Hon kunde ha blivit sångerska. Flytande på fyra språk (tyska, italienska, engelska och franska) var hennes sopranröst en sensation redan vid tolv års ålder. Den undersköna rösten matchades av en inte mindre slående skönhet. Inte nog med det målade den unga flickan med stor elegans och hennes första självporträtt, daterat 1753, avbildar henne sjungandes. Hennes karriärval, att välja måleriet framför sången, då den var något mer hedervärd i den förrevolutionära tiden, var något hon aldrig skulle ångra.
Angelika Kauffmann föddes den 30 oktober 1741 i Chur (idag beläget i Schweiz) där hennes mor Cleofea Luz också var född. Hennes far Johann Joseph Kauffmann, född i Schwarzenberg i Österrike, tjänade sitt leverne som konstnär och dekorerade palats och kyrkor mellan Bodensjön och norra Italien med fresker. Arbetet krävde många resor och familjen flyttade ofta. I några år stannade familjen mellan Como och Milano och det var här den unga Angelika utvecklade flera av sina konstnärliga talanger. Redan innan hennes tonår hade hon fått uppskattning från aristokratin och faderns sponsorer.
Läs: 5 feministiska mästerverk
När hon assisterade sin far under utförandet av beställningar kopierade hon ibland hans mästerverk och fick till och med själv måla ett porträtt av biskopen i Como, något som skapade en stor entusiasm i prästerskapet. Hon var knappt sexton år när hennes mor dog och hennes far återvände till sin födelseort i Bregenzerwald för att restaurera en gammal kyrka som förstörts i en brand. Han lät sin dotter måla de tolv apostlarna i samma stil som rokokomålaren Giovanni Battista Piazzetta vilket blev hennes enda kända fresk.
Läs: Från renässansen till upplysningen: en kvinnlig konstnärshistoria
Beroende på var faderns beställningar kom ifrån fick även hon inbjudningar och den unga flickan reste mellan Österrike och Italien där hon utförde flera porträtt av eliten och utvecklade stegvis sina kunskaper. Var hon än reste var hon nominerad som hedersmedlem i de konstnärliga akademierna. I Rom, dit hennes familj flyttat 1763, öppnade Accademia di San Luca sina dörrar för henne 1765.
I den eviga staden mötte hon och porträtterade den tyske konsthistorikern Johann Joachim Winckelmann och fick genom honom en ingång till det brittiska samhället i Italien. Den brittiske skådespelaren och pjäsförfattaren David Garrick fick sitt porträtt målat när han var på besök och målningen hängdes ut på Society of Artists i London under 1760-talet där den gjorde ett stort intryck på besökarna. Kändisskapet i England föregick den unga Angelika och när hon anlände i London med sin far den 22 juni 1766 på inbjudan av den brittiska ambassadörens fru, Lady Wenthworth, var hon redan ett namn på allas läppar.
Läs: Lavinia Fontana: den påvliga målaren
I den brittiska huvudstaden blev hon snart vän med konstnären Joshua Reynolds och deras konstnärliga relation blev en succé. Trots att hon fortfarande gjorde många porträtt, hängav hon sig mest åt historisk måleri – en genre som hittills varit reserverad åt männen. Hennes målningar hedrade också den klassiska mytologin och allegorier.
Läs: 5 fakta om Artemisia Gentileschi
År 1768 deltog hon, Mary Moser samt en kvinna till, i skapandet av Royal Academy of Arts, vilket var grunden för hennes första utställning där hon presenterade fyra av sina kompositioner. Hennes framgångar i den engelska societeten var stor, så stor att hon fick flera beställningar för interiöra dekorationer av privata hem och offentliga byggnader som till exempel Sankt Paulskatedralen 1773. År 1781 gifte hon sig med den venetianske konstnären Antonio Zucchi som även han var väldigt framgångsrik i Storbritannien. Men innan giftermålet var Angelika tvungen att ogiltiggöra ett tidigare giftermål med en svensk greve som hade rymt med hennes förmögenhet efter att ha förfört henne.
Tillbaka i Rom 1789, skaffade paret en ateljé på 72 via Sistina nära Trinité-des-Monts, där den tyske neoklassiska konstnären Raphael Mengs (1728-1779) länge hade bott. Huset blev en mötesplats för konstnärer i den italienska huvudstaden. Besökare var stora patroner som Johann Friedrich Reiffenstein och Josef II samt flera intellektuella såsom Goethe och hans mentor Herder. Det var också i detta hus som Angelika målade hennes tekniskt sett bästa självporträtt 1792, Au carrefour de la peinture et de la musique, som ett eko av hennes tidiga verk. Sju år efter hennes man, dog hon i Rom den 5 december 1807 efter att ha underhållit alla hov i europa med sitt måleri.
