De unga åren
Frida Kahlo föddes den 6 juli 1907 i Coyoacan utanför Mexico City. Fadern var kärleksfull men pendlade in och ut ur depression och blev tidigt diagnostiserad med epilepsi. Modern, Mathilde Calderon y Gonzalez, styrde hemmet med järnhand. Hon var en stark kvinnogestalt som Frida snart tog efter.
Läs: 12 kvinnor som präglat konsthistorien
I Mexiko var kvinnans passivitet och undergivenhet norm – en mall som inte riktigt passade Frida Kahlo. Hon hade tagit efter sin mor och växt upp att bli en självständig och driven ung kvinna. Vid 18 års ålder kom hon in på läkarutbildningen, en dröm som fick ett smärtsamt slut 1925 då hon skadades allvarligt i en svår bussolycka. Med bruten ryggrad och revben, elva frakturer på höger ben och en krossad fot blev hon sängliggande under en lång tid. Hennes kropp var genomborrad av ett järnrör vilket ytterligare försvårade återhämtningen – en skada som skulle komma att påverka hennes reproduktiva förmåga.
Till följd av den oerhörda tristess som sjukhusvistelsen genererade började hon måla. Hon fick nöja sig med de motiv som fanns till hands såsom självporträtt och porträtt av vänner och familj.

Hon kom under sin konvalescens i kontakt med konstnären Diego Rivera. Denna, i inledningen professionella, kontakt utvecklades snart till en relation och paret gifte sig 1929. Frida Kahlos konstnärskap har ofrivilligt blivit tätt sammanlänkat med äktenskapet med Diego Rivera.
Rivera var en uppskattad och välbeställd konstnär i både hemlandet och i USA, dit de flyttade 1930. Kvinnosynen i USA var, likt i hemlandet, konservativ och Frida trivdes aldrig riktigt bra.
Stilprofil

Frida Kahlo var engagerad i Mexicanidad, en estetisk rörelse som hyllade den inhemska mexikanska kulturen. Hon tog tydligt avstånd från amerikansk och europeisk politik och kultur och hennes konstnärsgärning blev viktig för uppbyggnaden av Mexikos postrevolutionära identitet. Hennes konst har beskrivits som naiv eller primitiv i hennes starka färgval och tydliga konturer. Måleriet är tydligt influerat av folkkonsten och har ofta tolkats som starkt nationalistiskt.
Konsten skildrar utanförskap och politiska antikapitalistiska ståndpunkter. Formspråket är eklektiskt och rymmer inslag av en rad olika stilar. Populärkultur och avantgardistisk modernism påverkade bildspråket, och trots att hon gärna distanserade sig från Europa kunde hon inte låta bli att inspireras av italienska renässansmästare som Sandro Botticelli och Bronzino. Det finns en elegans i Frida Kahlos måleri som för tankarna till prerafaeliterna, samtidigt som hennes utdragna kroppsskildringar påminner om Amedeo Modigliani. Och visst kan man i hennes stiliserade växtlighet urskilja en viss jugendinfluens?
Läs: Tragedin bakom världens första supermodell – Elizabeth Siddal
Under 1930-talet mötte Frida Kahlo den franske författaren och surrealisten André Breton. De blev snart goda vänner och Breton visade ett stort intresse för Kahlos konst. År 1938 möjliggjorde han hennes första utställning i New York. Breton menade att Kahlos konst, fylld med fantasi och symbolism, var av tydlig surrealistisk art. Men Frida själv höll inte med. Hon höll fast vid att hon aldrig målade sina drömmar, blott sin egen verklighet.
Self-portrait on the border between Mexico and the United States

