“Han förändrade och förnyade sättet att porträttera helt och hållet”, förklarade Mariane Ibrahim, ägare till Mariane Ibrahim Gallery i New York som i oktober 2020 stod värd för utställningen I Stand by Me, tillägnad Amoako Boafo.
Boafo var utan tvekan den mest omtalade konstnären 2020. Framgången kom till honom under ett betydelsefullt år där Black Lives Matter-rörelsen stod i fokus. Medan vissa köpare verkar ha insett att deras samlingar saknade mångfald har andra identifierat Boafos målningar som den perfekta investeringen.
Dock har konstnären även insett att det finns en baksida av hans framgång. Förra året sa han till Artnet: “Jag vet inte exakt vad jag måste göra för att hindra dem från att sälja verken på auktion.” För att återta kontrollen över den spekulativa bubbla som hade bildats kring hans verk köpte han själv, genom en tredje part, sitt verk The Lemon Bathing Suit på en auktion hos Phillips i februari 2020 – men det gick inte riktigt som planerat.
Boafo föddes i Ghana 1984 och bodde efter faderns död hos sin mor som arbetade som kokerska. Han ägnade sin fritid åt att måla och försörjde sig som halvprofessionell tennisspelare, tills en av moderns arbetsgivare erbjöd sig att betala hans universitetsavgifter. År 2008 tog Boafo examen från Ghanatta College of Art and Design i Accra, där han också vann priset för årets bästa målare.
År 2014 flyttade han till Wien tillsammans med Sunanda Mesquita (den österrikiska konstnären som nu är hans fru och grundare av WE-DEY.IN, en utställningslokal för HBTQI-personer, svarta och andra minoritetskonstnärer i Wien) och skrev in sig på Akademie der bildenden Künste Wien. Under tiden, när han kämpade för att hitta sin plats i Österrike, började han skapa porträtt av svarta människor som han mötte och hämtade inspiration från österrikiska expressionister och Wiensecessionen, i synnerhet Egon Schiele. Istället för en pensel började Boafo måla direkt på duken med sina fingrar. År 2017 fick han ytterligare ett pris, Walter Koschatzky Art Award för en konstnär under 35 år.
Läs: Kehinde Wiley: gör en färgstark skillnad
År 2018 var Boafo fortfarande relativt okänd. Samtidigt stal konstnären Kehinde Wiley showen med sitt porträtt av USA:s dåvarande president Barack Obama. Wiley, som är en förespråkare av ny afrikansk konst, upptäckte Boafo på Instagram och kontaktade honom för att köpa en av hans målningar.
Men Wiley slutade inte där. Han skrev till sina gallerister (Stephen Friedman i London, Templon i Paris, Robert Projects i Los Angeles och Sean Kelly i New York) om Boafo: “Jag tror att han är en av de stora nya figurativa konstnärerna.” Några veckor senare sålde Boafos första amerikanska utställning, I SEE ME, som anordnades av Roberts Projects i Los Angeles, slut på andra dagen.
I början av 2019 öppnade Frieze Los Angeles sina dörrar och Boafos verk som visades där uppmärksammades av stora samlare av nya svarta konstnärer. Efterfrågan på svarta konstnärers verk, särskilt figurativa konstnärer, hade ökat i ungefär tre år, och Boafo stod mitt i centrum.
Sommaren 2019 besökte Amir Shariat, handlare, samlare och tidigare chef för Deutsche Bank, Amoako Boafo i hans ateljé i Wien och beundrade hans verk. Han ringde till två samlarvänner, Don och Mera Rubell (som nyligen hade köpt Boafos målningar) och erbjöd Boafo ett konstnärsresidens i Rubell Family Collection, en av världens viktigaste privata samlingar av samtidskonst, som grundades 1964 av paret Rubell i Miami. Detta residens hade tidigare fört konstnärer som Oscar Murillo och Sterling Ruby till världsomspännande berömmelse.
Den 13 februari 2020 arrangerade Phillips sin Contemporary & 20th Century Art Evening Sale. Katalogen presenterade Boafos oljemålning The Lemon Bathing Suit från 2019. Samlaren Stefan Simchowitz hade köpt den för 22 500 dollar av Jeffrey Deitch med löftet att behålla den i sin personliga samling, men kort därefter bestämde han sig för att auktionera ut den på Phillips. Verket, som då uppskattades till mellan 40 000 och 65 000 dollar, såldes för 675 000 pund (cirka 8,6 miljoner kronor). Det köptes av en ung Londonbaserad samlare, Ari Rothstein, för en klients räkning: Amoako Boafo.
