År 1869 skrev den franske författaren Comte de Lautréamont Les Chants de Maldoror. Prosasamlingen innehöll frasen "As beautiful as the chance encounter of a sewing machine and an umbrella on an operating table" vilken snabbt blev välkänd bland surrealistiska målare – meningen fångade det som skulle bli surrealismens främsta utgångspunkt såväl som den förskjutning av verkligheten rörelsen syftade till att förvränga.
Lautreamonts roman, och kanske främst just detta citat, skulle bli en av de främsta inspirationskällorna till surrealismens födelse.
Psykoanalys och tabuer
Att erkänna det undermedvetnas existens och att undersöka våra innersta tankar var en ganska ny praxis i början av 1900-talet, under ledning av psykoanalytikern Sigmund Freuds texter, vilka med psykoanalysen som verktyg fokuserade på patientens undermedvetna.
Då de konventionella ideér som omgav kön, religion och lust utmanades av den nya psykoanalysen började rådande tabun rörande sexualitet och drömmar lösas upp i kanterna. När debatten om sociala normaliteter började sjuda, blev sinnet den viktigaste inspirationskällan för många av århundradets konstnärer, däribland de som skulle blir kända som surrealister.
André Breton och Surrealismens manifest
André Breton var en av den surrealistiska rörelsens främsta pionjärer. Ett av författaren och poetens mest uppskattade verk var Surrealismens manifest som publicerades 1924. För Breton var surrealismen framförallt en revolutionär rörelse genom vilken dominerande sociala normer utmanades genom motstånd till idén om den rationella verkligheten. Den konventionella konsten skulle omkullkastas och ersättas av “konst för konstens egna skull”.
I sitt manifest fastställde Breton surrealismens huvudprinciper med utgång i att drömmar och det omedvetna var de främsta källorna till surrealistisk inspiration. Detta manifest skulle senare inspirera de berömda surrealistiska konstnärerna.
Ceci n'est pas une pipe
Denna ikoniska bild av en pipa ovanför orden "Ceci n'est pas une pipe", vilket betyder "detta är inte en pipa", är lika provocerande som det är fascinerande. René Magrittes The Treachery of Images (1928) karaktäriserar den surrealistiska disciplinen, vilken utmanar vår uppfattning om den rationella tanken. Sammansättningen av element och ord som tillsammans skapar ett verk med irrationell mening ger upphov till en känsla av osäkerhet om vår egen förståelse av verkligheten.
René Magritte var en belgisk konstnär och blev en av de ledande medlemmarna i den surrealistiska rörelsen i Paris under slutet av 1920-talet. Hans konstnärskap är mest känt för dess humor, ologiska slutledningar och förkroppsligande av de drömlika egenskaper hans surrealistiska dimensioner besatt.
Dalí och hummern
Idag används Salvador Dalís namn nästan synonymt med surrealism och han är en av rörelsens allra mest berömda och uppskattade konstnärer. Hans konstnärskap präglas av förbryllande bilder och deformerade föremål som tillsammans skapar kaotiska, absurda scener.
En av hans mest kända konstverk (och förmodligen ett av de enklaste) är Lobster Telephone, vilket enligt konstnären var laddad med sexuella konnotationer. Med sin frekventa koppling mellan mat och sex är hummern en erotisk symbol i detta konstverk då hummerns stjärt ligger över telefonens munstycke.
Läs: Abstrakt konst: den nonfigurativa konsten
Intima placeringar av helt orelaterade föremål var ett återkommande tema inom surrealismen, vilken man menade, likt i drömmar, avslöjade tidigare dolda kopplingar mellan föremål som vid en första anblick inte tycktes ha någon relation till varann överhuvudtaget.
Kvinnan som skapade sin egen surrealism
Frida Kahlos verk influerades av den mexikanska folkkonsten men hade också surrealistiska inslag. När Breton träffade Kahlo i Mexiko 1938 drogs han genast till hennes djupt personliga och smärtsamma konst. Kahlo ställde sedan ut sina verk i Paris, vilket senare ledde till att Louvren köpte hennes målning The Frame (1938). På grund av andra världskriget blev utställningen ingen större succé. Kahlo och Breton blev dessutom osams då han ville ställa ut hennes konst bredvid Manuel Alvarez Bravo och andra mexikanska konstnärers verk, vilka hon ansågs vara skräp.
Läs: Den sanna historien bakom Frida Kahlos ikoniska stil
Breton menade att Kahlo var en surrealistisk konstnär som uppfann sin egen rörelse, men Kahlo ville aldrig vara en del av denna grupp konstnärer eftersom hon “avskydde surrealismen” och tyckte det var “borgerlig konst”.
Joan Miró och ologiska mästerverk
Joan Miró är ett av de mest kända namnen i konsthistorien såväl som inom surrealismen. Hans konstnärskap revolutionerade konstvärlden genom de abstrakta formerna och det motsägelsefulla bildspråket med vilket han övergav den konventionella konsten.
Influerad av surrealisterna i Paris och som medlem i André Bretons surrealistiska konstnärssällskap skapade Miró sina mest ikoniska verk. Själv menade Breton att Miró var den mest surrealistiska tänkaren av dem alla.
Läs: Joan Miró vid land och hav
Birth of the World (1925) utgörs av en lekfull representation av livets början, där Miró genom att skvätta färg duken skapade den oregelbundna och förvirrande bakgrunden. Efter det la han till flera motiv som i enlighet med hans filosofi helt tycks sakna samband, för att skapa ett genomgående ologiskt mästerverk.
Surrealism i fotografi
Man Ray är också ett ikoniskt namn inom den surrealistiska rörelsen, men ägnade sig till skillnad från sina målarkollegor främst åt surrealistiskt fotokonst. I New York hade han tillsammans med bland andra Marcel Duchamp bildat en dadaistisk grupp, men efter att ha lämnat USA för Frankrike slog han sig ner i de surrealistiska konstnärernas distrikt i Montparnasse, Paris.
Rays verk Le Violon d'Ingres, som också är ett franskt idiom för "hobby", förmedlar en kvick och lekfull bild av en kvinnas rygg med de två f-hålen på en fiol centrerade över hennes lägre ryggparti.
Modellen var Man Rays musa och älskarinna. Den metaforiska presentationen av hennes kropp är snarare en intim skildring av deras förhållande med varandra, som leker med det undermedvetna riket av inre känslor och önskningar.
1900-talets surrealister lyckades fånga allmänhetens fantasin genom att leka med metafysiska idéer och provocerade med sina sociala beteenden. Just därför har surrealismens monumentala inverkan på samhället varit avgörande för både konstvärlden och det moderna livet som vi känner det idag.
