Det var den 8 september 1985 som den 36-åriga performancekonstnären Ana Mendieta föll från sin lägenhet på 34:e våningen i Greenwich Village i New York, där hon bodde med sin make Carl Andre. Andre, en berömd minimalistisk målare och skulptör, ringde 112 och sa: “Min fru är konstnär, och jag är konstnär, och vi hade ett gräl om att jag var mer exponerad för allmänheten än hon. Hon gick in i sovrummet, jag följde efter och hon hoppade ut genom fönstret.” (The New York Times, 13 februari 2015)
Andre åtalades för mordet på Mendieta men friades. Hans advokat argumenterade för att Mendietas död var en olyckshändelse eller ett självmord. Strax innan hennes död hade parets grannar hört dem gräla högljutt men det fanns inga ögonvittnen till händelserna som ledde fram till Mendietas död. Många menar att självmord är osannolikt. Andra anser att Andre aldrig skulle skada sin fru.
De märkliga omständigheterna kring den kubansk-amerikanska konstnärens tragiska död har påverkat många och inspirerat till rörelsen WHEREISANAMENDIETA, ett “internationellt kollektiv av människor som kämpar mot kulturinstitutionernas likgiltighet gentemot kvinnor, färgade kvinnor, etniska minoriteter, transpersoner, förtryckta och marginaliserade grupper”. Syftet är främst att belysa Mendietas död under utställningar och evenemang som tillägnas henne eller den krets av konstnärer som hon lärde känna under sin karriär.
“Vi fördömer den rasistiska och patriarkala konstvärlden som har arbetat mot henne och stöttat hennes mördare. Andre är bara en av många män vars våldsamma förflutna systematiskt överskuggas av deras status och privilegier och som fortsätter att hyllas, medan deras offers röster och arv systematiskt tystas ner.” (Activism // The Art World is Complicit: An Interview with WHEREISANAMENDIETA - Berlinartlink.com)
Läs: 5 feministiska mästerverk
Under rättegången mot Andre deltog flera personer från konstvärlden för att stötta honom. Den amerikanske konstnären Frank Stella betalade till exempel borgen på 50 000 dollar. Under rättegången användes Mendietas konst som “bevis” för hennes påstådda psykiska ohälsa och vissa personer i hennes närhet menade att de försökte få henne att framstå som en “galen kuban”.
Ana Mendietas berättelse börjar på Kuba i början av 1960-talet. Vid den tiden togs 14 000 barn ombord på Pan Ams reguljära flygningar från Kuba till Florida. Programmet, som kallades Operation Peter Pan, var ett samarbete mellan USA:s regering och flera katolska välgörenhetsorganisationer.
Med löftet om familjeåterförening, spridningen av falska nyheter och rädslan för Castros regering, skickade kubanska föräldrar iväg sina barn till USA. Bland barnen fanns den 12-åriga Ana och hennes äldre syster Raquelín. Efter en kort vistelse på ett mottagningscentrum och hos olika fosterfamiljer hamnade Ana och hennes syster i Iowa där de återförenades med sin mor och yngre bror 1966. Fadern återförenades med familjen 1979 efter att ha tillbringat 18 år i kubanskt fängelse som politisk fånge för sin inblandning i Grisbuktsinvasionen.
Teman som feminism, tillhörighet och anknytning är närvarande i Mendietas verk, som beskrivs som en kontinuerlig dialog mellan land art och body art, ofta kallad jordkonst. Hon utgick ofta från naturens fyra element och fokuserade på en spirituell och fysisk kontakt med jorden.
Läs: Världens dyraste kvinnliga konstnärer
Mendieta studerade konst på University of Iowa, där hon tog en masterexamen i måleri (1972) och i intermedia (1977). Under dessa år hade hon en relation med konstnären och akademikern Hans Breder, en viktig person i hennes utbildning som fick henne att upptäcka begreppet interdisciplinär praktik. Det var på universitetet som hon kom i kontakt med diskriminering och började därför ta upp frågor om våld och död. Efter våldtäkten och mordet på Sarah Ottens, som ägde rum på campus, bjöd Ana in folk till sin lägenhet för att ta del av föreställningen Rape Scene (1973), där hon täckte sig själv i blod och lät sig bindas fast vid ett bord.
Under en resa till Mexiko i mitten av sjuttiotalet skapade Mendieta Silueta Series, verk där hennes nakna kropp lämnade ett avtryck i marken, som hon sedan dekorerade med stenar, löv, blommor och ibland med röd färg. Hon skrev: “Min konst bygger på tron att det finns en universell energi som genomsyrar allt från insekt till människa, från människa till själ, från själ till växt, från växt till galax”.
Läs: Tragedin bakom världens första supermodell – Elizabeth Siddal
År 1978 reste hon till New York. Där blev hon vän med tidens stora feministiska konstnärer och anslöt sig till Artists in Residence Inc (A.I.R. Gallery), det första amerikanska konstgalleriet som enbart var inriktat på kvinnor. Två år senare avslutade hon sitt samarbete med A.I.R. och sade: “Amerikansk feminism, som den ser ut nu, är uteslutande reserverad för den vita medelklassen”. Hennes arbete skulle från och med nu utmana dessa av samhället fastställda gränser.
I New York träffade hon den minimalistiske skulptören Carl Andre. De två konstnärerna blev förälskade, trots att de var varandras motsatser – vilket också märktes i deras konstnärliga arbete. Liliana Porter, en argentinsk konstnär och vän till paret, sade: “Carl var mycket metodisk i sitt dagliga liv, han följde rutinerna, Ana var motsatsen. Hon gillade sin starka personlighet [...] och på något sätt behövde hon en mer mogen och konstant referenspunkt”.
Läs: The Dinner Party: århundradets viktigaste feministiska utställning
År 1983 flyttade Mendieta till Rom för ett residensprogram vid American Academy i Rom. Vistelsen var givande och hon kände sig accepterad i den italienska huvudstaden. I januari 1985 gifte sig Ana Mendieta och Carl Andre i Rom.
Min konst bygger på tron att det finns en universell energi som genomsyrar allt.
Några månader efter att de återvänt till New York berättade Ana för en vän att hon misstänkte att Andre hade haft ett förhållande med en annan kvinna medan hon var i Rom och han i Berlin. Men paret verkade lyckligt och de ägnade sig åt sin konst och sitt sociala liv. Ana och Carl bjöds ofta in till middagar hos kända vänner. Kvällen den 8 september 1985 bestämde de sig dock att stanna hemma.
Ana Mendietas kropp hittades nästa morgon på taket till en affär, efter att fallit från sin lägenhet på 34:e våningen. Det tragiska slutet på den unga konstnärens liv är fortfarande ett mysterium och frågan Where is Ana Mendieta? kvarstår.
