René Magritte föddes 1922 även om folkbokföringen hävdar annat.* 24 år gammal upptäckte Magritte en reproduktion av Giorgio de Chiricos Song of Love genom sina två vänner Marcel Lecomte och E.L.T. Mesens vilka redan förlorat sig själva i surrealismens förtrollande värld. “My eyes saw thinking for the first time,” förklarade den unge konstnären som innan denna livsförändrande händelse, ägnat sig åt dekorativt måleri och att illustrera affischer – mer som ett sätt att uttrycka sig än för nödvändighetens skull. Hans far var en framstående affärsman vars verksamhet garanterade Magritte ett liv i överflöd i en borgerlig miljö. En värld av plommonstop, inget mindre.
Trots familjens goda ekonomiska förutsättningar kan man inte påstå att Magritte hade en molnfri barndom. År 1912, när Magritte bara var fjorton år gammal, begick hans mor självmord i floden Sambre i Belgiens Pays Noir. Hans mor hade lidit av psykisk ohälsa under många år och hade tidigare försökt avsluta sitt liv vid flera tillfällen. Självklart gjorde moderns död ett starkt intryck på den unge Magritte, även om han som vuxen förnekade alla psykoanalytiska tolkningar av hans verk. Ett för Magritte återkommande tema var övertäckta ansikten, något som många kopplat samman med den badrock som täckte ansiktet på hans döda mor när hon hittades. Huruvida den här berättelsen stämmer eller ej är dock forskare oense om.
Magritte uppfostrades istället till stor del av olika barnflickor och fann tröst i litteratur av R.L. Stevenson, Edgar Allan Poe, Gaston Leroux och serietidningarna Les Pieds Nickelés. År 1915 gav Magritte upp sina studier vid Athenaeum i Charleroi. Istället började han studera vid Académie Royale des Beaux-Arts i Bryssel där han deltog i lektioner till och med 1919, dock inte på ett särskilt skötsamt sätt. Men han deltog ändock i den symbolistiska konstnären Constant Montalds och Art Nouveau affischdesignern Gisbert Combaz lektioner.
Läs: Alberto Giacometti och skissens centrala roll
Anarkisten Georges Eekhoud, som undervisade i franska på skolan till och med första världskriget, satte även han djupa spår i Magritte. Bland de andra eleverna fick han bäst relation med Paul Delvaux och Pierre-Louis Flouquet, med vilka han tog sina första steg mot kubismen och futurismen. Tillsammans med bröderna Pierre och Victor Bourgeois, den ena filmmakare och den andra anarkist, deltog han i publicering av magasinet Au Volant samt andra avantgardistiska publikationer. Trots att de flesta av publikationerna inte blev långlivade, gav de ny kraft åt Belgiens konstnärliga rörelser.
Läs: På och utanför duken: konstens mest kända muser
I början av 1920-talet träffade René Magritte sin barndomskärlek Georgette Berger i Jardin des Plantes i Bryssel av en slump. De gifte sig den 28 juni 1922 och han skulle aldrig ha någon annan musa utöver sin hustru. Med Georgette och Giorgio de Chirico var alla element på plats för att konstnärens karriär skulle starta på allvar. Magrittes stora debut var med Jockey perdu (1926), som var både en kommentar på, och en sammankoppling av, Dada, metafysik och surrealism.
Vid 1920-talets mitt, samtidigt som han producerade mängder av illustrationer för filmer, teater, bilindustrin och stora belgiska varumärken, hjälpte han till att bilda en surrealistgrupp i Bryssel med Paul Nougé, André Souris, Louis Scutenaire och Irène Hamoir.
År 1927 flyttade han till Perreux-sur-Marne i Frankrike. Där han träffade inga mindre än André Breton, Paul Eluard, Max Ernst och Salvador Dalí, med vilka han deltog i konstnärliga och intellektuella aktiviteter fram till 1930. Då den stora depressionen tvingade Magritte att återvända till Belgien, trots att arbetsmöjligheterna även i hemlandet var få, hade kännedomen om honom redan blivit stor där.
Läs: Spindelmamman Louise Bourgeois
År 1933 höll han en utställning på Palais des Beaux-arts i Bryssel och tre år senare hade han sin första separatutställning i New York på Julien Levy Gallery. Det följande året besökte han London, där han gav föreläsningar och visade sina verk på London Gallery som ägdes av hans vän Mesens. Under samma tid hann Magritte både bli osams med och återuppta vänskapen med Breton samtidigt som han bidrog till flera nya surrealistisk publikationer och producerade hundratals verk. Fylld till brädden med poesi, lockelser, trompe-l’œil och kvickhet, var dessa verk genom sin oskuldsfulla, nästan barnsliga framställning ett yttrande för subversion och anarkism. Genom den frätande humorn i hans målningar, alltid på gränsen till det absurda, arbetade Magritte med att förstöra alla konventionella grunder för den så kallade moderna världen.
Läs: Nio saker du inte visste om Marc Chagall
Den tyska invasionen ledde till att Magritte lämnade Belgien i maj 1940. Under ett par månader bodde han i Carcassonne, Frankrike, där han fick sällskap med några belgiska surrealistiska vänner, vars kommunistiska tendenser redan var uppenbara.
Tillbaka i Belgien, under 1940-talets mitt, ändrade René Magritte sin stil radikalt med inspiration från impressionistiska tekniker och med en fortsatt utforskning av illusionernas tema. Den så kallade Renoir-perioden – även om målaren själv åsidosatte termen – skulle följas av det som kallades vache-fasen, vilken gav upphov till omkring fyrtio luriga målningar och gouacher som bevisar rent surrealistiska influenser och syftar, än en gång till att förleda betraktaren. Den här gången för att driva med fransmännen som avsnäst honom så länge.
Många av hans verk från denna sena fas i Magrittes konstnärliga karriär auktioneras nu ut till toppriser. Det nuvarande rekordpriset för ett verk av Magritte uppnåddes på Christie's i New York i november 2024: L'Empire des lumières från 1954 bytte ägare för 121,2 miljoner dollar (1,3 miljarder kronor).
Läs: Nytt rekord för Magritte och surrealismen
Under 1950- och 60-talet började Magritte-retrospektiv organiseras världen över, framför allt i USA (MoMA, Chicago, Berkeley och Pasadena för att nämna ett fåtal), där konstnären var minns sagt populär. I november 2018 såldes Magrittes Le Principe du plaisir på Sotheby's för 21,08 miljoner pund och i februari 2020 såldes hans A la rencontre du plaisir på Christie's för 18,9 miljoner pund.
René Magritte dog den 15 augusti 1967 och begravdes bredvid sin fru på Schaerbeek kyrkogård, strax utanför Bryssel. På Musée Magritte som är en del av Royal Museums of Fine Arts visar den belgiska huvudstaden en stor del av denna surrealistiska målares verk som exemplifierade en svårdefinierad, med högst verklig skönhet.
* René Magritte föddes 1898 i Lessines i Belgien.
Upptäck fler konstnärer på Bbys Magazine
Det här är en uppdaterad version av en artikel som ursprungligen publicerades den 13 november 2018.
