Hilma af Klint – den nonfigurativa konstens pionjär

Hilma af Klint (1862-1944) var pionjär inom den nonfigurativa konsten, och räknas numera som en av Sveriges främsta konstnärer.

Ungdomen

Hon föddes den 26 oktober 1862 på Karlbergs slott i Solna och växte upp som fjärde barnet i en barnaskara om fem i en familj av sjöofficerare. Familjen vistades på somrarna på familjegårdarna Hanmora och Tofta på Adelsö i Mälaren. Denna idylliska miljö och den nära kontakten med naturen kom att få stort inflytande på den blivande konstnären Hilma af Klint.

Studietiden (1882-1887)

Hilma af Klint visade tidigt konstnärliga talanger. Efter att ha genomgått den Tekniska Skolan (Konstfack), blev hon antagen vid tjugo års ålder vid Konstakademien i Stockholm och kom därmed att tillhöra en av de första generationerna kvinnor som utbildades där. Kvinnorna antogs till ”Fruntimmersavdelningen”, där de undervisades separat från de manliga studenterna. Kvinnor ansågs inte ha nyskapande förmåga, utan förbereddes till att verka som kopiatörer eller illustratörer.

Tidiga år

Hon gick ut med goda betyg, och erhöll som stipendium tillgång till en ateljé i ”Ateljéhuset” som Konstakademin ägde i korsningen Hamngatan och Kungsträdgården. Denna fastighet var dåtidens kulturella nav i Stockholm. I samma byggnad låg även Blanchs Café och Blanchs Konstsalong, där striden stod mellan Konstakademin och Konstnärsförbundet.

Ett liv av plikter och försakelser

Hilma af Klint verkade i sin ateljé på Hamngatan fram till och med 1908, när hon måste byta lokal för att bättre kunna ta hand om sin blinda mor. Efter en kärleksbesvikelse som ung, beslöt hon sig att förbli ogift. I 12 års tid uppoffrade hon sitt oberoende för att vårda sin sjuka mamma.

Sitt liv ägnade hon åt konsten och det andliga sökandet. Hon försörjde sig som porträtt- och landskapsmålare, och deltog i flera utställningar, bl.a. på Blanchs Konstsalong och på den Baltiska Utställningen i Malmö 1914.

Från och med 1906 målade hon nästan enbart nonfigurativt. Eftersom som hon ålagt sig att inte visa, än mindre sälja, sina andligt inspirerade verk, var ekonomin alltid ansträngd.

1917 tog Hilma af Klint i bruk sin nybyggda ateljé på Munsö, nära Adelsö. Den hade finansierats av hennes vänner, som bistod henne ekonomiskt under många år.

Efter moderns bortgång 1920 flyttade Hilma af Klint till Helsingborg och 1935 till Lund. 1944, då över 80 år gammal, flyttade hon tillbaka till Stockholm, och bodde inackorderad hos sin kusin Hedvig af Klint på Djursholm. Hilma af Klint avled samma höst i sviterna av en trafikolycka.

Intresset för det andliga

I likhet med så många samtida under förra sekelskiftet, sökte Hilma af Klint efter en andlig kunskap. Redan som tonåring hade hon på prov deltagit i några spiritistiska séanser. Hon var ett kort tag medlem i Edelweissförbundet, och medlem i det Teosofiska Sällskapet mellan 1889 och 1915. Hon var även influerad av Rosencreutz, vars symbolik genomsyrar hennes konst.

I sextioårsåldern kom hon även att intressera sig för antroposofin. Hon kände personligen Rudolf Steiner redan från hans tid som teosof. Mellan 1920-1930 spenderade hon perioder på Antroposofiska Samfundets huvudsäte Goetheanum i Dornach, Schweiz.

"De Fem" (1896-1906)

År 1896 bildade Hilma af Klint och fyra andra kvinnliga konstnärer gruppen ”De Fem”. De träffades varje fredag för andliga sammankomster då de utförde automatisk skrift och automatiska teckningar, så kallad kanalisering, och förde bok över mediala budskap från andliga väsen, som de kallade ”De Höga”.

