Lois Mailou Jones (1905-1998) brann för att blanda inslag från olika kulturer i sin konst och var en av de första konstnärerna som kombinerade traditionella afrikanska former med västerländska traditioner. Hon målade tillsammans med Emile Bernard, ställde ut på salongerna i Paris, undervisade på Haiti och representerade afroamerikanernas vardag i New York, samtidigt som hon etablerade sig som en av förgrundsgestalterna i Harlem Renaissance. Intresset för Lois Mailou Jones ökar ständigt och priserna på auktion ökar.
Jones föddes den 3 november 1905 i Boston. Hennes far, som till en början var byggnadsintendent, blev så småningom advokat efter att som första afroamerikan ta examen från Suffolk Law School. Uppmuntrad av sina föräldrar började Lois Mailou i ung ålder att rita och måla och utvecklade snart en förkärlek för akvarell. När familjen flyttade till Martha's Vineyard påverkades intresset än mer då familjen lärde känna flera verksamma konstnärer.
På Martha's Vineyard blev hon omgiven av etablerade konstnärer, som skulptören Meta Warrick Fuller, kompositören Harry T. Burleigh och romanförfattaren Dorothy West. Jones tog kvällskurser på Boston Museum of Fine Arts från 1919 till 1923. Hennes talang stack ut och hon hade sin första soloutställning som 18-åring på Martha's Vineyard. Parallellt gjorde hon praktik i textildesignstudion Grace Ripley. Under tiden hos Ripley föddes Jones intresse för afrikanska masker.
Jones fortsatte med studierna och tog examen från School of the Museum of Fine Arts vid Tufts University och från Design Art School 1928.
Under slutet av studierna bestämde sig Jones för att börja undervisa. På Boston Museum, där hon under studietiden utmärkt sig som elev förstod hon snart att hon inte hade mycket att hämta. Den rasistiska direktören gav henne rådet att söka jobb i södern istället, där "hon kunde hjälpa sådana som henne". År 1928 anställdes hon, bara 23 år gammal, av Charlotte Hawkins Brown på Palmer Memorial Institute i North Carolina där hon byggde upp en konstavdelningen.
År 1930 anslöt hon sig till fakulteten vid Howard University i Washington DC (ett universitet som då hade smeknamnet "Black Harvard", en prestigefylld högskola som utbildade afroamerikaner så länge segregeringslagarna fortfarande fanns). Hon var kvar på Howard University fram till sin pension 1977. Förutom att vara mentor för studenter, försvarade och kämpade hon för afroamerikanska konstnärer och deras konst. Samtidigt arbetade hon också med att utveckla sin egen konst och forskade.
Hennes studier kretsade kring Harlems renässansartister, särskilt Aaron Douglas, som starkt påverkade Jones egna mästerverk The Ascent of Ethiopia. I hennes verk hittas precis som i Douglas målningar grafiska element och föremål från afrikansk kultur.
År 1937 flög hon till Paris för att studera på Académie Julian. Under sitt år i den franska huvudstaden producerade hon mer än trettio akvareller och fyrtio målningar, bland annat gatuscener från Paris gjorda i impressionistisk stil. Två av hennes målningar presenterades på Salon of the Society of French Artists. Jones sa att hon i Paris i kontrast till sitt hemland kände sig helt accepterad, både som person och som konstnär.
Läs: 5 feministiska mästerverk
År 1938 målade Jones Les Fétiches, ett konstverk som idag hittas på Smithsonian American Art Museum. I verket presenteras afrikanska masker i en postkubistisk stil som då var modern i Paris. Les Fétiches är ett avgörande verk för införlivandet av idealen hos Négritudrörelsen (en litterär och politisk rörelse som skapades under mellankrigstiden av mörkhyade fransktalande författare) i den visuella världen.
