Ett bildäck, en kaka, glödlampor, spagetti och ett barn med en hårfön – vardagliga motiv var ett återkommande tema i James Rosenquists (1933-2017) målningar. Med inspiration från populärkulturen och reklamvärlden kom han att ta över konstvärlden med sina färgstarka och djärva kompositioner.
Fascinationen för reklamvärlden började när Rosenquist, i tjugo års ålder, målade affischer vid Times Square i New York City. Det gjorde han fram tills 1960 då hans vän dog efter att ha ramlat ner från en byggställning. Efter tragedin bestämde sig Rosenquist för att fokusera på sina egna projekt.
Läs: LOVE: mer än bara ett ord
James Rosenquists bakgrund inom kommersiell konst hade en stor inverkan på hans framtida karriär och skulle komma att förändra den amerikanska konstscenen. Liksom Roy Lichtenstein, Claes Oldenburg och Andy Warhol hittade Rosenquist en egen distinkt stil, däremot fanns det ofta gemensamma drag hos popkonstnärerna: användningen av kommersiella konsttekniker och avbildningen av populärkultur och vardagliga föremål.
Läs: Yayoi Kusama – popkonstens mamma
Rosenquist plockade fragment från reklam, fotografier och tidskrifter och kombinerade dessa för att skapa mystiska och djärva kompositioner. Genom att använda det visuella språket som används inom reklam, vilket beskrevs av den amerikanske curatorn Walter Hopps som “visuell poesi”, har Rosenquists verk tagit upp frågor som ekonomi, romantik och ekologi till vetenskap, rymd och existentialism. Under fem decennier skapade han konstant nya verk och gjorde det i en mängd olika medier; målning, collage, teckning och tryck.
Zone (1960 - 1961) blev ett viktigt verk i Rosenquists utveckling av sin egen konstnärsstil. Det var det första verket som han skapade i en sådan monumental skala. Oljemålningen är ett tydligt exempel på popkonstens begynnelse då Rosenquist tog bilder från reklam och kombinerade två bilder: en tomat och ett urklipp från en annons för handkräm.
Rosenquists stil var realistisk och skildrade den amerikanska vardagen. Han använde sig av motiv som John F. Kennedy och den amerikanska drömmen där bland annat Vietnamkriget, masskonsumtion, segregering och teknisk innovation skildrades. Innovativa och experimentella tekniker användes som i sin tur tänjde gränserna för hans medium under en era som omdefinierade den rådande konstscenen.
President Elect färdigställdes samma år som Zone och det förstnämnda är ett av Rosenquists mest berömda verk. Han avbildade John F. Kennedy med hjälp av en valaffisch, men verket består också av en hand som håller i en kaka och en del av en Chevrolet. Till skillnad från den amerikanske presidenten och bilen skildras handen och kakan i en gråskala. Rosenquist använde ikoner från populärkulturen för att utforska berömmelse och relationen mellan reklam och konsumenten men även utforskandet av den sortens berömmelse som han menade medföljde den amerikanska politiken.
James Rosenquist avled i mars 2017 efter år av sviktande hälsa. Under sina 83 år hann han gifta sig två gånger och skaffa två barn. Rosenquists verk finns att hitta i stora offentliga, men också privata, samlingar och har ställts ut på bland annat Guggenheim, Whitney Museum, MoMA och Göteborgs Konstmuseum.
Popkonsten har inte gått obemärkt förbi hos konstkritikerna. År 2003 ifrågasatte Peter Schjeldahl Rosenquists, men även Warhol och Lichtensteins, konstnärskap. Han menade att sättet popkonstnärer använde färdiga tryck, var ett så kallat “billigt trick” som var opersonligt och var något som i slutändan var tidseffektivt för konstnärerna.
Oavsett vad man tycker om Schjeldahls kommentar kring Rosenquist och popkonsten som rörelse, kan man se att hans konstverk gör succé på auktionsmarkanden. Genom åren har tusentals verk av popkonstnären sålts på auktion, allt från litografier för några tusenlappar till storskaliga oljemålningar för flera miljoner kronor. Det dyraste konstverket som sålts på auktion är Director, som består av en oljemålning på duk och en målad stege, och klubbades hos Christie’s 2019 för omkring 30 miljoner kronor.