Hilma af Klint upplevde sig med tiden alltmer utvald i gruppen. Efter tio års esoteriska övningar, accepterade Hilma af Klint, vid 43 års ålder, att åta sig ett stort uppdrag av ”De Höga”. Hon skulle utföra ”Målningarna till Templet”. Detta arbete, som upptog henne mellan 1906 och 1915, skulle komma att förändra hennes liv.

Läs: 5 feministiska mästerverk

"Målningarna till Templet" (1906-1915)

”Målningarna till Templet” består av 193 tavlor, metodiskt uppdelade i ett flertal serier och undergrupper.

Hilma af Klint genomgick nu en konstnärlig revolution. Utan någon gradvis övergång skiftade hon plötsligt från ett traditionsenligt måleri till ett unikt nonfigurativt formspråk, och målade i hög takt gigantiska, färgsprakande och symbolladdade tavlor.

Upptakten till den nonfigurativa konsten

Det finns inga belägg för att Hilma af Klint skulle ha varit involverad i den abstrakta konstteorin som utvecklades av hennes samtida manliga kollegor på kontinenten. Men hennes intresse för det andliga delades av hennes sedan länge kanoniserade abstrakta pionjärskollegor: Vasilij Kandinskij, Kazimir Malevitj, Piet Mondrian och František Kupka m.fl. De var samtliga inspirerade av teosofin och spiritualismen. Var och en på sitt sätt, syftade de att nå ett uttryck i sin konst bortom den fysiska världen.

Självstudier (1916-1920)

När uppdraget med ”Målningarna till Templet” var slutfört, upphörde den andliga vägledningen. Hilma af Klint fortsatte dock att uttrycka den andliga dimensionen genom sin konst. Med motiv från växter och djur, organismer och materia, återgav hon deras esoteriska väsen i form av symboliska grafer. Formaten på dessa tavlor är betydligt mindre än tidigare. Formspråket och tekniken uppvisar en stor variation.

Hilma af Klint var övertygad om att verkligheten inte begränsas till den fysiska dimensionen. Hon menade att det finns en parallell inre värld och att hennes konst förmedlade budskap därifrån. För att nå en större insikt, fördjupade sig Hilma af Klint i konst, filosofi och religion.

Läs: Abstrakt konst: den nonfigurativa konsten

Perioden 1921-1941

Under 1921 studerade Hilma af Klint Goethes Färglära, som Rudolf Steiner omredigerat. Hon målade ingen officiell tavla detta år men året därpå, 1922, började Hilma af Klint måla i akvarell med ”flytande färger” . Denna teknik var inspirerad av den antroposofiska konsten, men hon utvecklade sin egen stil – bland annat genom bruket av svart färg, otillåten inom den antroposofiska konsten.

Eftermäle

Hilma af Klint hade en vision om att hennes konst skulle påverka människans medvetenhet, i förlängningen kanske även hela samhället. Hon ansåg dock att hennes samtid inte var mogen. Därför förestavade hon att hennes livsverk inte fick visas offentligt förrän 20 år efter hennes död.

Det skulle ta över fyrtio år innan hennes konst visades för första gången för publik, på utställningen  ”The Spiritual in Art – Abstract Paintings 1890 – 1985” som hölls 1986 på Los Angeles County Museum of Art. Hennes internationella genombrott var omedelbar, och hon har sedan dess ställts ut på ett flertal museer i Europa, USA och Latinamerika. 2013 höll Moderna Museet i Stockholm den hittills mest omfattande retrospektiva utställningen, med ca 230 Verk.

Hilma af Klint efterlämnade över 1200 nonfigurativa tavlor och 124 anteckningsböcker. De ägs och sköts numera av Stiftelsen Hilma af Klints Verk.

Upptäck fler artiklar på Bbys Magazine

Text Hedvig Ersman, Stiftelsen Hilma af Klints Verk