Ukiyo-e är ett samlingsnamn på den japanska träsnittskonst som utvecklades från och med 1760-talet. Benämningen härstammar från det buddistiska ordet ukiyo vilket betyder nöjesliv och just nöjen var de främsta motiven inom ukiyo-e. Träsnittens motiv skildrade detaljerade scener ur den framväxande japanska borgarklassens liv med geishor, sumobrottning och kabukiteater såväl som ikoniska landskap och Yoshiwaras nöjeskvarter. Nära sammankopplat med utvecklingen och urbaniseringen var dåvarande Edo, dagens Tokyo, centrum för konstformens utveckling.
År 1603 kom den japanska militärregeringen Tokugawashogunatet till makten. Samtidigt som makten över landet förflyttades från kejsarfamiljen till militären delades de japanska medborgarna upp i fyra olika klasser. Den översta klassen utgjordes av samurajerna, krigarklassen, medan handelsfolk utgjorde bottenskiktet. Tokugawas styre kännetecknades av sträng disciplin, hårdförd klassindelning och stark ekonomi. Varje social klass tilldelades ett eget kvarter i Edo, och snart frodade handelsfolkets kvarter med teatrar, tehus, bordeller och sumobrottning.
Läs: 10 kända konstverk och var du hittar dem
Det var i Edo som ukiyo-e-stilen på allvar växte fram. Ukiyo användes som beskrivning på det nya samhälle som växte fram, med konst, hedonistiska nöjen och stadsliv som dominerande inslag. Trots att köpmännen tillhörde den lägsta klassen växte sig denna nyrika borgarklass allt starkare och många stoltserade med sin nyfunna rikedom genom att köpa konst och besöka teatrar och tehus. Den tidiga Ukiyo-e-konsten bestod ofta av svartvita skildringar med skarpa konturer, ofta av geishor och kurtisaner.
Under det tidiga 1700-talet blev färgtrycken allt populärare, mycket tack vare Okumura Masanobu, en av stilens ledande konstnärer. Masanobu skildrade vackra geishor, kraftfulla krigare och kabuki-skådespelare. Kabuki var en japansk teaterform som växte fram under samma tidsperiod, som ofta innefattade genomarbetade sminkningar, avancerade kostymer och bisarra komplotter. I slutet av 1700-talet introducerade träsnittskonstnären Suzuki Harunobu en ny teknik, nishiki-e, som tillät honom att skapa kraftfulla fullfärgstryck – innan dess hade konstnärer bara kunnat trycka sina tryck i två eller tre olika färger, vilka snabbt upplevdes föråldrade och gammalmodiga.
Läs: Sagemono och netsuke: japanskt konsthantverk när det är som bäst
Under 1800-talets inledande decennier kom konsten att förändras. Tokugawashogunatet led mot sitt slut och ersattes slutligen av Tenpō-perioden vilken medförde nya, konservativa reformer. Det lyxiga överflöd och de hedonistiska nöjen som mycket av ukiyo-e-konsten tidigare skildrat kritiserades hårt och ersattes av landskapsskildringar.
En av de allra mest kända motiven är Katsushika Hokusais träsnitt Under vågen utanför Kanagawa (cirka 1832). Träsnittet ingick i Hokusais serie 36 vyer av berget Fuji och är en av världens mest reproducerade bilder någonsin, och har kommit att bli själva sinnebilden av japansk bildkonst.
Tillsammans med den japanske konstnären Hiroshige utgjorde Hokusai ukiyo-es absoluta toppskikt. Medan Hokusai skildrade sina motiv med skarpa konturer och rika färger fokuserade Hiroshige mer på mjuka, drömlika atmosfärer och en blekare palett.
Vid 1800-talets slut förändrades konstscenen återigen drastiskt. De två stora ukiyo-emästarna var döda och makten över Japan hade återigen fallit i kejsarfamiljens händer, samtidigt som landet tvingats till kontakt med västvärlden. Vid seklets slut hade ukiyo-e förlorat sin forna ställning och uppfattades som fullständigt daterat.
Läs: Yayoi Kusama – popkonstens mamma
Men samtidigt som ukiyo-e bedömts som föråldrat i Japan blev stilen mycket populär internationellt. Japonismen spreds snabbt i västvärlden och konstnärer som Vincent van Gogh, Édouard Manet, Mary Cassatt och Edgar Degas inkorporerade japanska element i sina egna verk, som tydliga konturer, mjuka färger, detaljerade scener och japansk kalligrafi. Men faktum är att ukiyo-e-konsten levde vidare även i Japan och skulle småningom komma att påverka den japanska mangan.
Idag kan ukiyo-e-konst ses på flera stora konstmuseer runt om i världen och är en av de mest distinkta och inflytelserika konstformerna i Japan.
