Som en av 1900-talets mest prominenta figurer efterlämnade han sig mängder av verk. Många av dessa kännetecknas av förvirrande landskap, overkliga vyer och smältande klockor, vilka blev själva symbolbilden för surrealismen. Minst lika känd är han för sin excentriska personlighet – Salvador Dalís allra största konstverk var han själv.
Dalí upprätthöll och förfinade bilden av sig själv som megalomanisk superstjärna under hela sitt liv med alla möjliga sorters hjälpmedel. Han umgicks med dåtidens världskändisar, levde ett liv i lyx och överflöd och uppfattades då som nu som ett universalgeni. Hans utstuderade och samtidigt självmedvetna mediepersonlighet skulle komma att inspirera andra mytomspunna ikoner som Andy Warhol och Jeff Koons.
Dalí föddes 1904 i staden Figueres i spanska Katalonien. Knappt ett år tidigare hade Dalís föräldrar förlorat sitt första barn i gastroenterit innan pojken hade hunnit fylla tre, och valde att ge sin nyfödda son samma namn som det barn de förlorat. Vid ett tillfälle besökte Dalí sin brors grav tillsammans med föräldrarna, vilka berättar att han är sin egen brors reinkarnation, något som den unge Dalí tar på största allvar. Händelsen blir inte bara Dalís första trauma, utan föder även idén till ett av hans mest återkommande konstnärliga teman.
Som sexåring producerar Salvador sitt allra första konstverk och hans talang upptäcks tidigt av hans föräldrar. Som fjortonåring deltar han för första gången i en utställning på stadens lokala teater och 1922, när Dalí är 18 år gammal, lämnar han hemmet till fördel för Madrid för att studera konst. På akademien möter han andra som även de i framtiden ska bli stora namn: Federico García Lorca, Luis Buñuel och Joan Miró. Den unge Dalí hade redan funnit inspiration i den blommande impressionismen, renässansen och spanska konstnärer som Francisco de Zurbarán och Diego Velázquez (vars säregna mustasch snart skulle hitta vägen till Dalís egna överläpp).
Läs: 10 berömda konstnärer och deras första verk
År 1925 organiserade Dalí en soloutställning på Galeries Dalmau i Barcelona och följande år målade han sitt första riktiga mästerverk The Basket of Bread, vilken tog honom fyra månader att slutföra. Under årens lopp skulle han använda bröd som motiv massvis med gånger och har själv sagt att bröd var hans allra första besatthet. Samma år stängs han av från konstakademin i Madrid, efter att ha kallat lärare och examinatorer för inkompetenta. Istället bestämde sig Dalí för att sikta på en karriär som författare och vände sig till den avantgardistiska gruppen Generación del 27.
År 1927 packade Dalí sina väskor och flyttade till Paris, där han snart träffade likasinnade som André Breton, Marcel Duchamp och Pablo Picasso med vilka han snart formade nära vänskaper. Två år senare sällade sig Dalí till surrealisterna, där han inledningsvis kom mycket bra överens med gruppens ledare Breton. Dalí utvecklade ett starkt symboliskt språk i sin konst där historiska gestalter som Lenin, Wilhelm Tell och Adolf Hitler figurerade. Han hade redan nu blivit besatt av vissa teman, som död, mat och “mjukhet” vilka han porträtterade om och om igen. Dessutom skapade han ett omfattande bildbibliotek av fabeldjur och katalanska referenser.
Läs: 8 konstverk som inspirerar till matlagning
Dalí målade två mästerverk under denna period: The Great Masturbator (1929) och The Persistence of Memory (1931). Men hans förhållande till André Breton försämrades snart på grund av hans provocerande uttalanden om Hitler och pedofili ... och inte att förglömma det äktenskapsbrottsliga förhållande han inledde när han förförde Paul Éluards hustru, Gala, som därefter blev hans älskade musa (Portrait of Gala, 1931). Det var därför som André Breton 1934 uteslöt Dalí ur den surrealistiska gruppen.
Läs: Musans betydelse för konstnären
Trots detta fortsatte Dalís skapande och undersökande av sig själv obehindrat. År 1937 skapade han sin första målning (The Metamorphosis of Narcissus) med hjälp av den så kallade kritisk-paranoiska metoden, en metod han utvecklat själv med inspiration från Sigmund Freud. Faktum är att den berömde psykoanalytikern och konstnären faktiskt träffades under ett möte i London 1938. Enligt Dalí syftade metoden till att försätta konstnären i ett drömlikt tillstånd där det undermedvetna verkade i harmoni med den faktiska världen och allt kunde tolkas symboliskt. Nästkommande år flyttade Dalí till New York och staden skulle bli hans hem under de kommande åtta åren. Han gjorde sig snabbt ett namn bland stadens elit, vilka föll handlöst för hans talang och excentriska charm. I USA skapade han smycken och scendekor, skrev texter och designade kläder. År 1941 arrangerades ett retrospektiv över Dalís konstnärskap på MoMA.
Läs: De 10 mest skräckinjagande verken i konsthistorien
År 1945 innebar en avgörande vändpunkt i Dalís liv. Han konverterade till katolicismen och deklarerade att han numera var en av monarkins anhängare. Fyra år senare träffade han påven Pius XII och korsade än en gång Atlanten för att slå sig ner i Katalonien. I kombination med sin nya trosuppfattning och årtiondets fokus på kärnfysikens nya innovationer började Dalí måla allt större målningar fulla av optiska illusioner och geometriska former.
Utvecklingen är tydlig i verk som Temptation of St Anthony (1946) och Christ of St John of the Cross (1951), där Dalí undersöker religiösa teman medan Uranium and Atomica Melancholica Idyll var en kommentar på de atombomber som föll över Hiroshima och Nagasaki 1945. Under samma period experimenterade han för första gången med skulptur och skapade både Anthropomorphic Cabinet (1970) och Profile of Time (1984).
Vill du ha fler artiklar direkt i din inkorg? Anmäl dig till vårt nyhetsbrev här
Läs: Fascinationen för kändismemorabilia
Dalí fortsatte att kultivera sin stjärnpersonlighet även under den sista perioden av sitt liv. Han umgicks med kulturpersonligheter som Elvis Presley och Alice Cooper och skrev flera böcker om både sitt liv och konstnärskap. Han samarbetade med modehuset Christian Dior och skapade en ikonisk hummerklänning och gjorde även reklam för choklad.
År 1978 hölls en soloutställning med Dalí på Centre Georges Pompidou i Paris, vilken lockade 850 000 besökare. Succén var ett faktum. I sin hemstad Figueres, där han som fjortonåring visat sina verk för första gången, öppnade Dalí ett museum dedikerad åt sitt eget konstnärskap.
År 1982 dog Gala och sju år efter hennes död gick även Dalí bort. Trots att flera museer och institutioner dedikerats den surrealistiske konstnären är museet i Figueres fortsatt en speciell plats där dess skapares suggestiva universum uppenbarar sig för besökarna. Salvador Dalís inverkan på den moderna konsten kan inte understrykas nog, och kanske var han den förste konstnären att på allvar inse massmediernas påverkan på samhälle och kultur – och dra nytta av detsamma.
