Uppväxten på ett litet hotell vid havet i brittiska Margate, tillsammans med sina föräldrar och sin tvillingbror, var Tracey Emins barndom ganska normal och hon har sagt att hon behandlades “som en prinsessa”. Detta var tills hon upptäckte att hennes far levde ett dubbelliv. När hon var sju år gammal lämnade han familjen för att istället leva med en annan kvinna och deras tre barn. En annan fruktansvärd händelse uppstod när hon vid tretton års ålder utsattes för våldtäkt, något som senare kom att prägla hennes konstnärskap.
Läs: Frida Kahlo: färgstark porträttmålare och giftig samhällskommentator
Detta barndomstrauma ledde till att Emin hoppade av skolan men 1980 återvände hon till skolbänken och började studera mode vid Medway College of Design (idag University for the Creative Arts). Sex år senare tog hon examen i Fine Arts från Maidstone College of Art och senare även en master i målning vid Royal College of Art i London. Det var vid den här tiden som hon träffade konstnären och sångaren Billy Childish. Deras förhållande tog slut 1987 och innan dess arbetade hon för Childish förlag Hangman Books.
Samtidigt som Emin lyckades i skolan och att skapa sig ett namn på konstscenen, med fokus på fotografi, måleri och skulptur, genomgick hon ännu mer trauma. I sitt förhållande med Childish försökte hon begå självmord genom att hoppa från Margate Bridge. Men det största inflytandet på hennes konst kom senare: efter två aborter som hon genomgick i början av 1990-talet, vilket enligt Emin lärde henne “essensen och kunskapen om var saker kommer ifrån.”
Läs: Tragedin bakom världens första supermodell – Elizabeth Siddal
Emin sade senare att hon inte trodde hon kunde vara en bra mor eller att hon skulle vara för bra och därför åsidosätta sitt konstnärskap, något hon inte var villig att göra. Hon sade: “Jag överlevde tack vare konsten. Den gav mig tro till min egen existens.” Aborterna blev ett uppvaknande för Emin och hon insåg att hon behövde ändra sin livsstil. Efter ett mentalt sammanbrott förklarade konstnären i en intervju att hon inte kunde använda oljefärg på en lång tid då det påminde henne om dessa smärtsamma minnen.
1992 var ett viktigt år för konstnären. Det var då hon träffade och inledde ett förhållande med konstnären Sarah Lucas. Vid denna tidpunkt förstörde Emin alla sina konstverk, inklusive personliga fotografier och ett paket cigaretter som hennes farbror höll i när han omkom i en bilolycka och som ingick i hennes första separatutställning på White Cube i London. Hon lämnade sin ateljé och öppnade en ny lokal tillsammans med Lucas, vilken fick namnet The Shop och låg på Brick Lane. Där höll de bland annat grupputställningar med konstnärer som Damien Hirst. The Shop hade stort inflytande på hur kommersiell konst upplevdes då de hade öppet dygnet runt och sålde allt från konst till kläder och sexleksaker. På kvällarna användes The Shop som festlokal. Deras affärs- och kärleksrelation tog slut efter sex månader när Lucas lämnade Emin.
Läs: Storbritanniens högst värderade konstnärinnor
Det var Emins förflutna som uppmanade henne till att skapa det verk som kom att göra henne känd. Everyone I’ve ever slept with (1963-1995) från 1995 bestod av ett litet tält där hon skrivit ner alla namn på de personer hon haft sex med. Det intima verket bestod även av hennes två ofödda barns namn. Verket uppmärksammades av Charles Saatchi när det visades på en grupputställning som organiserades av Carl Freedman. Efter det började Saatchi köpa Emins verk. Installationen hyllades men fick även en del kritik och speciellt från hennes tidigare älskare. En av dessa beslutade sig för att sälja Emins kärleksbrev som hon hade skrivit till honom när hon var fjorton och han tjugotvå. Tyvärr förstördes installationen och verket The Last Thing I Said to You is Don't Leave Me Here (2000) under en brand på Saatchis lager.
Läs: Yayoi Kusama – popkonstens mamma
Under dessa smärtsamma händelser upptäckte Emin en konstnär som hon hämtade stor inspiration från: expressionisten Egon Schiele. Han skildrade kvinnor som starka nakna figurer vilket var något som Emin ville uppnå i sitt eget arbete. Det var Schieles svåra liv och sätt att skildra det som fick Emin att förstå hur man använder bilden av kroppen och konstnärsmedierna för att arbeta genom emotionell smärta.
Läs: De 10 mest skandalösa verken i konsthistorien
Medan hennes konstnärskap har utvecklats med tiden har Emin fortsatt skildra sina känslor och tankar. Hennes mest kända verk är hennes egen säng som hon presenterade med titeln My Bed på Tate Britains 1999 Turner Prize-utställning. Utöver sängen består installationen av kondomer, blodiga kläder och cigaretter. Verket såldes hos Christie’s 2014 för drygt 29 miljoner kronor. Det är nu en del av Tate Moderns samling.
Emin är en del av Young British Artists, en rörelse som beskrivs av Tate som “en grupp brittiska konstnärer som började ställa ut tillsammans 1988 och som blev kända för deras materialanvändning, processer, chocktaktiker och entreprenörskap”. Idag är Emin medlem i Royal Academy of Arts och undervisar olika teckningsklasser och ger gästföreläsningar. Hennes verk visas runt om i världen och trots att hon har hittat ett mer bekvämt och lugnt sätt att leva hindrar det inte henne från att skapa personlig konst.
På senare tid har hennes stil blivit allt mer figurativ. I en intervju med BBC kommenterade hon sina äldre verk: “De var ganska sexuella och jag tycker det är lite pinsamt … Jag måste gå vidare och mitt arbete måste bli mycket friare.”
Upptäck fler konstnärer på Bbys Magazine
Artikel skriven av Sophie Bubmann
