Ibland när man tittar på Slim Aarons bilder känns det som att man scrollar igenom ett Instagram-flöde: bilder på fantastiska platser, med vackra, rika och berömda människor som gör intressanta saker. Eller ännu bättre, som Aarons själv beskrev sina fotografier, "Attraktiva människor som gör attraktiva saker på attraktiva platser".
Faktum är att Slim Aarons karriär som fotograf började på ett helt annat sätt. Vid 18 års ålder 1934 gick han med i den amerikanska armén där han sedan började arbeta som fotograf vid West Point Military Academy. Där träffade han regissören Frank Capra som vid tiden gjorde en film om krigisk bedrift och genom vilken Aarons skickades av tidningen Yank till Europa.
Läs: På och utanför duken: konstens mest kända muser
Med sin Leica i handen (han vägrade att använda Speed Graphic som skickades till honom på grund av att den var för otymplig) dokumenterade den unga fotojournalisten sin omgivning, bland annat slaget om Monte Cassino. Det var under kriget som han träffade George Silk och Carl Mydans, fotografer för tidningen Life och som Aarons hade dyrkat sedan han var ung. De tre förblev tillsammans under hela italienska fälttåget och efter en skada under invasionen av Anzio, som resulterade i att Aarons fick Purpurhjärtat, åkte han med sina kamrater till Rom. Där dokumenterade han det som skulle bli omslaget för Yank i juli 1944: en amerikansk soldat som håller ett barn i sin famn mitt i folkmassan.
Efter att ha sett ett koncentrationsläger vill man inte se fler hemskheter.
Efter kriget öppnade Aarons ett kontor i Rom och började arbeta för Life. När den berömda tidningen föreslog att han skulle återvända till fronten i Korea vägrade han och flyttade till Los Angeles. Senare sa han: "Efter att ha sett ett koncentrationsläger vill man inte se fler hemskheter." Det var efter striden som han insåg att: ”Den enda stranden som är värd att landa på har vackra halvnakna flickor som solar.”
Efter det förändrades hans liv och han gifte sig med Rita Dewart, som han träffade genom Life, och började samarbeta med tidningen Holiday som då gick igenom en stor förändring efter att ha fått en ny konstnärlig chef Frank Zachary. Han anlitade några av världens hetaste fotografer: Henri Cartier-Bresson, Arnold Newman, Tom Hollyman, Fred Maroon, John Lewis Stage och Aarons, som snart blev tidningen främsta fotograf.
Läs: Topp 11 dyraste fotograferna
Aarons gick från att vara krigsfotograf till att ta bilder av Hollywoods elit i miljöer som Palm Springs, Acapulco, Saint Tropez och Amalfikusten.
År 2002 sa Aarons till The Independent: "De bjöd in mig till sina fester eftersom de visste att jag inte skulle orsaka någon skada. Jag var en av dem." Aarons skildrade tidens överklass men utan någon form av konstgjordhet.
Bland hans mest kända fotografier är Kings of Hollywood, taget på nyårsafton 1957 på Crown Room i restaurangen Romanoff i Hollywood, med Clark Gable, Van Heflin, Gary Cooper och James Stewart. Aarons älskade filmvärlden och filmvärlden älskade honom. I synnerhet regissörer som intresserades av hans längd (1,95 meter), men hans talang för skådespeleri hånades ofta. Alfred Hitchcock blev dock så pass fascinerad av Aarons att han skapade huvudkaraktären, en fotojournalist som spelades av Jimmy Stewart, till filmen Rear Window efter honom.
Läs: Världens mest eftertraktade filmaffischer
Under dessa år förändrade Aarons foton modevärlden. Det han fångade på bild blev automatiskt en trend. År 1968 porträtterade han Peter Pulitzer i khakityg och modetidningar blev plötsligt galna i plagget. Aarons förklarade: "Jag skapar inte mode. Jag tar bilder av människor i deras egna kläder och det blir mode", ett bevis på hur starkt hans bilder påverkade allmänheten.
År 1974 publicerade Aarons sin första bok med sin fotosamling: Wonderful Time: An Intimate Portrait of the Good Life. Vid den tiden hade den dock inte sin förväntade framgång och med ett pris på 35 dollar såldes den bara i 20 000 exemplar. Det hjälpte inte heller när kritikern Christopher Lehmann-Haupt från The New York Times kallade den "motbjudande".
Aarons fortsatte att arbeta med Frank Zachary, som under tiden blev chefredaktör för Town & Country. År 1990 gick båda i pension och Aarons fortsatte att sälja sina fotografier till olika tidskrifter runt om i världen. År 1997 kom Mark Getty, som precis lanserat fotografiarkivet Getty Images, till hans dörr med ett erbjudande om att köpa hela hans arkiv. Aarons gick med på det och berättade senare att han fattade beslutet eftersom företaget som han dokumenterat i årtionden inte längre fanns och att allmänheten skulle uppskatta idén att kunna få tillgång till dessa bilder.
Att hans bilder varit så pass tillgängliga för allmänheten har påverkat hans auktionsresultat. När hans ikoniska bilder erbjuds på auktion kan de nå allt från 10 000 kronor till 100 000 kronor. Hans verk Poolside Gossip från omkring 1970 såldes hos Artcurial 2014 för 145 000 kronor.
Genom sina bilder kunde Aarons berätta en del av samhällshistorien under andra hälften av 1900-talet. Han såg sig själv som en "fotojournalist" och en "berättare", förklarade hans dotter Mary i en intervju med Vanity Fair, och sade även att: "Varje bild berättade en historia." Hans böcker är idag väldigt populära och det finns få formgivare som inte har en kopia av hans berömda fotosamlingar (han publicerade två andra volymer: Once Upon a Time och A Place in the Sun).
Vi gillar tanken av Aarons som en föregångare till sociala medier. Hans bilder, som skildrar en värld full av "Attraktiva människor som gör attraktiva saker på attraktiva platser", har skrivit om reglerna för fotografering och kommunikation. Idag är hans ikoniska bilder mer aktuella och eftertraktade än någonsin.
