Tiarans ursprung går tillbaka till antiken. För grekerna var tiaran (även kallad diadem) ursprungligen ett enkelt huvudband av tyg som bars av vinnarna i de olympiska spelen (det grekiska ordet diadema betyder "huvudband"). Diademet var en symbol för auktoritet och krönte persiska shaher, egyptiska faraoner och hellenistiska kungar. Det var inte förrän på 200-talet som den blev populär bland kejsarna i det romerska riket.
Kejsarnas fruar låg två århundraden före dem. Redan på nollhundratalet bar de pannband som låg som en halvmåne i håret. Även om tiaror också bars i det östromerska riket (Bysans) gick de ur mode under medeltiden, då kvinnor började dölja sitt hår under huvor.
Läs: Diamanter: en strålande investering
Under de följande århundradena föll tiarorna i glömska. Detta ändrades först när stilar från antiken återupptogs i slutet av 1700-talet. Kvinnor bar klänningar med höga bälten, som påminde om romerska tunikor, och tiaror i håret.
Kejsarinnan Joséphine ägde ett stort antal tiaror, ofta från de magnifika smyckeset som Napoleon gav henne. Joséphine gav gåvor lika generöst som hon tog emot dem. Hon gav sitt barnbarn, Sveriges blivande drottning, några av sina smycken, bland annat sitt kamédiadem, som senast bars 2010 av kronprinsessan Victoria på hennes bröllopsdag.
Från 1800-talet och framåt blev tiaror oumbärliga för adliga damer och kompletterade balklänningar och statsklänningar. Varje härskande hus lät tillverka magnifika modeller för sina damer. Dessa bestod av gnistrande diamanter, skimrande pärlor och andra fina juveler.
Läs: 8 saker du inte visste om Fabergéägg
Sättet att bära en tiara förändrades i början av 1900-talet och anpassades till rådande trender. Generellt sett var smala pannband åter på modet. Dessa påminde mer om de ursprungliga pannbanden från antika idrottsmän än om aristokratins praktfulla statussymboler.
Läs: Läder och siden för Hermès i tiden
Idag är den mest kända samlingen av tiaror utan tvekan drottning Elizabeth II:s. Vilken tiara de brittiska kungliga brudarna ska bära är idag nästan lika hett nyhetsstoff som bröllopsklänningens utformning.
Läs: Kronjuvelerna: fem kungligheters juveler på auktion
Det aktuella intresset för dessa prestigefyllda juveler återspeglas på auktionsmarknaden. Det betalas enorma summor för diamantdiadem, särskilt om de har en intressant proveniens. Till exempel såldes en tiara designad 1904 för prinsessan Alexandra av Hannover, för att fira hennes giftermål med storhertigen av Mecklenburg-Schwerin, Fredrik Franz IV, på Christie's för 778 000 pund 2019.
Den dyraste tiaran på auktion såldes 2011 på Sotheby's i Genève för 11,2 miljoner schweiziska franc (78,5 miljoner kronor). Prins Henckel von Donnersmarck beställde den i början av 1900-talet till sin andra hustru, prinsessan Katherina Henckel von Donnersmarck. De elva smaragderna i den tillhörde en gång kejsarinnan Joséphine.
