Sedan urminnes tider har konsten varit fylld av verk där vin står i fokus, antingen som huvudtema eller indirekt i form av människor som dricker. Att göra ett begränsat urval ter sig därför en svår uppgift. Vi har därför valt ut ett så brett register så möjligt, både vad gäller tidsperiod och stil. Vår resa tar sin början med mästaren Caravaggio för att sedan röra sig kronologiskt fram till idag.
Caravaggio, Bacchus, 1596

I detta verk av Caravaggio, som föreställer Bacchus, vinets och berusningens gud, är Bacchus ung, knappt klädd och särdeles stilig. Han håller ett glas i handen och tycks erbjuda det till betraktaren, som om han vill bjuda in oss att dricka tillsammans med honom och ge oss hän åt livets nöjen. I scenen, som enligt vissa kritiker besitter en homoerotisk laddning, ser vi också en korg med frukt: uppmärksamheten faller särskilt på det öppna granatäpplet och det ruttna äpplet, som konstnären tycks använda för att skildra livets vanitas, där njutning och ungdom är flyktiga.
Diego Velázquez, The Triumph of Bacchus, ca 1628-29

Läs: Cocktailarna som inspirerade historiens stora kreatörer
Diego Velázquez målning föreställer vinets gud sittande på en tunna, omgiven av personer från olika samhällsskikt, som är i färd med att placera en krans av murgröna på huvudet på en person som hängivet knäböjer framför honom. Bacchus hud är ljusare än de andra personernas, en bilddetalj som gör att han framträder tydligare på duken. Läser vi tavlan enligt barockens principer framträder en allegori om människans befrielse från vardagens slaveri.
Edgar Degas, L'Absinthe, ca 1875-76

Läs: Skandalen bakom Degas lilla dansös
L'Absinthe, även känd som The Absinthe Drinkers, porträtterar gästerna på ett parisiskt kafé. Kvinnan, med sin dystra uppsyn och tomma blick, drar till sig mest uppmärksamhet. Hennes pose, med hängande axlar och en lätt framåtlutad bål, tyder på melankoli eller till och med depression. Absint var vid den här tiden en ganska populär likör som fick många människor att sjunka in i alkoholism. De personer som porträtteras i verket var i själva verket bekanta till Edgar Degas och blev arga på konstnären eftersom de ansåg att deras rykte hade förstörts av denna representation. Reaktionerna var så starka att Degas tvingades tvingades förklara offentligt att de två personerna i tavlan inte var alkoholister.
James Ensor, Les Pochards, 1883
James Ensor är känd för sina melankoliska interiörer. I detta verk, som han utförde endast 23 år gammal, fångar han den hårda verkligheten med sin realistiskt mörka stil. Interiörens gråhet, de två berusades grova drag, deras poser och nedstämda uttryck verkar nästan stå i kontrast till det fint målade och sorgligt tomma glaset på bordet.
Peder Severin Krøyer, Hip, Hip, Hurra!, 1888

Verket Hip, Hip, Hurra! av danske konstnären Peder Severin Krøyer föreställer Skagenmålarnas "gäng", en grupp skandinaviska konstnärer som bildade en fri gemenskap på Jylland mellan 1880-talet och början av 1890-talet. Målningen är gjord i Skagenmålarnas typiska stil, nära impressionisterna och naturalisterna. Symposiet och ljusspelet i scenen utgör en hyllning åt livet och bjuder in dig att skåla för glädjen av samvaro.
Henri de Toulouse-Lautrec, Gueule de bois, ca 1888

Läs: 10 sommarmålningar
Kvinnan med den bortkomna hållningen, hängande huvudet och slöa blicken i tavlan av Henri Toulouse-Lautrec hette Suzanne Valadon, och var även hon konstnär. Under lång tid hade de två ett gåtfullt och plågsamt förhållande. I detta verk använde den franske målaren bilden av en kvinna vid ett barbord, framför en vinflaska och ett nästan tomt glas, för att illustrera Paris hårda livsvillkor.
Vincent van Gogh, The Drinkers, 1890

Läs: 10 konstnärer mellan genialitet och galenskap
Vincent van Goghs postimpressionistiska målning The Drinkers är baserad på ett verk av Honoré Daumier, som den holländske konstnären beundrade när han var inlagd på psykiatriska institutionen Saint-Paul i Saint-Rémy, nära Arles. Målningen, som också är känd som The Four Ages of Man, föreställer ett barn som dricker ett glas mjölk, en ung man som dricker vatten och två andra figurer med varsitt glas vin. Den grönaktiga nyansen i van Goghs version är troligtvis en anspelning på absintens nyans, en alkoholhaltig dryck som målaren ofta konsumerade.
Beryl Cook, Dolphin Bar, 1979
Brittiska Beryl Cook, som har avvisats av de stora gallerierna och konstkritikerna, har istället kommit att fascinera många icke-experter. Hennes skildringar av det engelska vardagslivet har prisats av allmänheten för dess humor och frankhet. I Dolphin Bar får vi blicka in i en bullrig pub och möts av ett excentriskt men vänligt persongalleri.
Varje konstnärligt uttryck är en spegel av själen hos dem som skapar det och har möjlighet att väcka känslor hos dem som betraktar det. Och med denna sista anmärkning avslutar vi vår lilla rundringning av drickande i konsten. De må vara sant att alkohol bör konsumeras med måtta, men drickandet i konsten bör aldrig begränsas.




