Handväskan har en lång historia som sträcker sig tillbaka till medeltiden, däremot var den medeltida väskan annorlunda jämfört med den vi känner till idag.
Medeltiden
Gravfynd från medeltiden visar att kvinnor behövde bära med sig dagliga nödvändigheter som saxar, knivar och kammar. Dessa föremål hängdes i kedjor som fästes vid deras skärp, vilket var både praktiskt och ett sätt att signalera social status. Beroende på kvinnans ställning kunde även dekorativa föremål pryda skärpet. Män använde också kedjor för att fästa redskap, men under senare delen av medeltiden började både män och kvinnor använda väskfickor istället för kedjor.
Läs: Från patiner till platåskor: klackskons historia
1700-tal
Medan män successivt övergav användandet av väskor, började kvinnor istället bära sina väskor under kläderna. Denna förändring berodde på skiftande modetrender, där klädstilen utvecklades och påverkade hur accessoarer bars.
Läs: Mode i konsten
Under 1700-talets Europa blev det vanligt att bära den franska klänningen robe à la française, som bestod av tre delar: livstycke, styvkjol och kappa (manteau). En praktisk lösning som blev populär var en dold ficka, fäst mellan kappan och kjolen, vilket gjorde det möjligt för kvinnor att förvara sina tillhörigheter utan att behöva bära en separat väska. Denna innovativa ficka underlättade både rörlighet och elegans.
1800-tal
Under 1800-talet förändrades kvinnomodet radikalt när den otympliga klänningen ersattes av den mer praktiska och enkla skjortklänningen. Denna förändring gjorde att kvinnor behövde separata väskor för att förvara sina ägodelar. Vid denna tid blev små väskor med dragband, som hängdes över handleden, populära. Dessa väskor kallades réticules, även kända som ridicules eller pompadours, och blev ett elegant inslag i kvinnans accessoarer.
Väskornas design under 1800-talet var ofta varierad och ibland exotisk. Ett exempel på detta är réticules formade som ananaser, en frukt som importerades till Frankrike från Martinique, hemlandet för Napoleons fru Joséphine de Beauharnais.
I mitten av 1800-talet genomgick väskdesignen en betydande förändring när dragbanden på påsväskorna ersattes av metallramar. Uppfinningen av metallramen var en följd av den tekniska utvecklingen, där tryckknappen spelade en viktig roll. Denna innovation gjorde väskorna både mer funktionella och säkrare, samtidigt som den bidrog till att skapa en mer strukturerad och elegant design.
Läs: Tiffany: diamanternas mästare
Väskorna under 1800-talet var eleganta och genomgick en betydande designutveckling. Med tiden började man pryda dem med intrikata broderier, där blommönster och pärlor var särskilt populära. Dessutom fanns det väskmodeller tillverkade av flätad metall. Denna period präglades av en ökad användning av olika material och tekniker, vilket gjorde 1800-talet till en spännande tid för väskdesign.
Läs: 5 ikoniska handväskor och kvinnorna som gjorde dem kända
1900-tal
Runt år 1900 var det en självklarhet för kvinnor att alltid ha sin handväska med sig när de lämnade hemmet. Väskorna bars elegant med korta band eller kedjor, antingen på handleden eller i handen.
Läs: 9 smyckesmärken ni älskar
Under 1920-talet introducerades en ny och sofistikerad väskmodell avsedd till att bäras på kvällen: clutch-väskan. En särskilt lyxig variant var Minaudière, som skapades av den berömda juveleraren Van Cleef & Arpels. Denna väska var så elegant och vacker att den nästan kunde klassas som ett smycke.
Som en modeaccessoar var handväskan fin men opraktisk eftersom att kvinnan alltid hade en hand mindre att röra sig med när hon höll i den. Om man lämnade handväskan ifrån sig för att kunna röra sig mer fritt, fanns det alltid en risk att den blev stulen.
En designer som uppmärksammade problemet med handväskans opraktiska design var den visionära Coco Chanel. Hon föreställde sig en elegant väska som kunde bäras med en lång kedja över axeln, vilket skulle frigöra händerna. Även om en liknande modell redan existerade för män under första världskriget, var det först på 1950-talet som Chanel tog tag i sin idé och gjorde den till verklighet. I februari 1955 lanserade hon den banbrytande modellen 2.55, uppkallad efter datumet för sin lansering.
Läs: Så känner du igen en fejkad Chanelväska
Väskan 2.55 hade en lång metallkedja, och inspirationen kom från Chanels barndom. När hon var tolv år gammal bodde hon på ett barnhem där nunnorna använde kedjor för sina nycklar, en designtradition som går tillbaka till medeltiden. Denna innovativa väskmodell blev snabbt en tidlös klassiker och revolutionerade hur kvinnor bar sina tillhörigheter.
Coco Chanels innovation var ett avgörande steg mot den stora mångfalden inom väskdesignen. Idag finns det inga gränser för materialanvändning och utformning av handväskor.
Handväskan har, genom sin rika och mångfacetterade historia, utvecklats till mycket mer än bara en praktisk accessoar. Den har blivit en symbol för stil, status och personlig uttrycksförmåga. Från medeltidens funktionella kedjor till Coco Chanels revolutionerande 2.55-väska och dagens oändliga variationer av designer och material, visar handväskan på en imponerande anpassningsförmåga till tidens trender och kvinnors behov.
Upptäck fler artiklar på Bbys Magazine
Det här är en uppdaterad version av en artikel som ursprungligen publicerades den 4 juli 2019.
