Lucie Rie, född Gomperz, föddes den 16 mars 1902 i Wien i dåtidens Österrike-Ungern. Fadern, Dr Benjamin Gomperz, var en av Sigmund Freuds adepter. Men det var hennes farbror, konstfantast och hobbyarkeolog, som fick henne att 20 år gammal inleda sina studier vid Kunstgewerbeschule, en skola för konst och hantverk.
Läs: Fem saker du kanske inte visste om keramik
Genom sin hantverksgärning skulle hon bidra till grundandet av ryktbara rörelsen Vienna Workshop – en föregångare till den moderna formgivningsvurm som senare mynnade ut i Bauhaus och Art Deco.
Vienna Workshop lockade en rad namnkunniga och innovativa arkitekter, modedesigners, grafiska formgivare, konstnärer och keramiker. I detta modernistiska sammanhang skulle Ries arbete, trots inspiration hämtad från antikens former, skapa stor uppståndelse. År 1925 började hon presentera sina verk i samband med International Exposition i Paris, där hon vann silver 1937 – ett av de första av många utmärkelser som skulle följa.
Till följd av en stegrande nazism och antisemitism i barndomens Österrike, skiljde hon sig från Hans Rie, hennes man sedan tio år, och emigrerade till Storbritannien. För att försörja sig sålde hon keramiska knappar och smycken till Londons modedesigners som var strängt begränsade till följd av krigstidens åtstramningar. Idag finns några av dessa knappar bevarade på brittiska museer bland annat Victoria and Albert i London.
Läs: Så blev Picasso keramiker
Hennes studio, ett före detta stall på 18 Albion Mews nära Hyde Park, inhyste och sysselsatte andra krigsflyktingar bland annat fysikern Erwin Schödinger och den unge Hans Coper. Coper, som ursprungligen var från Tyskland, skulle genom sin kontakt med Lucie Rie utvecklas inom keramik och drejteknik. Ett möte som senare skulle hjälpa honom att bli en mycket skicklig hantverkare.
Vid drejskivan och brännugnen utvecklade Rie sin stil efter andra världskrigets slut. Hon inspirerades av kontrasten mellan det moderna och det antika. Efter ett besök på arkeologimuseet i Averbury i södra England smög sig även förhistoriska influencer från sten- och bronsåldern in i hennes arbete.
Hon sökte det enkla och anspråkslösa. Hennes keramik är sparsam och rå, drag som även speglade hennes personlighet, något som hennes elever på Camberwell School of Art blev varse i form av Ries hänsynslösa ärlighet.
Hon satte alltid forskning och självständighet före trender och förväntningar från folk i sin omgivning. Till skillnad från Bernard Leach, en samtida nyckelfigur inom engelsk keramik, och Hans Coper som ägnade sig åt mer monumentala kreationer, höll sig Lucie Rie till mer anspråkslösa vaser, flaskor och koppar, ofta med intressanta strukturer, färger och skuggor som genom tekniker som sgraffito, en typ av gravyr, och nériage som innebär att man knådar samman olikfärgad lera. Det fragila och spröda i hennes kreationer står ofta i kontrast med den solida känslan av materialet.
Läs: Elva kvinnor som präglat konsthistorien
Trots flertalet hjärtattacker, lämnade inte Lucie Rie sin drejskiva förrän hon var ca 90 år fyllda. En outtröttlig arbetare, som för sin hängivenhet belönats med flertalet priser och utmärkelser i hennes nya hemland. År 1968 utsågs hon till Officer of the Excellent Order of the British Empire, och 1991 blev hon adlad till Dame. Hon är dessutom hedersdoktor på Royal College of Art i London och på Heriot-Watt University i Edinburgh i Skottland.
Under senare delen av hennes liv flirtade hennes keramik med ren asiatisk formalism fortfarande med intressanta texturer och eroderade ytor. Hennes verk finns utställda på museum över hela världen till exempel på MoMA i New York, Carnegie Museum of Art i Pittsburgh, Paisley Museum i västra Skottland och flera brittiska institutioner. Hennes studio på Albion Mews finns till och med återskapad på Victoria and Albert Museum sedan hennes död 1995.
Hett villebråd för amerikanska, brittiska, europeiska och japanska säljare kommer kreationer av Lucie Rie fortsätta att klättra i värde. Några av hennes viktigaste skapelser säljs för miljonbelopp på auktion.
Sträng och anspråkslös, i konst och personlighet, fick keramikern trots sin celebra status ofta besök i sin studio nära Hyde Park ända fram till sin död 1995.
