1. Moore utbildade sig till lärare
Henry Moore föddes i Yorkshire den 30 juli 1898, som det sjunde barnet i en syskonskara på åtta. Moores far, som arbetade i en kolgruva, uppmuntrade sina barn att studera i hopp om en ljusare framtid än han själv haft. Trots att den unge Henry tidigt visade stor konstnärlig talang motsatte sig fadern starkt sonens önskan om att bli skulptör, vilket skulle innebära samma utslitande kroppsarbete fadern upplevt i gruvorna. Så Moore utbildade sig till lärare och började arbeta på det läroverk i Castleford han själv gått på som barn.
2. Han skadades i första världskriget
Likt så många andra unga kom det första världskriget att kasta om Henry Moores kurs och 1916, 18 år gammal, anmälde sig Moore frivilligt till militärtjänst. Moore var regementets yngste deltagare och följande år, 1917, skadades han illa under en gasattack i Bourlonskogen. Efter att ha återhämtat sig på sjukhus spenderade han återstående tid av sin militärtjänst som tränare. Efter krigets slut belönades Moore med ett stipendium, vilket möjliggjorde en av Moores drömmar – han kunde äntligen ansöka till en konstskola och 1919 inledde han sina studier vid the Leeds School of Art.
Väl på skolan återupptog Moore sitt skulpturala arbete och möttes för första gången av modernismens formspråk. Dessutom träffade han Barbara Hepworth, en annan elev på skolan som under årets lopp skulle visa sig vara både en god vän och sporrande rival.
3. Moore hade många inspirationskällor
Henry Moore inspirerades både av den klassiska skulpturtraditionen och Pablo Picassos 1920-tals surrealism. Men han inspirerades dessutom av det fornmexikanska formspråk som dominerat konsten i de mesoamerikanska högkulturerna. Bland dessa kom den maya-toltekiska figuren Chac Mool att bli hans mest återkommande form, vilken han stött på för första gången på det antropologiska museet Musée d'Ethnographie du Trocadéro i Paris 1924. Figuren skulle komma att spela en avgörande roll i Moores konstnärskap och influerade honom för resten av livet.
Läs: Nio saker du inte visste om Marc Chagall
4. Moore arbetade fram sina former utan förlagor
Under 1920-talet förändrades Henry Moores sätt att arbeta. Efter att ha studerat konstnärer som Constantin Brâncuși, Jacob Epstein och Henri Gaudier-Brzeska började Moore att mejsla fram sina skulpturer direkt, utan att först ha arbetat fram en modell i exempelvis lera. “Direct carving”, det vill säga att arbeta i det slutgiltiga materialet under hela processen utan förberedande moment var minst sagt revolutionärt inom det brittiska skulpterandet och togs snart upp av två andra av Moores samtidskollegor – Hepworth och dennes dåvarande make John Skeaping. Tekniken krävde stor skicklighet, beslutsamhet och materialförståelse.
5. Moore och surrealismen
År 1936 sällade sig Moore till Unit One, en brittisk surrealistgrupp som grundats av Paul Nash tre år tidigare. Sida vid sida med Nash och den brittiske författaren tillika konstnären Roland Penrose arrangerade Moore utställningen the International Surrealist Exhibition i London samma år. Trots sina relationer med några av rörelsens storheter blev Moore själv aldrig en fullfjädrad surrealist, eftersom hans verkliga intresse låg i estetiska frågor om form och relationen mellan människa och landskap. Frågan om det undermedvetna lockade honom inte. Det gjorde däremot möjligheterna biomorfismen erbjöd, och Moores verk blev allt mer abstrakta men behöll trots allt sin föreställande form.
Läs: Abstrakt konst: den nonfigurativa konsten
6. Moore skildrade andra världskrigets grymheter
År 1932 blev Moore ansvarig för skulpturavdelningen på Chelsea School of Art i London. Men vid andra världskrigets utbrott var skolan, likt så många andra institutioner, tvungen att stänga och Moore slutade som lärare. I september 1940 bombades hans ateljé i Hampstead. Han började istället teckna i ett rasande tempo och producerade mängder av starka skildringar av krigets fasor.
Under bombningarna sökte Londonborna skydd i tunnelbanan. Moores gripande teckningarna gavs ut 1945 under namnet Shelter Sketchbook och har beskrivits som några av de mest ikoniska skildringarna som gjorts av kriget.
7. Moore och den offentliga konsten
Henry Moore fick mängder offentliga uppdrag under sin livstid. Det första kallades West Wind (1928-1929) och placerades ovanför ingången till the London Undergrounds högkvarter. Under 1950-talet skapade Moore allt fler skulpturer på uppdrag, vilka placerades till allmän beskådan. Moore, som tyckte att offentlig konst hade en viktig roll att spela i samhället donerade mängder av verk till olika stiftelser och institutioner på villkoret att de skulle placeras på allmänna platser. Vid 1970-talets slut förekom Moores verk i mer än fyrtio olika utställningar årligen.
Läs: Världens 10 mest berömda skulpturer
8. Han är den näst dyraste brittiska modernisten
Efter försäljningen av Reclining Figure: Festival, som såldes för 24,7 miljoner pund 2012, blev Moore den näst dyraste brittiska modernisten efter Francis Bacon. Konstnären, som dog 1986 vid 88 års ålder, upplevde stora ekonomiska framgångar och anses vara den ledande brittiska moderna skulptören. Idag förvaltar Henry Moore Foundation, som Moore grundade 1977, hans hem som ett skulpturcentrum och ger bidrag för att stödja samtida konstnärer.
