“Tillbaka till naturen” sade den schweiziske filosofen Jean-Jacques Rousseau (1712-1778) som menade att människans primitiva natur hade förstörts av samhället. Denna längtan efter naturen, i en industrialiserad och urbaniserad värld, visade att människor som var fria från samhället var naturligt “rofyllda och timida”.
Även konst och design under 1700-talet speglade denna uppfattning. I de engelska trädgårdarna, som ersatte de eleganta franska trädgårdarna, lämnades ingenting åt slumpen: varje träd och varje buske planterades omsorgsfullt för att skapa intrycket av en pittoresk helhet där man kunde leka att man var herde och herdinna för en dag.
Naturlighet eftersträvades också i måleriet. Landskap, som i allmänhet bara hade fungerat som bakgrund för mytologiska eller bibliska scener, betonades nu för att skapa en harmonisk atmosfär för betraktarens öga.
Vid den här tiden bestämdes “lämpliga” teman och tekniker främst av akademierna, som föredrog polerade historiska målningar. Denna typ av måleri, som influerades av arkeologiska fynd i Pompeji och senare i Egypten, nådde sin höjdpunkt med klassicismen, som snabbt fick en motströmning: romantiken. Men även dessa konstnärer målade sina landskap i ateljéer och skapade idealiserade och ofta orealistiska scener.
Läs: Res i konstnärernas fotspår
År 1824 arrangerades en utställning i Paris med samtida brittiskt måleri med verk av romantikerna John Constable (1776-1837) och Richard Parkes Bonington (1802-1828). Deras exakta återgivning av naturen fascinerade många unga franska målare, däribland Théodore Rousseau (1812-1867, inte släkting till Jean-Jacques Rousseau), som några år senare reste till Fontainebleauskogen för att återge naturen så verklighetstroget som möjligt. Detta innebar inte bara födelsen av den konstnärsgrupp som kallas Barbizonskolan, utan också av realismen, som strävade efter att avlägsna sig från idealet för att närma sig det vardagliga och omedelbara.
Utan färgtuber hade det inte funnits någon impressionism.
År efter år återvände Rousseau till Fontainebleauskogen och andra konstnärer anslöt sig till honom, bland andra Charles-François Daubigny (1817-1878), som tog till sig av hans nya målarstil, och Jean-François Millet (1814-1875). Millet var dock mer intresserad av att skildra människorna på landsbygden och inte landskapet. Det slutade med att Rousseau och Millet bosatte sig permanent i byn Barbizon. Théodore Rousseau ska ha sagt: “Låt den civiliserade världen dra åt helvete! Länge leve naturen, skogarna och den gamla poesin!”
Läs: Den svenska mästaren Anders Zorn
En annan viktig representant för Barbizonskolan var Jean-Baptiste-Camille Corot (1796-1875), vars landskap påverkade starkt den följande generationen. Bland hans elever fanns impressionister som Berthe Morisot (1841-1895), Camille Pissarro (1830-1903) och Eugène Boudin (1824-1898).
Även om landskapsmålare försökte återge sin omgivning så detaljerat som möjligt kunde de inte göra det på plats. Fram till 1800-talet var målarna tvungna att blanda oljefärg med pigment för att skapa den önskade paletten, men den torkade snabbt och var därför omöjlig att transportera en längre sträcka. Situationen förändrades 1841 när den amerikanske målaren John Goffe Rand (1801-1873) uppfann färdig färg i lufttäta tuber. Pierre-Auguste Renoir (1841-1919) skulle senare säga: "Utan färgtuber hade det inte funnits någon impressionism".
Tack vare Rands uppfinning kunde den nya generationen konstnärer, inspirerade av Barbizonskolan, måla hela kompositioner utomhus. Konstnärer som Renoir, Alfred Sisley (1839-1899) och Claude Monet (1840-1926) kunde fånga samspelet mellan ljus och färg omedelbart, vilket deras konstverk är kända för än idag. De ställde sina stafflier i skogar, på ängar eller på stigar och skapade sina arbeten med snabba penseldrag i små format som fångade ögonblickets magi.
Läs: Konstnärskolonin Grez-sur-Loing
Det tog tid innan deras målningar fick ett positivt mottagande av kritiker och allmänheten. Samlare och konstnärer från utlandet blev entusiastiska över den nya stilen och friluftsmåleriet (även kallat plein air) spreds internationellt. Alla var nu på jakt efter mer naturliga platser, utanför städerna, där de kunde fånga naturen omkring dem på plats.
Många viktiga konstnärskolonier grundades kring friluftsmåleriet, till exempel Grez-sur-Loing i Frankrike, Worpswede och Dachau i Tyskland, Skagen i Danmark och Newlyn School i Cornwall, England. Dessa konstnärskolonier, där medlemmarna bodde och arbetade tillsammans, fortsatte att existera även när avantgardet gradvis tvingade målarna att dra sig tillbaka till ateljéerna. Men sedan dess har friluftsmåleriet inspirerat konstnärer som vet att det bästa sättet att fånga världen omkring dem är att se den på plats när de arbetar.
