Edgar Degas är känd för sina studier av dansöser och hans skildringarna av parisiska ballerinor är hans mest omtalade och eftertraktade arbeten. Hans målningar, skisser och skulpturer visade en spektakulär värld av dans, kostymer och föreställningar, vilken han dokumenterade bakom kulisserna på Parisoperan, en organisation som också dolde ballerinornas tragiska livsöden.
Degas, som föddes i Paris 1834, betraktade sig själv som realist och inte som impressionist och började måla den värld han observerade runt omkring sig. Han började porträttera balettdansöser 1870 eftersom dessa verk sålde bra under en tid då han var tvungen att hjälpa till att betala sin brors enorma skulder. Degas var vän med Jules-Joseph Perrot, en berömd balettkoreograf, och fick på så sätt tillgång till dansrepetitioner och föreställningar på Parisoperan. Ballerinorna stod också modell i Degas egen ateljé.
Läs: Topp 5 ökända konstförfalskare
År 1880 påbörjade Degas en skulptur av ballerinan och musan Marie van Goethem, en 14-årig dansare från Parisoperans balett som ursprungligen kom från Belgien. För att tjäna extra pengar hade Marie stått modell för Degas sedan 1878, för både målningar och skisser. År 1881 presenterades Petite Danseuse de Quatorze Ans, en vaxskulptur klädd i en riktig tyllkjol, ett livstycke och dansskor, på den sjätte impressionistiska utställningen i Paris. De flesta recensionerna var negativa och skulpturen beskrevs bland annat som “avskyvärd” och “idiotisk”. Degas ställde aldrig ut en skulptur igen. Efter hans död 1917 gjöts skulpturen i brons i 69 upplagor, och den ursprungliga vaxskulpturen finns nu i samlingen på National Gallery of Art i Washington DC.
Läs: På och utanför duken: konstens mest kända muser
Den negativa reaktionen på skulpturen innebar också slutet på Maries danskarriär. Hon missade lektioner och enligt en parisisk tidskrift spenderade hon mycket tid på två krogar som hade rykte om sig att vara bordeller. Efter att Marie fick sparken från Parisoperan 1882 föll hon i glömska, och det finns inga dokument om hennes senare liv eller ens dödsår, men hennes korta karriär har för alltid förevigats av Degas.
Läs: Tragedin bakom världens första supermodell – Elizabeth Siddal
Men många dansare, som Marie, var tvungna att kombinera sitt yrke med sökandet efter ekonomisk säkerhet. Baletten, med all sin elegans, disciplin och konstnärlighet, var ofta en täckmantel för prostitution. De flesta ballerinorna, som hånfullt kallades “les petits rats”, kom från enkla förhållanden och uppmuntrades att börja med balett för att hitta rika beskyddare. Baletten finansierades av parisiska affärsmän och aristokrater, som i gengäld fick tillgång till ballerinorna bakom scenen och under repetitionerna. De betalade ofta ballerinornas utgifter, såsom hyra och kläder.
Degas, som inte var någon balettfantast, observerade de unga ballerinornas “relationer” med de äldre männen och skildrade dessa i sina målningar. I hans avbildningar av repetitioner kan man se män i svarta kostymer och hattar som sitter vid scenen och tittar på ballerinorna när de övar. Dessa exploaterande relationer var så inrotade inom baletten att nästan alla ballerinor misstänktes för att ha bytt sexuella tjänster mot beskydd.
Läs: Helene Schjerfbeck: i ständig utveckling
Trots detta är Degas avbildningar av ballerinor hans mest kända och eftertraktade motiv. Hans målningar hänger på världens mest prestigefyllda museer och resulterar i höga slutpriser på auktion. År 2008 klubbades Danseuse au repos för 37 miljoner dollar (omkring 290 miljoner kronor) och är konstnärens dyraste verk som sålts på auktion. La Petite Danseuse de quatorze ans gjuten i brons, som en gång i tiden fick ett så extremt dåligt mottagande, uppnår också imponerande summor på auktion. År 2015 såldes ett exemplar för 15,8 miljoner pund (206 miljoner kronor) på Sotheby’s.
Dessa ballerinor, som ofta tvingades växa upp alldeles för fort på grund av konkurrens och oönskad manlig uppmärksamhet, fascinerade Degas, som alltid försökte utforska motsättningarna i livets verklighet.
