Fernando Botero, född i Medellín 1932, förlorade sin far vid fyra års ålder. Hans mor, som arbetade som sömmerska, fick stöd av Fernandos farbror, som tog hand om hans utbildning och skickade honom till en skola för blivande matadorer. Men Boteros hjärta slog för konsten, som han framför allt mötte i barockkyrkorna i sin hemstad och som väckte hans kärlek till europeiska äldre mästare. Ändå skulle tjurfäktning senare bli ett återkommande tema i hans œuvre.
Han följde sin passion, vilket gav utdelning redan 1948 när några av hans verk visades på en grupputställning. Tre år senare åkte han till Bogotá, där en första separatutställning tillägnades hans tidiga verk. Pengarna från den första försäljningen investerade Botero i en resa till Europa, där han ville se de äldre mästare som han beundrade med egna ögon.
Hans första anhalt var Madrid, där han studerade vid Academia de San Fernando och kopierade målningar av Diego Velázquez och Francisco Goya på Pradomuseet. Efter Paris, där han besökte Louvren, åkte han till Florens. Där studerade han konsthistoria, särskilt renässansen och väggmålningar. Tillbaka i Bogotá ställde han ut de verk han hade skapat i Europa, men de mottogs inte särskilt väl. Fernando Botero sökte sedan efter sin egen stil i Mexiko, där han influerades av Diego Riveras fresker. Han fann till slut, med sina överdimensionerade figurer, en stil som kom att kallas “Boterismo”.
Läs: Mona Lisa: konsthistoriens ultimata musa
Han parafraserade de äldre mästarnas verk, inklusive Leonardo da Vincis Mona Lisa och Jan van Eycks Makarna Arnolfinis trolovning, och målade porträtt av vanliga människor med vilka han kritiserade samhället. Botero skildrade vardagslivet i sitt hemland med anspelningar på latinamerikansk folkkonst – han beskrev sig en gång som den “mest colombianska av alla colombianska konstnärer”. Hans karaktärer, som porträtterades i jätteformat och med runda former, är briljant utförda och fulla av ironi, men samtidigt verkar stilen inte vara illvillig, vilket kan ha bidragit till Boteros enorma popularitet.
Läs: Från Van Eyck till Botero: symboliken i Arnolfinis porträtt
Fernando Boteros karriär tog fart i slutet av 1950-talet och 1958 utnämndes han till professor i måleri vid konstakademin i Bogotá. Men bara två år senare gav han sig ut i världen igen. Målet var New York City, där han vann Guggenheim National Prize for Colombia, vilket ytterligare satte fart på hans internationella karriär. Hans första viktiga europeiska utställning ägde rum i Baden-Baden 1966.
Under de följande åren pendlade Botero mellan New York, Colombia och Europa tills han slog sig ned i Paris 1973. Där började han ägna sig åt skulptur, där den volym han eftersträvade i sina figurer kunde utvecklas fullt ut. Hans monumentala skulpturer, som föreställer människor, djur, eller både och, har ställts ut eller permanent installerats på offentliga platser i städer över hela världen sedan slutet av 1970-talet. Många utställningar i många länder gör också Botero till en globetrotter som delade sin (arbets)tid mellan New York, Paris, Monte Carlo och Pietrasanta i Toscana, där han 1983 öppnade en skulpturateljé.
Läs: Världens 10 mest berömda skulpturer
I början av 1980-talet återvände han med sina “La Corrida”-målningar (tjurfäktning) tematiskt till sin ungdom, då han tränade för att bli matador. År 2006 väckte han sensation med en serie målningar som fördömde tortyrskandalen i Abu Ghraib-fängelset i Irak.
Fredsprocessen i Colombia var mycket viktig för Botero. År 1995 dödades mer än 30 personer och över 200 skadades i ett bombattentat som utfördes av gerillarörelsen FARC-EP i hans hemstad Medellín, där sprängladdningen hade installerats under hans monumentala skulptur Pajaro de Paz (“fredsfågel”). Botero insisterade på att lämna kvar resterna av den förstörda skulpturen som ett minnesmärke och uppförde en ny bredvid den.
Vill du få fler artiklar direkt i din inkorg? Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Botero var gift två gånger och hade fyra barn. År 1974 dog hans fyraårige son Pedro, som han förevigade i många verk, i en trafikolycka i Spanien. Förhållandet med Pedros mor tog slut ett år senare. År 1978 gifte han sig med den grekiska konstnären Sophia Vari, som han levde med fram till hennes död i maj i år.
Fernando Botero dog den 15 september 2023 vid 91 års ålder av komplikationer till följd av lunginflammation i sitt hem i Monaco. Hans arbete som konstnär följde honom in i det sista.
Läs: De tysta åskådarna – målningar i andra målningar
År 2000 gjorde en donation från Fernando Botero det möjligt att grunda museet uppkallat efter honom i Bogotá. Konstnären donerade 123 av sina egna konstverk samt 85 verk från sin personliga samling, inklusive verk av Marc Chagall, Salvador Dalí, Pablo Picasso och Pierre-Auguste Renoir. Han donerade ytterligare 119 verk till Museo de Antioquia i Medellín.
Rekordet för hans verk sattes på auktion förra året, när hans bronsskulptur Man on a Horse såldes för 4,3 miljoner dollar på Christie's.
