Jag gör bara något om jag är rädd för det, för det är hela poängen.
Royal Academys retrospektiva utställning med Marina Abramović, som spänner över fem decennier av hennes arbete, är kanske en av höstens mest efterlängtade utställningar. Den kureras av Andrea Tarsia, Director of Exhibitions, i nära samarbete med konstnären och blir den första stora separatutställningen i Storbritannien med Marina Abramović och den första separatutställningen med en kvinnlig konstnär i Royal Academys huvudgallerier – 255 år efter grundandet.
Läs: Med jaget som insats – Marina Abramović
Marina Abramović utbildade sig ursprungligen till målare vid konstakademin i Belgrad i Jugoslavien (nuvarande Serbien) men övergick till performancekonst i början av 1970-talet. Hennes performance, som ofta bestod av enkla handlingar som upprepades under en lång tidsperiod, gjorde att den framväxande disciplinen performancekonst blev mainstream. Abramović var en pionjär när det gällde att använda människokroppen för konst genom att utforska sina egna mentala och fysiska gränser. Mellan 1975 och 1988 samarbetade Abramović med sin dåvarande partner, den tyske konstnären Ulay, i en rad projekt som utforskade förhållandet mellan kvinnor och män. Därefter återgick hon till soloperformance, skapade performativa objekt, performance framför kameran och involverade sin publik i sitt arbete.
Royal Academys utställning omfattar Abramovićs banbrytande verk i form av fotografier, videor, objekt och installationer. I vissa av dessa har konstnären bränt, skurit, tatuerat och drogat sig själv. I Rhythm 0, ett sex timmar långt verk som framfördes i Neapel 1974 och projiceras på video på RA, inbjöds publiken att göra vad de ville med konstnären, som stod orörlig bredvid ett bord (som också visas i utställningen) med 72 föremål som kedjor, knivar, hammare, en pistol, vin, en ros och en fjäder. Ett genomgående tema i många av dessa performances är utforskandet av såväl fysiska som mentala gränser. I verket The Artist is Present (MoMA, 2010), som också projiceras på video på RA, satt konstnären stilla i 75 dagar på en tom stol medan publiken turades om att sitta framför henne.
Läs: 12 kvinnor som präglat konsthistorien
Royal Academys utställning visar också fyra av hennes mest ikoniska performanceverk, omgjorda av unga konstnärer som utbildats av Marina Abramović Institute. Bland dessa finns en av Abramovićs performances med Ulay med titeln Imponderabilia (1977), där publiken måste klämma sig förbi två personer som står helt nakna i en dörröppning. En annan remake är Nude With Skeleton (2002), där Abramović anpassade tibetanska munkars praxis att sova bredvid de döda och låg naken med ett mänskligt skelett ovanpå sig. Luminosity (1997), med en kvinna som sitter på en cykelsadel mitt på en vägg med ett projicerat ljus på sig, kommer också att framföras.
Läs: Barnebys hyllar & minns Ulay
Utställningen avslutas med The House with the Ocean View, som Abramović först framförde på MoMA 2002 och som tre unga konstnärer nu har satt upp på nytt för Royal Academy. I performancen levde konstnären oavbrutet i 12 dagar i tre betongelement som fungerade som sovrum, vardagsrum och badrum. Hon åt ingenting och drack bara vatten medan hon var förankrad i golvet med tre stegar försedda med knivar.
Läs: Barnebys möter Marina Abramović
Håll dig uppdaterad med de senaste nyheterna från konst- och auktionsvärlden: prenumerera på Barnebys kostnadsfria nyhetsbrev!
Utställningen äger rum från den 23 september 2023 till den 1 januari 2024 på Royal Academy of Arts i London. Imponderabilia kommer att visas dagligen, liksom Nude with Skeleton. Luminosity visas med jämna mellanrum: 23 september - 4 oktober; 16 oktober - 20 november; 3 - 5 december; 18 december - 1 januari. The House with the Ocean View framförs av Elke Luyten den 5 - 16 oktober, av Kira O'Reilly den 21 november - 2 december och av Amanda Coogan den 6 - 17 december. I en frågestund under pressvisningen på Royal Academy antydde Abramović att hon tänker göra spontana besök på utställningen för att interagera med besökarna, men att hon inte kommer att kunna delta i föreställningarna på grund av en lungemboli som nästan tog hennes liv tidigare i år.