Läs: The Dinner Party, århundradets viktigaste feministiska utställning
När hon återvänt till USA deltog hon i tävlingen Corcoran Gallery competition (Washington DC) med arbetet Indian Shops, Gay Head, Massachusetts. Institutionen tillät inte afroamerikanska konstnärer att presentera sina verk själva, så Jones blev tvungen att uppmana sin vän Céline Marie Tabary att tävla för henne. Verket vann Robert Woods Bliss-priset, men Jones kunde inte ta emot utmärkelsen personligen. Tabary fick lov att skicka trofén till henne. När Corcoran Gallery 1994 öppnade utställningen The World of Lois Mailou Jones, 50 år efter händelserna, bad de offentligt om ursäkt för sitt uppträdande.
Jones gifte sig 1953, i södra Frankrike med den haitiska konstnären Louis Vergniaud Pierre-Noël. De två konstnärerna träffades på Columbia University 20 år tidigare och hade hållit kontakten. Parets täta resande till Haiti påverkade djupt hennes konstnärsskap, och 1954 blev Jones inbjuden av den Haitiska regeringen att måla sina upplevelser av människorna och ön. Paletten fylldes med ljusa färger, och verken som skapades fångar den kubistiska stilen och kombineras med Jones personliga stil. Verken därifrån är förmodligen de mest välkända från hennes karriären.
Under vistelsen på Haiti undervisade hon kort på Centre d'Art et Foyer des Arts Plastiques i Port-au-Prince. Hennes framgångar i Haiti fick henne också att återvända, efter en lysande utställning erhöll hon senare också Diplôme et Décoration de l'Ordre National 'Honneur et Mérite au Grade de Chevalier'. År 1955 gav USA:s president Eisenhower henne i uppdrag att måla ett porträtt av den haitiska presidenten och hans hustru.
Med hjälp av ett bidrag från Howard University 1970 besökte Jones elva afrikanska länder och dokumenterade resorna, inte bara genom målningar, utan också genom att intervjua samtida afrikanska konstnärer. Under forskningen skapade hon en uppsättning mönsterdesigner och mönster som hon senare kombinerade till stora, komplexa kompositioner. Genom att skickligt integrera afrikanska mönster, masker, figurer och textilier i sina livliga målningar, blev Jones en referenspunkt vid övergången från Harlem Renaissance-rörelsen till ett samtida uttryck som behandlar liknande teman. Den 29 juli 1984 deklarerade man i Washington datumet till Lois Mailou Jones-dagen.
Läs: Gränsland och öken – Georgia O’Keeffe
Jones målade i en imponerande takt under hela sin karriär och utställningarna avlöste varandra. Trots den omfattande portföljen, bredden på discipliner, hennes undervisningskarriär och hennes kulturella arbete har Jones ofta lämnats utanför historieböckerna. Anledningen sägs vara att hon inte målade ämnen som bedömdes "acceptabla" för afroamerikanska konstnärer.
Jones karriär sträckte sig från 1930-talet fram till hennes död 1998. Konstnären blev 92 år gammal. Hennes stil utvecklades av de många resorna och möten. Genom hela sin konstnärsgärning tog hon till vara på nya inflytanden, medier och tekniker. Konstnären själv sa att hennes största bidrag till konstvärlden utan tvekan var att hon bevisat "svarta konstnärers talang". Lois Mailou Jones såg sig själv som en amerikansk målare och vill inte ges någon annan tillskrivning. Med stolthet lät hon konsten återspeglade de afrikanska rötterna och sina amerikanska förfäder.
Lois Mailou Jones verk säljs idag för hundratusentals kronor på auktion.
![Andy Warhol (1928-1987), 'Grace Kelly', 1984, från serien Trial Proof Edition Prints, serigrafi, 101,6 x 81,3 cm, signerad, numrerad och ingraverad: TP 5/20 [detalj]. Foto © Kunst & Design Schops Turowski](https://images.prismic.io/barnebys/899d5260-1cc8-4ffb-ab6b-24eaf6d12334_k5.jpeg?auto=format,compress)
