Den röda färgen påverkar vårt psyke mer än någon annan färg, kanske är det för att den förknippas med så många olika känslor. Rött drar till sig allas uppmärksamhet, vilket är anledningen till att den är känd som en symbol för fara eller makt. Och tydligen är både kvinnor och män klädda i rött generellt sett mer attraktiva för potentiella partners.
Under antiken förknippades den röda planeten Mars med krigsguden, och därför var rött en färg som främst män bar (och pojkar rosa). Detta förändrades i början av 1900-talet då färgen blå, som ofta förekommer i militär- och arbetskläder, dominerande i den manliga garderoben. Röda kvinnokläder har dock alltid visat på makt och glamour.
Vi har valt ut fem porträtt från de senaste 550 åren där kvinnor klädda i rött tar plats på duken.
Sandro Botticelli, Portrait of a Lady known as Smeralda Brandini, ca 1471
Med Portrait of a Lady Known as Smeralda Brandini bröt Sandro Botticelli med traditionen att avbilda människor i profil, som hade varit den stora trenden i Florens fram till 1470-talets början. Istället avbildade han sin modell ståendes i en lätt vinklad position.
Tidigare har det gått rykten om att det inte var Botticelli själv, utan en av hans elever eller anställda som målade verket. Den innovativa skildringen av den porträtterade kvinnan och den lätta trompe-l'oeil-effekten, som får betraktaren att tro att hen står framför kvinnan vid ett fönster, motbevisar detta och avslöjar att det är Botticelli som ligger bakom arbetet.
Läs: Rött hår i konsten: passion och inspiration
Den porträtterade kvinnan identifieras som Smeralda Brandini genom inskriptionen på fönsterbrädan, som troligen lagts till senare. Smeralda Brandinis son Michelangelo var en respekterad guldsmed i Florens, och hans son Bartolomeo arbetade som skulptör under namnet Baccio Bandinelli.
Den engelske prerafaeliten och beundraren av rödhåriga kvinnor, Dante Gabriel Rossetti, som förvärvade porträttet på 1800-talet, trodde att den avbildade kvinnan också var modellen i Botticellis Primavera. Detta verkar dock osannolikt, eftersom Smeralda var omkring 40 år gammal när Primavera skapades 1482. Enligt den tidens uppfattning var hon alltså en gammal tant som inte skulle ha valts som personifiering av ungdomlig vår.
Leonardo da Vinci, La Belle Ferronnière, 1495-99
Nästa rödklädda kvinna är ett mysterium. Man kan inte bevisa att det är Leonardo da Vinci som ligger bakom arbetet. Porträttet som är målat på trä har ingen signatur av da Vinci och det finns inte heller någon hänvisning till det i hans anteckningar. Och därför överväger experter även i detta fall att det var en av mästarens medarbetare, Giovanni Antonio Boltraffio eller Bernardino de Conti, som skapade verket i slutet av 1400-talet.
Målningen, som idag visas på Louvren, ingick i den kungliga samlingen före den franska revolutionen, där den var listad under titeln La Belle Ferronnière, namnet som verket fortfarande är känt under, men som också ger upphov till en del frågor.
Läs: Mona Lisa: konsthistoriens ultimata musa
När målningen gjordes befann sig da Vinci i Milano vid Ludovico Sforzas hov. Därför är det troligt att antingen hans fru Beatrice d'Este eller hans älskarinna Cecilia Gallerani stod som modell. På grund av kopplingen till Frankrike kunde också två älskarinnor till kung Frans I vara möjliga modeller: Madame Féron och frun eller dottern till en järnhandlare (ferronnier).
Titeln, som fortfarande används idag, berodde troligen på en förväxling med en annan målning i den kungliga samlingen i början av 1700-talet. Orsaken var huvudbonaden, kallad ferronière, som fick sitt namn efter Frans älskarinna som sägs ha burit dessa huvudbonader.
Okänd konstnär, Elizabeth I When a Princess, ca 1546
I vårt nästa porträtt är författarskapet återigen ifrågasatt, men det råder ingen tvekan om vem som porträtteras: det är den blivande drottning Elisabet I vid ungefär 13 års ålder.
