New Yorks Museum of Modern Art hade haft öppet i fyrtio år innan de bestämde sig för att kurera en utställning med verk av en fortfarande levande konstnär. Den 8 december 1969 välkomnade man besökare till West 53rd Street och The Graphic Constructions of Josef Albers. I pressmeddelandet nämns Albers som professor, poet och filosof – vilket gav en uppfattning om bredden i hans gärning:
"Arbetet omfattar bilder av glas från Bauhaus-perioden, teckningar, oljor, gouacher, väggmålningar, litografier, linocuts, träsnitt, etsningar, graveringar och serigrafier. Hans verk i offentliga samlingar finns i minst ett dussin länder och ungefär hälften av staterna i detta land. Däribland cirka sextio verk i The Museum of Modern Art Collection, och i kommersiella byggnader som Corning Glass i New York."
Trettio år efter att han hade blivit amerikansk medborgare blev utställningen ett minnesmärke i en karriär med mängder av höjdpunkter.
Josef Albers föddes den 19 mars 1888 i staden Bottrop i nordvästra Tyskland. Han dog i New Haven, Connecticut, 88 år senare. Under sitt liv reste och upplevde han både länder och epoker. Han föddes tretton år innan den viktorianska eran tog slut och dog fem år innan Ronald Reagan flyttade in i Vita huset.
Josefs far, Lorenz Albers, arbetade som målare. Han lärde sin son många praktiska saker, som gravyr, VVS-arbeten och hur man handskades med el. Däremot avrådde han honom från att satsa på en karriär som konstnär. Josef Albers blev grundskolelärare. Senare, efter att ha utbildats vid Kungliga konstskolan i Berlin, certifierades han som konstlärare 1915. Han började måla själv, gjorde tryck och intresserade sig för målat glas. Hans första offentliga uppdrag genomfördes 1918 då han i sin hemstad ersatte ett målat glasfönster i en kyrka.
Läs: Så gav Bauhaus liv till modernismen
År 1920, då Josef Albers var 32 år, skrev han in sig på en ny skola som öppnat året innan i Weimar: Bauhaus. Rörelsen, grundad av Walter Gropius, bestod under de första åren av konstnärer som bland andra Paul Klee och Wassily Kandinsky. Albers fokuserade på att framställa målat glas. Han betraktade inriktningen som en bro mellan arkitektur och konst. Det säger något om hela hans gärning att ingången handlade om just ljuset i de färgade glasen. Kraften hos färgen och energin som skapas vid sammansättningen av färger skulle förbli konstant i hans arbete och även fokus i hans undervisning.
År 1925 var Albers den första Bauhaus-studenten som fick frågan om att gå med i fakulteten. Samma år som han gick med gifte han sig med en medstudent, Annelise Elsa Frieda Fleischmann, därefter känd som Anni Albers. Även om de båda var konstnärer (Anni fokuserade främst på textilkonst) var deras enda samarbete julkorten som skickades ut till vänner varje år. Deras äktenskap kom att vara i mer än ett halvt sekel.
Läs: 10 konstnärspar du borde känna till
I början av 1930-talet leddes Bauhaus av sin tredje (och sista) ledare, Ludwig Mies van der Rohe, men den korta historien avslutades tyvärr 1933. Nazisternas makt växte i Tyskland och Bauhaus sågs som en plats där man skapade, vad nazisterna kallade "degenererad konst". I april 1933 stängde skolan och senare samma år beslutade fakulteten att stänga helt. Samma år flyttade Albers till USA. Vid utvandringen fick han hjälp av arkitekten Philip Johnson, då kurator vid New Yorks Museum of Modern Art, att hitta ett nytt jobb.
Albers var en ljuvlig lärare, men omöjlig som person. Hans kritik var så förödande att jag inte kunde hantera det. Men 21 år senare lär jag mig fortfarande från honom.
Via Philip Johnson kunde Albers säkra ett jobb på en ny men väsensskild skola – Black Mountain College, belägen i Asheville, North Carolina. Albers kom att undervisa vid skolan i 16 år.
"Under 1950-talet var Black Mountain College under Josef Albers en extraordinär plats för kreativ utveckling," säger Loretta Howard från Loretta Howard Gallery, i Chelsea, New York. Galleriet fokuserar på amerikansk abstrakt konst skapad efter andra världskriget. Hon fortsätter: "Albers undervisade tillsammans med Willem de Kooning, Franz Kline och Robert Motherwell och bland eleverna hittas bland annat Cy Twombly, Robert Rauschenberg och Kenneth Noland."
Rauschenberg sa senare om sin lärare: ”Albers var en ljuvlig lärare, men omöjlig som person. Hans kritik var så förödande att jag inte kunde hantera det. Men 21 år senare lär jag mig fortfarande från det han sa till mig.”
Efter Black Mountain ledde Albers konstavdelningen vid Yale University där han kom att påverka ytterligare en ny generation viktiga konstnärer innan han som 70-åring gick i pension 1958. "Ett av hans uppdrag var att skicka ut studenterna med en kamera och leta efter mönster i naturen," säger Howard. "Den här övningen blev berömd för sitt inflytande på fotografiet inom konst. Men det är ändå hans föreläsningar om färgteori som var det viktigaste arvet i hans undervisning."
