Anders Zorn föddes 1860 i Utmelands by i Mora som oäkta barn till den tyske bryggmästaren Leonard Zorn och Grudd Anna Andersdotter. Föräldrarna hade träffats då modern säsongsarbetade som buteljsköljerska på von Düben & Co:s bryggeri i Uppsala. Efter en kort romans var Grudd Anna havande med den som skulle komma att bli en av Sveriges mest framgångsrika konstnärer genom tiderna.
Under sin tidiga uppväxt bodde Anders Zorn hos sin mor och sina morföräldrar i Mora. Men vid tolv års ålder, 1872, flyttade han till Enköping för att där fortsätta sin skolgång – något som möjliggjordes genom ett arv från fadern, som hade gått bort samma år.
Vid tiden talade man moramål i Mora, så den unge Zorn lärde sig rikssvenska först när han kom till Enköping. Men det var också vid den här tiden han skulle få det första igenkännandet för sin konstnärliga talang, efter att hans lärare uppmärksammat honom under de första lektionerna i teckning.
År 1875, vid 15-års ålder kunde Zorn påbörja studier vid Konstakademien i Stockholm med hjälp av arvet från sin far och ett bidrag från det tyska bryggerisällskapet i Stockholm. Från början hade Zorn för avsikt att bli ornamentssnidare och gick vid Slöjdskolan innan han blev inskriven på Konstakademien.
Inledningsvis var skulptur Zorns huvudområde, men snart stod det klart att det var som målare den unge mannen utmärkte sig, med akvarellmåleri som främsta medium ända fram till 1887. År 1880 ställde Zorn ut akvarellen I sorg på en elevutställning på Konstakademien. Akvarellen rönte stor uppmärksamhet och blev ett första genombrott för Zorn.
Läs: Lars Lerin – akvarellens nordiska mästare
Beställningsarbeten följde succén 1880 och konstnärens närvaro vid akademien fick lida. Efter varningar från akademiens direktör återlämnade Zorn sitt elevdiplom och lämnade institutionen. Anders Zorn var en av flera konstnärer i den generation som ställde sig kritiska till Konstakademiens utbildning och var känd som en av “opponenterna”. År 1885 skickade de in ett brev till akademien med reformförslag och samma år ägde Opponenternas utställning rum, där Zorn var representerad. Konstnärsförbundet bildades 1886 och höll sin första utställning i Blanchs salong där Zorn visade Vårt dagliga bröd som köptes av Nationalmuseum.
Under hela sin konstnärliga karriär var Zorn en framstående porträttör och fick uppdrag från när och fjärran av rika familjer och societeten. De första porträttbeställningarna hade han fått redan under tiden vid Konstakademien av välbärgade stockholmare. Mycket av Zorns framgång och ryktbarhet berodde på den aktning man hyste för konstnärens porträtt. Det var framför allt i USA som porträtten var högt eftertraktade och Zorn fick avbilda både bankirer, politiker och affärsmän som alla var beredda att betala ett högt pris för porträtten.
Inspirerad av Egron Lundgrens målningar företog Anders Zorn flera resor efter 1881, huvudsakligen till England och Spanien. Den unga konstnären skulle vara borta från Sverige de följande fyra åren. Under resorna studerade han bland annat speglingar och rörelser på vattenytan – någonting som konstnären skulle utveckla en mycket raffinerad teknik för.
Åter i Sverige gifter han sig 1885 med Emma Amalia Lamm, dotter i en kultiverad högborgerlig judisk stockholmsfamilj. Emma Lamm hade han träffat i samband med ett porträttuppdrag han gjort 1881. Men resandet skulle fortsätta. Det nygifta makarna åkte på smekmånad till Ungern och Turkiet men efter att Zorn insjuknat i tyfoidfeber skulle det dröja tre månader innan de kunde resa vidare.
Läs: Topp tio: Återupptäckta mästerverk
Idag är Zorn känd för sitt mångsidiga konstnärskap och hans övergång till oljemåleri från akvarell utgör en tydlig brytpunkt i konstnärens karriär. Framgångarna var stora när konstnären började måla i oljefärg efter en vistelse i en liten fiskeby, St. Ives i sydvästra England, under vintern 1887-88. Efter att Fiskare i St. Ives ställts ut på Salongen i Paris 1888 och blivit köpt av den franska staten fortsatte Zorns succé och flera storartade oljemålningar satte konstnärens namn på den internationella kartan.
År 1888 bosätter sig Anders och Emma Zorn i Paris och den franska huvudstaden blev parets hemvist i åtta år, även om en hel del resor företogs under perioden.
Spanien, Nordafrika, England och USA blev mål för kommande resor under 1880-talets slut och 1890-talet. I USA målade Zorn porträtt av politiker och medlemmar ut societeten. Presidenten Grover Cleveland blev porträtterad under Zorns resa till USA 1893 och under 1900-talet skulle han även komma att måla Theodore Roosevelt (1905) och William Howard Taft (1911).