Det här är det första kända porträttet av den unga Elisabet. Hon föddes 1533 som dotter till kung Henrik VIII och hans andra fru Anne Boleyn. För att få sitt första äktenskap med den spanska prinsessan Katarina av Aragonien ogiltigförklarat, eftersom hon inte gav någon manlig arvinge, vände Henrik den katolska kyrkan ryggen och gjorde sig själv till ledare för den självständiga Engelska kyrkan. När Elisabet var två och ett halvt år gammal lät Henrik VIII halshugga sin andra fru för äktenskapsbrott.
Läs: 10 berömda konstnärer och deras första verk
När Henriks tredje fru Jane Seymour äntligen födde den efterlängtade tronarvingen 1537 lät kungen förklara sina två döttrar som oäkta. År 1544 återinsatte en lag dem i successionsordningen och Elisabet skildras i detta porträtt som en “riktig” prinsessa, som av sin samtid beskrevs som vacker, livlig och välutbildad. Efter Henriks död 1547 dröjde det elva år innan Elisabet slutligen tog över den engelska tronen.
Porträttet av den unga Elisabet hade länge tillskrivits den flamländske målaren Guillem (William) Scrots, som Henrik VIII utnämnde till hovmålare 1564. Under tiden har dock denna tillskrivning ifrågasatts, dock utan några definitiva resultat.
Claude Monet, La Japonaise (Camille Monet in Japanese Costume), 1875
Av de minst 58 målningar, porträtt, interiörer, landskap och gruppbilder som Camille Doncieux stod modell för Claude Monet mellan 1865 och 1879 var det Camille in Japanese Costume som impressionisten ogillade mest och kallade den till och med för “skräp”.
I själva verket verkar målningen lite främmande i Monets oeuvre och är inte lik någon annan av hans verk. Anledningen till detta har troligen att göra med att Monet målade tavlan enbart av ekonomiska skäl. För att öka sannolikheten för en försäljning hade han helt och hållet förlitat sig på den då populära trenden japonismen och kombinerat den med lite nationalism: fläkten i Camilles hand är i franska flaggans färger. Vare sig det är “skräp” eller inte kunde Monet sälja sitt verk på en utställning 1876 för mer än 2 000 franc.
Läs: 5 porträtt av svartklädda kvinnor
Det var troligen Monets vän Ernest Hoschedé som betalade den stora summan för att göra konstnären en tjänst då målningen togs bort från utställningen. Monet betalade dock tillbaka summan till Hoschedé och tog tillbaka verket, som faktiskt såldes igen året därpå.
Misstänkte Monet redan under arbetet med målningen att den skulle väcka kontroverser? I vilket fall som helst satte han en blond peruk på sin fru Camille för att dölja hennes identitet. Camilles flirtiga leende, samurajen som drar sitt svärd på kimonon och den erotiska röda färgen uppfattas som fantasieggande.
Aaron Shikler, First Lady Nancy Reagan Remembered, 1987
Läs: Mode i konsten
“I like red, it’s a picker-upper,” sa Nancy Reagan. Faktum är att hon har setts i rött gång på gång, bland annat när hennes man, den före detta skådespelaren Ronald Reagan, svors in som USA:s 40:e president 1981. Den klarröda klänningen, som kompletterades med en hatt, kallades snart för “Reagan Red”.
Nancy Reagan har ofta hyllats för sin stil, liksom Jackie Kennedy. Men hon kritiserades också när det kom fram att hon hade tagit emot klänningar och accessoarer från designers utan att dessa registrerades. Att modeskapares kläder syntes på första damen var ett enkelt sätt att marknadsföra sina kläder, precis som med skådespelerskor på Hollywoods röda mattor.
Nancy bar även den dramatiska Reagan Red 1987 för sitt officiella porträtt, som kan ses tillsammans med porträtten av de andra första damerna i Vermeil Room i Vita huset. Porträttet målades av New York-konstnären Aaron Shikler, som tidigare hade målat det officiella porträttet av Jackie Kennedy. Jackie hade också gett Shikler i uppdrag 1970 att måla det postuma porträttet av hennes make, som mördades 1963.
År 1987 var också det år som Nancys mamma dog och som Nancy fick diagnosen bröstcancer. Nancy Reagan var öppen med sitt tillstånd, vilket ledde till att fler kvinnor i USA gick till screening för bröstcancer.