Läs: Mid-century modern och dess stora mästare
Albers mest kända akademiska arbete är hans bok Interaction of Color (Yale University Press, 1963). Den har översatts till flera språk och förblir väsentlig läsning för alla seriösa konststudenter eller för någon som strävar efter att förstå färgens kraft. Boken börjar med att förklara hur namnet på en färg betyder en myriad av olika saker för olika människor: "Även när en viss färg som alla känner till och har sett otaliga gånger anges – som det röda på Coca-Cola-etiketten som är samma över allt – kommer alla ändå tänka på många olika typer av röd."
Färgens skiftande natur utforskades i Albers egna mest kända konstverk – serien Homage to the Square, som innehåller flera hundra målningar och tryck. Från starten 1950 tog arbetet med serien 25 år. Oftast består verken av tre fyrkanter i minskande storlek och illustrerar Albers lära om färg. Genom att sätta olika rutor med olika färg bredvid varandra uppmanas tittaren att känna energin och samspelet mellan dem. De är, enligt Guggenheims ord, ”avväpnande enkla”.
Läs: 10 berömda konstnärer och deras första verk
Om Homage to the Square: Apparition skriver Guggenheim: "Serien definieras av en otroligt stark anknytning till en bildformel: fyrkanten. De optiska effekterna som Albers skapade – skimrande färgkontraster och illusionen av avtagande och avancerade plan – var inte avsedda att lura ögat utan mer att utmana det visuella mottagandet hos betraktaren."
När en målning för 1 miljon dollar är ett fynd!
Albers egen förklaring till verken var enklare: ”Att bara sätta ihop färger är spänningen i det ... Sättet grönt underkastas till exempelvis blått eller vice versa. Det som intresserar mig är hur de gifter sig, interpenetrerar och producerar ett barn, den färg som är deras gemensamma produkt.”
Verkens sammansatta likhet är avsedd att öka medvetenheten om färgens kraft. ”De är alla av olika paletter och, så att säga, av olika klimat,” skrev Albers 1965. ”Valet av färgerna som används, liksom deras ordning, syftar till en interaktion – som påverkar och förändrar varandra fram och tillbaka. Således förändras deras karaktär och känslan från målning till målning utan annan "handpåläggning" eller så kallad textur. Även om den underliggande symmetriska och kvasikoncentriska ordningen på rutorna förblir densamma i alla målningar – i proportion och placering – sammanfogar rutorna, som enskilda samt kopplar samman och separerar på många olika sätt.”
Albers skapade målningarna genom att lägga duken (eller oftare ett ark av masonit) på en horisontell yta och använda en palettkniv för att applicera ett jämnt lager färg. Han blandade inte färgen, och han använde inte heller tejp för att säkerställa en ren rak linje runt varje box.
År 2007 publicerade Bloomberg en artikel om Albers med rubriken: "När en målning för 1 miljon dollar är ett fynd". De frågade sig: "Priserna för verk av Josef Albers är på uppgång, men kommer det att fortsätta vara så?" Indikationerna visade sig vara riktiga. Viktiga auktionsresultat visar klubbslag på runt 9 miljoner kronor, 2007 för Homage to the Square: Joy (1964) och 2015 för Study for Homage to the Square, R-III E.B (1970). År 2017 klubbades tavlan Homage to the Square: Temperate för 28 miljoner kronor hos Sotheby's.
Många av Albers mästerverk är gömda i privata samlingar eller hänger på gallerier, men det finns också några Albers-verk som kan avnjutas gratis: han var en stor förespråkare för offentlig konst. Ett anmärkningsvärt exempel och en bekant syn för pendlare som passerade mellan New Yorks Grand Central Terminal och 200 Park Avenue är väggmålningen, med titeln Manhattan. Den har beskrivits av New York Times som "Hundratals sammankopplade paneler – svart, vitt och Coca-Cola rött – en väggmålning där geometri och noggrann precision mötte modernistisk livlighet."
Byggnaden hade då gjorts om av Walter Gropius, som Albers kände från Bauhaus-tiden. År 2000 togs byggnaden bort och förstördes då man upptäckte att det innehöll asbest. Tack och lov skapades 2019 en exakt kopia av byggnaden. Nicholas Fox Weber, vd för Josef and Anni Albers Foundation, kommenterade händelsen i New York Times: ”Det här är vad konst var för honom: något som kan påverka människor, kanske skänker det lite glädje till människors på väg till tågen, eller bort från stationen och vidare till sin arbetsdag.”
Arvet från Josef Albers står på två ben: Han lämnade en konstsamling och mängder av idéer. När vi tittar på hans konst visar han oss nya sätt att uppleva den. "Konst är inte föremålen", sa Albers en gång. "Konst är en upplevelse."
Upptäck fler konstnärer på Bbys Magazine
Artikel av Stephen Whitlock
Det här är en uppdaterad version av en artikel som ursprungligen publicerades den 30 mars 2020.
