Kvinnor som fungerar som inspirationskällor för konstnärer, musiker och poeter kallas för musor och är ett fenomen som förekommit i århundraden. I den grekiska och romerska mytologin var en musa ursprungligen poesins gudinna men kom sedan att inspirera både konstnärer, filosofer och andra intellektuella. Musan botade katastrofala åkommor som skrivkramp eller bristande inspiration, och inte sällan var musan också konstnärens älskarinna.
Bilden av musan har naturligtvis ändrats sedan antiken. De är numera av jordisk härkomst och existerar såväl inom konsten och musiken som prosan och poesin. Och mystiken som alltid legat kring musan kommer troligen aldrig att försvinna.
Simonetta Vespucci (1453-1476)
Läs: Rött hår i konsten: passion och inspiration
Simonetta Vespucci levde i början av renässansen, tiden då antikens kulturarv återuppväcktes. Hon kom från en genuesisk, aristokratisk familj, gifte sig med en släkting till den berömde upptäcktsresanden Amerigo Vespucci och hamnade i Florens, där hon snart blev känd som stadens vackraste kvinna. Hennes skönhet lär ha inspirerat flera samtida konstnärer. Piero di Cosimo avbildade henne som Kleopatra och hon stod modell flertalet gånger för Botticelli, bland annat till hans berömda målning Venus födelse. År 1475 blev hon utsedd till skönhetsdrottning vid ett tornerspel. Året efter avled hon i tuberkulos och tusentals människor deltog i hennes begravning.
Fernande Olivier (1881-1966)
Läs: På och utanför duken: konstens mest kända muser
Pablo Picasso hade under sitt händelserika liv flera musor, men den mörkhåriga Fernande Olivier var hans första. Redan innan hon träffade Picasso arbetade hon som modell för flera olika konstnärer. Picasso lärde känna henne i Paris 1904 och hon var fram till 1912 hans musa och älskarinna. Under den tiden uppstod kubismen och Picasso porträtterade sin flickvän flertalet gånger. Efter att de separerat fortsatte Fernande att arbeta som modell. Deras tid tillsammans finns beskrivet i två memoarer.
Jeanne Hébuterne (1898-1920)
Läs: Beatrice Hastings: Modiglianis första musa
Amedeo Modiglianis förhållande med hans musa Jeanne Hébuterne är en gripande och tragisk kärlekshistoria. Hébuterne var konststuderande i Paris när hon träffade den fjorton år äldre Modigliani. De blev förälskade, flyttade snart ihop och fick en dotter 1918. Modigliani målade av Jeanne åtskilliga gånger och hon blev snart gravid igen. Trots att konstnärens liv präglades av missbruk av alkohol, droger och kronisk tuberkulos planerade de att gifta sig. Bröllopet blev dock aldrig av eftersom Modigliani avled av tuberkulös hjärnhinneinflammation den 24 januari 1920. Dagen efter begick Jeanne Hébuterne självmord och de begravdes i samma grav.
Berthe Morisot (1841-1895)
Läs: Konsten att måla plein air
Berthe Morisots öde var helt annorlunda. Hon föddes 1841 i Bourges som dotter till en rik tjänsteman och blev själv en berömd konstnär. Hon var en stor inspirationskälla för Édouard Manet, som målade av henne ett dussin gånger mellan 1868 och 1874. Vid den tiden var det ovanligt att en ung kvinna med hennes bakgrund satt modell för en konstnär. Men trots Manets porträtt hade de aldrig någon relation – Morisot och Manet träffades med största sannolikhet aldrig helt ensamma och Berthe gifte sig sedermera med Édouard Manets bror Eugène.
Edie Sedgwick (1943-1971)
Vill du ha fler artiklar direkt i din inkorg? Anmäl dig till vårt nyhetsbrev här
Ett förhållande mellan musa och konstnär som definitivt var av rent platonisk natur var det mellan Edie Sedgwick och popkonstnären Andy Warhol. Warhol träffade Edie Sedgwick i New York 1965 och blev så fascinerad av henne att han genast förklarade henne som sin musa och att han ville forma henne till sitt alter ego. Sedgwick kom att ingå i Warhols grupp, medverkade i flera av hans filmer och tillbringade mycket tid i hans ateljé i New York. Hon ska också ha varit inspirationen till Velvet Undergrounds låt "Femme Fatale" och möjligtvis också till Bob Dylans "Like A Rolling Stone", "Leopard Skin Pillbox Hat" och "Just Like a Woman". Sedgwicks liv präglades dock av drogmissbruk och anorexi, och hon avled 28 år gammal av en överdos sömnmedel i kombination med alkohol.
Saskia van Uylenburgh (1612-1642)
Läs: 6 ikoniska nederländska målningar
Saskia van Uylenburgh var fru tillika musa till den store nederländske konstnären Rembrandt van Rijn. Saskia kom från en välbärgad familj och det faktum att hon gifte sig med en man från en mycket sämre klass än hon själv vittnar om den stora kärlek hon måste ha känt för honom. Å Rembrandts sida måste hon ha haft en stor inverkan på honom, eftersom hon stod modell för många målningar, bland annat som Flora, den romerska vårgudinnan. Men livet var ingen dans på rosor i familjen van Rijn – tre av deras fyra barn dog som små och Saskia avled själv innan hon fyllt trettio. Rembrandts målningar blev märkbart av sämre kvalitet efter hennes död, vilket indikerar på vilken stor inspirationskälla hon var för honom.
Gala Dalí (1894-1982)
Läs: 10 konstnärspar du borde känna till
Vår sista musa är en kvinna som inspirerade flera konstnärer, men mest känd är hon som hustru till Salvador Dalí. Hon föddes som Jelena Dmitryevna Djakonowa 1894 i Ryssland men flyttade till Schweiz 1912 för att få bukt med sin tuberkulos, där hon träffade poeten Paul Éluard som gav henne smeknamnet Gala. De gifte sig 1918 och flyttade efter första världskriget till ett hus i utkanten av Paris, där de fick sällskap av den tyske konstnären Max Ernst. Gala och Ernst blev förälskad och under två år utspelade det sig ett triangeldrama mellan paret och konstnären. Under tiden målade Max Ernst av Gala flera gånger.
När Gala träffade den tio år yngre Salvador Dalí 1929 och flyttade in med honom ledde det slutligen till skilsmässa mellan henne och Paul Éluard, som dock älskade henne fram till sin död 1951. Gala och Dalí gifte sig 1934. Hon stod inte bara modell för Dalís målningar och skulpturer, utan skötte också en stor del av marknadsföringen av hans verk.
Gala var mittpunkten i Dalís liv och fortsatte att vara det trots att Amanda Lear blev hans nya musa 1965. Gala accepterade detta och verkade till och med lättad över att någon tog över hennes roll i offentlighetens ljus. När Dalí blev allvarligt sjuk skötte Gala honom hängivet i huset i Costa Brava som de köpt 1968. År 1982 slöt Gala sina ögon för alltid bredvid den sovande Salvador Dalí, och han uppfyllde hennes sista önskan om att få begravas på gården för den sista vilan.
Trots musernas olikheter har de en sak gemensamt: de har inspirerat konstnärer till några av deras största verk och därigenom gjort sig själva odödliga.
