Den 4 mars 1950 firade Volkswagen-fabriken i Wolfsburg tillverkningen av den 10 000:e Typ 1. Den lilla bilen, som snart skulle bli känd världen över som Beetle (Bubblan), hade redan börjat sin resa mot ikonstatus. Bara fyra dagar senare fick den en ny följeslagare: Typ 2, Transporter, som samma dag gick in i serieproduktion. Den blev snabbt känd som Bulli (Folkabussen) och fann en självklar plats i människors hjärtan världen över.
Idén till Transportern föddes redan tre år tidigare. Den holländske återförsäljaren Ben Pon, som planerade att importera Bubblan till Nederländerna, lade märke till de enkla skåpbilar som användes för interntransporter i Wolfsburg. Dessa hade både motor och förarplats placerade bakom lastutrymmet. Pon såg potentialen i ett liknande fordon, men med föraren längst fram och motorn placerad baktill. Hans skiss, daterad den 23 april 1947, finns idag bevarad i Rijksmuseums samlingar i Amsterdam.
Tanken var att bygga skåpbilen på Bubblans grund, men den klarade inte den lastkapacitet på 750 kilo som Pon föreställt sig. Efter tekniska justeringar kunde den nya modellen slutligen presenteras i november 1949 och serieproduktionen startade den 8 mars 1950, i både skåpbils- och minibussversion.
Den officiella beteckningen var T1, men smeknamnet Bulli slog snabbt igenom. Namnet tros vara en sammanslagning av ”buss” och ”budbil”. I Sverige kom den att kallas Folkabussen, ett smeknamn som lever kvar än idag. På engelskspråkiga marknader undvek man däremot namnet Bulli eftersom ”bully” har negativa associationer. Där fick modellen i stället smeknamnet Splittie, tack vare den delade vindrutan.
Redan under det första året tillverkades omkring 8 000 exemplar i Wolfsburg. Fem år senare hade produktionen stigit till nästan 50 000 fordon, vilket ledde till att en ny fabrik i Hannover öppnades för T1. År 1958 hade tillverkningen där passerat 100 000 exemplar.
T1:s framgång låg i kombinationen av prisvärdhet och mångsidighet. En skåpbil kostade 5 850 D-mark (motsvarande cirka 207 000 kronor idag), medan en minibuss gick på 6 950 D-mark. Bilen användes av allt från räddningstjänst och postväsende till privatpersoner. Den blev en symbol för Tysklands ekonomiska återhämtning och tog ofta familjer på semesterresor, gärna till Italien. Med tiden följde campingutrustning och friare resvanor.
Snart blev T1 också en global succé. År 1956 tillverkades 62 500 exemplar, varav mer än en tiondel såldes i USA. Där fann den snabbt en ny publik i den framväxande motkulturen. Hippierörelsen såg T1 som en symbol för frihet snarare än välstånd, och den blev en självklar följeslagare till Woodstock och Kalifornien. I Europa styrde unga resenärer österut mot Asien i sina Folkabussar.
Under 1960- och 70-talen följde många den berömda Hippie Trail, en färdväg som ledde via Istanbul, Teheran och Kabul till platser som Katmandu, Bangkok, Sri Lanka och Goa. Där samlades resenärer vid strandfester under fullmånen. Folkabussen var perfekt för ändamålet tack vare sitt utrymme och sin pålitlighet. Även liftare drog nytta av bilen, som erbjöd plats för fler. Med tiden kom T1 alltmer att förknippas med denna fria livsstil, snarare än med efterkrigstidens ekonomiska mirakel.
År 1962 firades tillverkningen av den miljonte T1, som donerades till UNICEF i Paris. Men hemma i Tyskland var T1 på väg att ersättas. Den 3 augusti 1967 inleddes produktionen av T2, som introducerade en skjutdörr i stället för dubbeldörrar och en välvd vindruta i ett stycke. I Brasilien levde dock T1 kvar betydligt längre. Där tillverkades den fram till 1975, och en hybridversion med delar från både T1 och T2 producerades ända fram till 1997.
Läs: Porsches tidlösa dragningskraft
Transportern nådde sin absoluta topp i början av 1970-talet. År 1972 tillverkades nästan 300 000 exemplar på ett enda år.
Håll dig uppdaterad med de senaste nyheterna från konst- och auktionsvärlden: prenumerera på Barnebys kostnadsfria nyhetsbrev!
När T3 lanserades 1979 markerade den en ny era. De rundade formerna byttes mot mer kantiga linjer, i linje med den design som redan introducerats med Golf 1974. Förändringen väckte blandade känslor, men visade att Volkswagen var på väg in i en ny tid där Golf till slut skulle överträffa Bubblan i försäljning.
Idag är Volkswagen Transporter inne på sin sjunde generation, men T1 har en särskild plats i entusiasternas hjärtan. Mellan 1950 och 1967 byggdes 1,8 miljoner exemplar i Wolfsburg och Hannover. Hur många som finns kvar är oklart, men de vårdas ömt och visas stolt upp vid träffar och evenemang. För samlare är auktioner och specialiserade återförsäljare de främsta källorna, även om priserna för välbevarade exemplar ofta ligger på sex- eller sjusiffriga belopp.
Läs: 10 dyraste klassiska bilarna sålda på auktion
Särskilt eftertraktad är modellen Samba, en lyxigare version av T1 som presenterades på den internationella bilsalongen 1951. Namnets ursprung är oklart, men tros vara en akronym för ”specialversion med specialfunktioner”. På engelskspråkiga marknader marknadsfördes den som Microbus Deluxe. Samba rymmer åtta passagerare och kännetecknas av sina många fönster (ursprungligen 23, senare 21), kromade detaljer och en fällbar taklucka över passagerarutrymmet. Den dyraste T1 som hittills sålts på auktion är en Samba från 1965, som klubbades för 302 500 dollar på Barrett-Jackson i Scottsdale, Arizona, år 2017.
För den som drömmer om en egen T1 kan jakten underlättas genom att skapa en bevakning på Barnebys. Då får man automatiskt ett mejl när ett passande objekt dyker upp på marknaden, vilket gör det lättare att hålla koll på dessa sällsynta klassiker.
