Hon var en av de mest inflytelserika inom modernistisk arkitektur och design, men trots det var det först vid 90 års ålder som hon fick erkännande för sina banbrytande idéer. Vi ser tillbaka på Eileen Grays liv och stora moderna mästerverk: villa E–1027 och det ikoniska sidobordet med samma kryptiska namn.
Eileen Gray föddes 1878 i den irländska staden Enniscorthy, men växte upp i London där hon som ung formade ett intresse för att måla. Vid 20 års ålder blev hon en av de första kvinnorna att antas vid Slade School of Fine Art i London. Gray flyttade sedan till Paris för att studera vid Académie Julian och Académie Colarossi. Efter att ha pendlat mellan Paris och London flyttade hon in i en lägenhet på Rue Bonaparte 1906. Gray började arbeta tillsammans med Seizo Sugawara som var känd för sitt lackarbete. Några år senare öppnade de en lackverkstad tillsammans och Gray började tillverka möbler på beställning för några av Paris rikaste kunder. Under första världskriget återvände hon till London och det var då som hon började intressera sig för inredningsarkitektur. År 1918 flyttade hon tillbaka till den franska huvudstaden.
Läs: Art Deco – denna evigt återkommande fäbless
Där öppnade hon butiken Jean Désert. Namnet var en återspegling av Grays kärlek till koder: Jean för hennes älskare, den femton år yngre rumänske arkitekten Jean Badovici, och Désert för Marocko, en återkommande inspirationskälla. Bland kunderna fanns James Joyce, Ezra Pound och Elsa Schiaparelli.
I sina tidiga arbeten använde Gray exklusiva träslag, elfenben och pälsar men i mitten av 1920-talet blev hennes verk enklare och mer industriella. Det återspeglar hennes växande intresse för den schweizisk-franske arkitekten Le Corbusier och andra modernister som ansåg att funktion går före form.
Mellan åren 1922 och 1926 skapade Gray en informell arkitektutbildning för sig själv – hon studerade teori, tog lektioner i teckning, omarbetade arkitektoniska ritningar och följde den polska arkitekten Adrienne Górska till byggplatser och Jean Badovici till viktiga arkitektoniska verk.
Under tiden arbetade hon med det som skulle komma att bli hennes mest ikoniska verk. År 1924 ritade hon och Badovici villa E-1027 i Roquebrune-Cap-Martin på den franska rivieran. Namnet E-1027 är precis som Jean Désert ett kodnamn: “E” står för Eileen, “10” för alfabetets tionde bokstav J (Jean), “2” för B (Badovici) och “7” för G (Gray).
Läs: Fem saker du inte visste om Le Corbusier
Det rektangulära huset, som uppfördes mellan 1926 och 1929, sägs ha utformats utifrån Le Corbusiers “Five Points of Architecture” eftersom det vilar på pelare, har en takterass, öppen planlösning, fönsterband och en fri fasad.
Le Corbusier, som hade ett komplicerat förhållande till Eileen Gray, sägs ha beundrat E-1027 så pass mycket att han ritade ett eget hus, Le Cabanon, alldeles intill. Mot slutet av 1930-talet gjorde han, av en oklar anledning och mot Grays vilja, stora, grälla målningar på flera av huset väggar. Detta stred mot Grays önskan att E-1027 skulle vara fri från utsmyckning.
Läs: Arne Jacobsen: dansk funkis fader
Vid det här laget fascinerades Gray av lätta, funktionella möbler med flera användningsområden. Hon kallade det för “campingstil”. Gray formgav bland annat en tevagn med en bricka av kork för att minska skramlet från koppar och vid husets entré skapade hon en nisch i celluloid för hatthyllor i metallnät för att ge fri sikt och minska risken för damm.
Läs: Noguchi Table: en hybrid av konst och funktion
Men mest känt är hennes höj- och sänkbara sidobord som fick samma namn som villan. Konstruktionen ser enkel ut men det tog tre år från att Eileen Gray började skissa på det till att det stod klart 1927. E-1027 består av en förkromad stålrörsram och en skiva i klart eller tonat glas. Med dess åtta olika fästpunkter kan det lätta och flexibla bordet gå från att vara ett sidobord till ett barbord. Det sägs att Gray formgav bordet för sin storasyster som gärna åt frukost på sängen. Eftersom det enda bordsbenet är fäst på sidan av bordsskivan kan det enkelt skjutas över sängen, vilket gjorde att systern kunde äta smulfritt. Det sägs också att E-1027 var den enda möbeln som Eileen Gray tog med sig när hon flyttade ut från villan 1932, efter att ha avslutat förhållandet med Jean Badovici.
Läs: Mid-century modern och dess stora mästare
Dess genialt proportionerade, distinkta form har gjort bordet till ett av 1900-talets mest älskade designikoner och anses vara ett av Eileen Grays mest klassiska verk. Före sin död 1976 sålde hon designen (och andra arbeten såsom fåtöljen Bibendum) till den brittiska möbeltillverkaren Aram.
Vill du få fler artiklar direkt i din inkorg? Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Eileen Gray, som var yrkesmässigt aktiv in i 90-årsåldern, fick erkännande för sina banbrytande idéer när den franske modeskaparen Yves Saint Laurent köpte Le Destin, en lackerad vikskärm, 1972. Ett år senare köpte han fåtöljen Dragons, som senare såldes på auktion 2009 för 21,9 miljoner euro – ett nytt rekord för världens dyraste stol som sålts på auktion.
Är du som Eileen Grays syster, det vill säga en frukost på sängen-person, eller uppskattar du praktisk och avskalad design? Då kan E-1027 vara något för dig, och som tur är dyker det upp på auktion titt som tätt för bara några tusenlappar.