Boafo såg marknadsvärdet på sina verk och slöt ett avtal med Ari Rothstein och hans affärspartner Raphael Held. Eftersom han inte hade tillräckligt med pengar för att själv köpa verket lovade han de två handlarna att skapa konstverk åt dem. Det totala värdet av dessa konstverk var 480 000 dollar, ett stort och två medelstora: Self Portrait (2019) och Untitled (2019) såldes på Sotheby's mellan maj och juni 2020, och Untitled (2019) på Phillips i juli 2020, för sammanlagt 664 000 dollar. Dessförinnan hade de två handlarna dock inte något skriftligt avtal med Boafo och erbjöd därför omedelbart The Lemon Bathing Suit på nytt vid en privat försäljning för 300 000 dollar, men verket såldes för mycket mer än så. Denna försäljning genererade en rejäl vinst för Rothstein och Held.
"När dammet har lagt sig, när det har lugnat ner sig, vill jag gå igenom alla de människor som tror att de kan lura mig. Ni kan inte säga att ni vill ha tavlan för er själva och sedan sälja den. Ni kan inte ta min tavla och sedan sätta den på auktion. De tror att det är okej – för det är ju det som är spelet", sade Boafo.
Läs: Nya rekord för Amy Sherald och Kehinde Wiley
Konstnären, som återvände till Ghana för att arbeta under COVID-19, sa att han ville ägna mycket mer uppmärksamhet åt de människor han arbetar med eller säljer verk till. Under tiden hävdar källor att han har börjat köpa Ferraris, även om Boafo korrigerar: en, och begagnad.
Sekundärmarknaden är svår att reglera. År 2020 auktionerades över tjugo verk av Boafo, varav tretton för över 80 000 dollar och sex för över 200 000 dollar.
År 2020 förvärvade Guggenheim ett av hans verk (andra stora institutioner som CCS Bard College Hessel Museum of Art, Albertina i Wien och Rubell Museum i Miami har också Boafos verk i sina samlingar), Dior samarbetade med konstnären för sin kollektion våren-sommaren 2021 och Mariane Ibrahim Gallery i Chicago hade en stor utställning som visade upp hans verk (I Stand by Me, 10 september till 24 oktober 2020).
Boafos porträtt av svarta människor berättar om honom själv, hans förflutna och hans nutid. Hans serie Black Diaspora, som inleddes 2018, är en hyllning av livet genom färger och djärva figurer: hans mål är att utmana de förutfattade meningar som förknippar begreppet svarthet med negativa stereotyper. Genom att porträttera individer från den afrikanska kontinenten och dess diaspora kastar Boafo ljus över uppfattningen om skönhet och jaget och bjuder in till reflektion över mångfald och komplexitet.
Mycket av hans arbete är inspirerat av hans uppväxt. I sina verk ifrågasätter han den machismo som han växte upp med: idén att män ska vara aggressiva och kraftfulla. Hans budskap är intensiva, men hans verk verkar känsliga, och motivet är alltid lugnt och ljus.
“Jag använder måleri som ett instrument, både bokstavligen och för att navigera i den mänskliga erfarenheten … Händerna och ansiktena på figurerna i verken har målats med fingermålning, vilket gör det möjligt för mig att skapa fritt och uppnå en uttrycksfull hudton som består av blå, röda och bruna toner”, säger Boafo i en intervju med Wallpaper*.
Läs: Kerry James Marshall skriver ny historia
I hans livfulla porträtt är motivet alltså det enda element i målningen som är föremål för en formell analys. Betraktaren bör uppmärksamma sig själv, sin hållning, vad de har på sig och hudens egenskaper. Hans motiv är ofta placerade inom ramen för duken, vilket är ett eko av hans signatur inbäddad i en rektangel: ett knep som även Egon Schiele använde sig av.
Varför har Amoako Boafo revolutionerat konstvärlden? Därför att hans konstverk ger oss precis vad vi behöver nu: något nytt, fräscht, speciellt och djupt. Verk som omfamnar och är en aktiv del av en förändring, i konsten och i livet.
