Akademi i Madrid men lämnade skolan inom ett år och utan att ta examen.
Läs: Världens 12 dyraste målningar på auktion
Den yngsta systerns alltför tidiga död drabbade den unge Picasso hårt och påverkade konstnärens tidiga konstnärskap, liksom den goda vännen Carlos Casagemas självmord. De båda tragiska händelserna utgjorde ett bestående inslag i Picassos konst under 1900-talets inledande decennium. Trots att han representerade Spanien vid världsutställningen i Paris 1900 var han fattig och tillvaron hård.
Tillsammans med vännen och kollegan Georges Braque utvecklade Picasso den analytiska kubismen. Från 1907 och framåt producerade de båda konstnärerna mängder av verk vars motiv reducerade modeller och föremål till enkla tvådimensionella och geometriska former. Genom att ta ett steg tillbaka från det klart verklighetsbaserade måleriet tilläts tekniken att utvecklas till den rörelse den sedan blev. Konstnärer som Juan Gris, Francis Picabia, Robert Delaunay, Constantin Brancusi och Albert Gleizes följde Picassos och Braques fotspår och under det kommande årtiondet kommenterade den kubistiska rörelsen världen och skapade både konstnärliga och intellektuella rubriker. Styrkan i Picassos tvådimensionella period uppenbarades i porträtt, stilleben, skulpturer, collage och ytterligare eklektiska blandtekniker.
Under första världskriget, som Spanien inte deltog i, skapade Picasso främst kulisser och program för ryska baletter. Han hade kommit i kontakt med balettchefen Serge Diaghilev genom en gemensam bekant, allkonstnären Jean Cocteau. Picasso och Diaghilev blev strax vänner. Diaghilev introducerade Picasso till andra inom balettens kretsar, bland annat kompositören Igor Stravinsky och balettdansösen Olga Khokhlova. Picasso och Khokhlova gifte sig 1918 och paret fick sonen Paulo tillsammans. Äktenskapet varade inte länge då Khokhlova upptäckte att Picasso hade haft en kärleksaffär med Marie-Thérèse Walter sedan 1927. Khokhlova lämnade Picasso men de förblev gifta fram till hennes död 1955.
Cocteau, Guillaume Apollinaire och Max Jacobs surrealistiska poesi inspirerade Picassos måleri under mellankrigstiden. Under 1920-talet visades ett stort antal av Picassos verk på surrealistiska utställningar.
Läs: Världens dyraste kvinnliga konstnärer
Under 1930-talet dök ett nytt tema upp i Picassos arbeten. Det grekiska sagoväsendet Minotauros och tjurfäktningsscener blev under en period återkommande motiv. Retrospektiva utställningar med Picassos verk visades i både Paris och Schweiz under 1930-talet, medan det spanska inbördeskriget rasade.
I april 1937 bombades den baskiska staden Guernica av de tyska och italienska flygvapnen, som understödde den nationalistiska sidan. Bombningen av staden utgjorde ingen militärstrategiskt tillvägagångssätt, utan var ren terrorism. Bombningen fördömdes och möttes med bestörtning. Picasso själv svarade med det monumentala verket Guernica, där den baskiska civilbefolkningens lidande avbildats. Med penseln som vapen angrep konstnären den fascistiska regimen. När världsutställningen hölls i Paris samma år representerade Picassos Guernica det fria Spanien.
Själv sympatiserade Picasso med det kommunistiska partiet jämsides den franska författaren Louis Aragon, och målade under andra världskriget verk med kommunisterna i sinnet, bland annat Fredsduva. Duvor, olivkvistar andra fredssymboler letade sig allt oftare in i Picassos bildvärld och när han tillsammans med dåvarande partnern Françoise Gillot blev förälder på nytt fick dottern namnet Paloma (spanska för ”duva”). Efter krigets slut upphörde konstnären dock att kommentera aktuella politiska händelser i samma utsträckning som tidigare.
Läs: På och utanför duken: konstens mest kända muser
Under ett par år under 1950-talet levde Picasso i Vallauris i södra Frankrike, där han började arbeta i en för konstnären ny teknik, inspirerad av konstglaset gemmail. Han skapade bland annat verket Les Ménines, en serie av 58 verk som hommage till Diego Velasquez. Under samma period gifte han sig även med Jacqueline Roque, vilket utgjorde Picassos andra och sista äktenskap.
Pablo Picasso befann sig på toppen av sin karriär och ställdes ut på gallerier och museer runt om i världen.
När Picasso dog den 8 april 1973 hade han skapat över 50 000 verk, bestående av allt från målningar, teckningar och skulpturer till keramik, bonader och etsningar. Picassos samlade egendom tillföll hans fyra barn och värderades till 700 miljoner euro. Men ärligt talat vore ovärderligt kanske ett bättre ord för att beskriva arvet efter Picasso – både för hans efterlevande och för den moderna konsten.