I händelsernas centrum Paris kom konstnären i kontakt med impressionismens beskyddare Antonin Proust och med denne blev mötena med parisiska samlare och uppdragsgivare frekventa. Han umgicks med skandinaviska konstnärer som prins Eugen, August Hagborg, Christian Eriksson, Louis Sparre, Albert Edelfelt och utländska kollegor som Max Liebermann. Med de franska mästarna Pierre-Auguste Renoir, Auguste Rodin och Paul-Albert Besnard skapades bekantskap om än inga varaktiga vänskapsrelationer.
Men somrarna spenderas alltid i Sverige, ofta i Stockholms skärgård på Dalarö där Emmas mamma hyrde en sommarbostad. Här målade Zorn motiv tagna ur de svenska sommardagarna och verk som Törnsnåret och Sommarnöje är exempel på konstnärens raffinerade akvarelltekniker.
Läs: Leander Engström: med hjärtat i Norrland
Det var under de kommande åren i Paris som Anders Zorn skulle övergå från akvarell- till oljemåleri och de internationella framgångarna tog fart på allvar. Han mottog både tredje klassens guldmedalj på Parissalongen, Hederslegionen och blev invald i Société Nationale des Beaux-Arts.
Anders Zorns skulpterande var inte över i och med övergången till måleri när han studerade vid Konstakademien. Intresset för det skulpturala som han haft redan sen barnsben levde vidare. Under tiden i Paris började han göra bronsskulpturer. Inspirerad av den samtida Rodin skapade Zorn bland annat bronshuvudet av Emma i kroppsstorlek 1889, liksom Faun och Nymf 1895.
Efter åtta år i Paris var det dags för Anders och Emma Zorn att återvända hem. Efter att de bosatt sig i Mora på Zorngården ägnade sig Zorn mer åt hembygdsmotiv, folklivsbilder och nakenstudier. Motiv från hembygden blev allt mer återkommande bland Zorns verk.
Samtidigt återspeglades Zorns stora intresse för hembygden inte bara i måleriet utan också i hans engagemang för orten och hembygden. Paret såg bland annat till att Mora Folkhögskola instiftades och engagerade sig i att främja folkmusik, folkdans och hemslöjd.
Läs: Här hittar du världens topp tio mest berömda konstverk
Siljansbygdens landskap och scener från hembygden stod som motiv för Zorns folklivsbilder och själv har han uttryckt att Midsommardans (Nationalmuseum) var hans egen favorit. Andra kända verk i samma genre är Midnatt, Vallkulla och Dans i Gopsmorstugan. Folklivsskildringarna från Siljanstrakten blir, tillsammans med nakenstudien, sakta men säkert kärnan i Zorns konstnärskap och har påverkat både svensk och internationell publiks associationer till namnet Zorn.
Konstnärens kärlek för genren växte fram redan under 1880-talet. De nakna modellerna var ofta porträtterade i naturen, gärna nära vatten, som följd till just hans intresse för vattenavbildningar. Modellerna blev ett nytt element i naturmåleriet där människan och naturen fick leva i symbios.
Den mångsidiga konstnären lärde sig även att etsa. Med Rembrandt som största förebild byggdes motiven upp av skurar av streck. Konstnärskollegan Axel Herman Hägg (1835-1921) lärde Zorn den speciella tekniken i London 1883. Den första etsningen blev ett porträtt av läraren Hägg och efter det skulle 288 olika etsningar följa.
Läs: Hilma af Klint – den nonfigurativa konstens pionjär
Zorn fotograferade mycket både i Sverige och under sina resor. Bilderna fungerade ofta som förlagor till andra verk och var inte kända för allmänheten. På 1960-talet återupptäcktes en mängd fotonegativ på Zorngården men det skulle dröja innan fotografierna visades för allmänheten.
Anders Zorn avled på lasarettet i Mora 1920 vid 60 års ålder efter en blodförgiftning i buken.
Makarna Zorn var själva hängivna konstsamlare. Med verk daterade från antiken fram till deras egen tid hade de för avsikt att bygga en samling som exemplifierade “tidsandan under de olika perioderna af mensklighetens historia”, en samling som skulle utgöra grunden för Zornsamlingarna.
Läs: Svensk expressionism stavas Sigrid Hjertén
I och med att Zorn gjorde en donation till Nationalmuseum så sent som 1899 kan vi anta att det vid tiden inte fanns några planer på ett eget museum, utan de planerna tros ha uppstått strax efter sekelskiftet. I makarnas gemensamma testamente från 1919 framgår det att paret Zorns samlade egendomar skulle skänkas till den svenska staten.
Således byggdes Zornmuseet 1939 efter ritningar av Ragnar Östberg och efter Emma Zorns bortgång 1942 blev även makarnas hem, Zorngården, ett museum.
Verk av Zorn är minst sagt populära på auktionsmarknaden och bland konsthandlare. Etsningar, akvareller och oljemålningar signerade den svenske mästaren samlar alltid en stor publik av budgivare när de kommer ut på auktion.
Den mångfacetterade konstnären lämnade efter sig ett livsverk utan like men ska också kommas ihåg för de gärningar han gjort genom sitt egna samlande, samt för det han åstadkom med sitt arbete för hembygden. Mångsidigheten och fruktbarheten i Zorns konstnärskap liksom hans sociala engagemang är unikt i svensk kulturhistoria – kanske är det därför han kallas för Sveriges främste målare?