Sedan trafikolyckan på 20-talet har Frida själv varit sitt mest frekventa motiv och det är för självporträtten många känner till Frida Kahlo idag, numera har de flesta hört talas om “hon med ögonbrynen”.
Under sin tid i USA målade hon Selfportrait on the border between Mexico and the United States (1932). Målningen föreställer Kahlo iförd rosa klänning stående på gränsen mellan länderna. Hon står med ryggen mot det karga, industriella landskap som symboliserar USA, där gravstensliknande skyskrapor tornar upp sig över massiva fabriksbyggnader i tegel. Med huvudet vridet åt höger står hon vänd mot hemlandet. Där prunkar naturen, och marken vid hennes fötter är strösslad med religiösa figuriner och kranier. I bakgrunden ser vi forntida tempel – en anknytning till det religiösa och ursprungliga Mexiko.
Läs: Surrealisterna och det undermedvetna
Målningen är en gestaltning av hennes ambivalenta inställning till grannlandet i norr. Den understryker även den uppenbara kontrasten mellan det industriella, kapitalistiska och inhumana USA och det fruktbara, traditionsrika Mexiko. Verket är ett exempel på det nationalistiska i Frida Kahlos måleri och hur hon så starkt påverkas av Mexicanidadrörelsens motvilja till det västerländska.
The two Fridas
Oljemålningen The two Fridas från 1939 tar upp frågor kring arv och rollen som kvinna. Det vänstra jaget är iförd en viktoriansk utstyrsel som hänvisar till hennes europeiska ursprung. Den andra Frida, placerad till höger i bild, bär en traditionell tehuansk klänning. Tehuandräkten bars av kvinnor i matriarkala samhällen i det forna Mexiko. Att hon väljer att avbilda sig själv som tehuan-kvinna visar på hennes ovilja att anpassa sig efter den traditionella kvinnonormen. Det tehuanska är ett återkommande motiv i Kahlos konst. Dessa mytomspunna mexikanska urkvinnor representerade en frihet och självständighet som Kahlo starkt identifierade sig med.
Läs: 5 feministiska mästerverk
Återigen leker Frida Kahlo med kontraster. Det blir en tydlig skillnad mellan det viktorianska, en tid starkt associerad med kvinnoförakt och strikt begränsade kvinnoroller, och den självständiga tehuanska kvinnan. En kommentar på samtidens kvinnosyn eller en manifestation av sin kluvna syn på sin egen identitet och tillvaro – antagligen båda.
Att vara kvinna

I sin essä Why have there been no great women artists diskuterar Linda Nochlin varför kvinnliga konstnärer sällan nått samma framgång som sina manliga motparter. Kvinnor har sällan haft tillgång till likvärdig utbildning som män och oftast begränsats av förpliktelser i hemmet. Kvinnliga konstnärer har därav hänvisats till småskalig produktion av mindre respekterade motiv såsom porträtt, ofta av barn eller andra kvinnor, landskap, blomstermåleri eller stilleben. Motiv som resulterat i en ofta ensidig emotionell tolkning – något som även präglat analysen av Frida Kahlos arbete.
För att kringgå normerna använde sig Frida av personliga motiv och porträtt för att förmedla djupare, och kanske mer okonventionella, budskap. Det personliga och politiska existerar således samstämmigt i Frida Kahlos liv och verk.
Henry Ford Hospital
Strax efter hennes andra missfall 1932 målade Frida Kahlo Henry Ford Hospital. I Mexiko var reproduktion en del av kvinnligheten och drömmen om moderskapet synonymt med att vara kvinna. Vid första anblick liknar verket en sorgesång av en dröm som som krossats. Förtvivlad ligger hon på en säng, naken och blottad, omgiven av fruktbarhetssymboler. Sängens placering utomhus berättar dock en parallell historia. Kanske är det ett ifrågasättande av hur en sådant privat sak om graviditet och reproduktion kan vara ämne för en sådan publik diskussion.
Verkets tidigare titel, Lost Desire, väcker även frågan om hur huruvida Frida Kahlo ens hade en önskan efter barn. Vidare föreslår den tidigare titeln att verket är en kritik av hur kvinnan är fjättrad av förväntningar och omsorgsbörda.

Efter sin död lämnade Frida Kahlo över 200 målningar, teckningar och skisser. Sedan dess har konstnärer från hela världen inspirerats, influerats och intresserat sig för Frida Kahlos konst. Med tanke på Frida Kahlos ständiga kamp mot normer och kvinnoförtryck förvånar det knappast att hennes liv och verk har haft ett enormt inflytande på den feministiska konstinriktningen. Frida Kahlo gick bort den 13 juli 1954, 47 år gammal.



