Under det tidiga 1900-talet dominerades Wiens konstscen av expressionism och romantik. I likhet med många andra av Österrikes unga konstnärer under århundradets början präglas Egon Schiele av Gustav Klimts dekorativa symbolism under början av sin karriär. Trots att Schiele sällat sig till den dominerande jugendstilen skilde sig hans formspråk redan tidigt från andras – han var långt mycket mörkare och hans måleri vittnade om både smärta och existentiellt missnöje.
Faktum är att Schieles konstnärskap hade större likheter med underbarnet Jean-Michel Basquiat än med Schieles egna samtida kollegor. På samma sätt som den lysande sonen från Brooklyn slog Schieles konstnärskap ner som en bomb i en värld han inte var skapt för, och idag är intresset för hans konst större än någonsin.
Läs: De 10 mest skandalösa verken i konsthistorien
Trots att de framgångar konstnären upplevde ofta kantades av skandaler, kan man påstå att Egon Schiele hade ett försprång i det romantiska och alltigenom av Freud-genomsyrade Wien. Väldigt få konstnärer har målat så många självporträtt under en så kort tidsperiod som Schiele och han skildrade sig själv på mängder olika sätt. Inte sällan porträtterade han det egna jaget i obekväma kroppsställningar med en avvikande, konstig blick som förde tankarna till hans eget efternamn (på tyska betyder Schielen ungefär att skela eller snegla).
Han efterlämnade sig mer än 3 000 teckningar, omkring 300 målningar och en handfull grafiska verk, såväl som mängder av skulpturer. På ett sätt kan Schiele sägas ha förutspått en av 2000-talets mest utmärkande karaktärsdrag – dagens nästan ohämmade narcissistiska egoism.
Läs: 10 konstnärer mellan genialitet och galenskap
Egon Schiele föddes i juni 1890 och var sina föräldrars enda son. Hans far, som arbetade vid järnvägen, gick bort i syfilis när Egon bara var 15 år gammal och efter det föll ansvaret över den unge konstnären på Schieles morbror. I likhet med fadern arbetade morbrorn vid järnvägen och var av åsikten att den unge Egon skulle göra detsamma. Men Egons mor, som kom från en konsthantverkfamilj tyckte i likhet med den teckningslärare som undervisat Egon på Klosterneuburgs grundskola att hänge sig åt konsten. År 1906 inledde såldes Schiele sina studier på konstakademien i Wien.
Ett par år senare gick en av Schieles äldre systrar hastigt bort. Både systerns och faderns död hade stor inverkan på den unge konstnären och livsåskådning blev allt mörkare samtidigt som han fick allt svårare att hantera det han uppfattade som konservativt eller auktoritärt. Schiele bestämde sig för att lämna akademin i förtid och startade istället, tillsammans med några klasskamrater (bland andra sin framtida svåger Anton Peschka) konstgruppen Neukunstgruppe. Men 1907 träffade Schiele den person som skulle ha störst inverkan på honom – Gustav Klimt.
Klimt var en av Wiener Secessions allra viktigaste grundare och hans berömda målning Kyssen gjorde Schiele knäsvag. När de båda konstnärerna möttes var Klimt 45 år gammal, och Egon, som upplevde att han mött sin spirituella far för första gången, beundrade Klimt som ingen annan. Fem år senare parafraserade Schiele Klimts kyss i verket Kardinal und Nonne (Liebkosung), ett tecken på både hans frigörelse från och sin ständiga beundran för Klimt.
Läs: 8 konstverk med kärlek i fokus
År 1909 deltog Schiele i en första utställning i Klosterneuburg där hans verk uppmärksammades av flera kritiker. Kort efter detta deltog han i en internationell utställning i Wien där han för första gången kom i kontakt med både konsthandlare och samlare. Han sällade sig till gruppen Wiener Werkstätte, en ateljé för konsthantverkare grundad 1903 av Josef Hoffmann och Koloman Moser, och Schiele tog emot beställningar på flera kommissioner.
Läs: Francis Bacons sorgliga kärlekshistoria
Men han genomförde inte alla – från 1911 och framåt distanserade sig Schiele från de dominerande konstströmningarna, främst jugend. Han hade en tendens att isolera sig för att på så sätt utveckla sitt eget formspråk genom både porträtt och självporträtt, där de förvrängda ansiktena och kropparna avslöjade en fäbless för våld och otyglade skaparlusta. Samtidigt tog det existentiella lidandet, provokativa komponenter och sexuella inslag på gränsen till pornografi plats på duken.
Verken mottogs av blandade recensioner under de följande utställningarna i Budapest och München – en del av publiken uppfattade hans konst som både skadlig, obehaglig och makaber.
Läs: Musans betydelse för konstnären
Tillsammans med Wally Neuzil, hans partner och modell, begav sig Schiele till Český Krumlov i Tjeckien, där paret slog sig ner. Staden var hans mors hemstad och där började han arbeta i allt större format. Men paret stannade inte länge. Invånarna i byn var öppet fientliga mot konstnären efter att ha chockerats av hans erotiska måleri. Dessutom anställde Schiele flera av byns tonårsflickor som modeller, något som inte uppskattades eftersom hans måleri blev allt mer grafiskt och dominerades av teman som död och återfödelse.
Åter i Wien 1912 blev Schieles ateljé ett vanligt tillhåll för områdets utsatta unga, och snart anklagades konstnären för att ha förgripit sig på en minderårig. Efter att myndigheter kommit till ateljén för att gripa Schiele konfiskerades mängder av teckningar. Han spenderade en tid i fängelse innan anklagelserna lades ner.
Läs: Varför är erotik fortfarande ett känsligt ämne i konstvärlden?
Trots sitt dåliga anseende hade ryktet om Schieles konstnärliga talang spridits långt bortom Österrike-Ungerns gränser när första världskriget närmade sig. Hans konst mottogs med stor entusiasm i Tyskland, följt av bifallsrop i både Bryssel, Paris och Rom. I juni 1915 gifter sig konstnären med Edith Harms, som bodde granne med Schieles ateljé. Paret hade träffats ett år tidigare och Schieles motiv och kompositioner lättades upp något.
I februari 1918 dog Schieles största inspirationskälla Gustav Klimt. Innan dess målar han Klimts porträtt, då denne befann sig på sin dödsbädd, och målningen ställdes ut på den 49:e upplagan av Wiener Sezession – en enastående hyllning till Schieles mentor.
Senare samma år, i oktober avlider Schiele själv. Tre dagar efter att hans fru Edith dött i spanska sjukan dör även konstnären i sjukdomen. Den 28-årige Schiele efterlämnar sig en mörk och djupt personlig samling arbeten som inte låter sig reduceras till, eller endast kännetecknas av, hans många erotiska, ibland obehagliga karaktärer. Inte heller kan Schieles konstnärskap beskrivas som enbart individualistiskt grävande i det egna jaget – hans självklara linjer, förmåga att återge rörelse och form såväl som tragik och lidande gör Schieles konstnärskap ständigt aktuellt och tidlöst.
Paradoxalt nog är rekordförsäljningen för denna specialist på självporträtt för närvarande kopplad till ett av hans mest sällsynta landskap, Häuser mit bunter Wäsche, målat 1914 och sålt av Leopold Museum i Wien på Sotheby's den 21 juni 2011 för 24,6 miljoner pund. Leopold Museum har tillsammans med Schloss Belvedere i Wien världens största samling av Schieles verk.
