Hemska upplevelser kan antingen leda till att man tappar modet eller till att man lever livet fullt ut. Issey Miyake valde det andra alternativet och genom att inse sin potential och sitt geni blev han en av de mest betydelsefulla personligheterna på modescenen i slutet av 1900-talet.
Han föddes den 22 april 1938 i Hiroshima och bevittnade sju år senare atombomben som dödade de flesta av hans familjemedlemmar. Hans mor dog tre år senare av komplikationer till följd av strålningssjuka. Miyake själv drabbades av en ryggmärgsskada som gjorde att han haltade, men han gjorde aldrig någon stor sak av det eftersom han inte ville bli känd som modeskaparen som överlevde atombomben. I allmänhet förblev privata saker privata hos Miyake.
Efter att ha tagit examen i grafisk design från Tama Art School i Tokyo 1964 åkte han till Paris där han arbetade för modehusen Guy Laroche och Hubert de Givenchy. Han kom också i kontakt med stadens konstscen och var särskilt intresserad av Constantin Brâncușis och Alberto Giacomettis verk. Konsten spelade en viktig roll i Miyakes design; han skapade inte mode, utan kläder som bara blir fulländade när de bärs.
Läs: Haute couture – där modet och konsten möts
År 1970 grundade Miyake sitt eget modeföretag i Tokyo, och hans första kollektion presenterades i New York året därpå. Han fick äntligen sitt stora genombrott på 1980-talet när han i Paris presenterade kläder som med sina könsneutrala och minimalistiska mönster skilde sig avsevärt från den tidens pråliga mode. Plisserade kreationer blev hans varumärke och 1993 fick de en egen kollektion – Pleats Please. Det speciella var den omvända tillverkningsprocessen, där plaggen först klipptes och syddes och sedan plisserades. Plisseringarna påminner till viss del om Christos verk, som Miyake varit vän med sedan slutet av 1960-talet.
Läs: Mode i konsten
Han samarbetade också med den brittiska keramikkonstnären Lucie Rie, vilket kulminerade i utställningen Issey Miyake Meets Lucie Rie, som visades i Tokyo och Osaka 1989, samt i hans kollektion 1989/90, som innehöll några av de keramiska knappar som Rie skapade under andra världskriget.
Issey Miyakes design kännetecknas av experiment och innovation. Förutom konsten var det de traditionella kläderna i hans hemland Japan som inspirerade honom gång på gång. Detta var fallet 1997 med kollektionen A-POC. Här säger namnet allt, A-POC är en förkortning för "a piece of cloth" och det är allt som krävs för dessa individuellt utformade skapelser.
Kort därefter drog han sig tillbaka från sin aktiva roll i sitt modeimperium, men fortsatte att hålla i tyglarna i bakgrunden och arbetade med andra projekt, till exempel grundandet av museet 21_21 Design Sight i Tokyo. År 2016 hedrade National Art Center i den japanska huvudstaden Miyakes 45-åriga karriär med en stor retrospektiv utställning.
Vill du ha fler artiklar direkt i din inkorg? Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Den 5 augusti 2022 dog Issey Miyake av komplikationer till följd av levercancer i Tokyo vid 84 års ålder.
Läs: Sonia Delaunay: från konst till mode
Issey Miyakes futuristiska kreationer ingår i stora museisamlingar, bland annat Metropolitan Museum of Modern Art, Victoria & Albert Museum och Kyoto Costume Institute. Där kan man beundra geniala mönster som klänningen Flying Saucer, Tattoo Body och hans ikoniska akryltoppar som är formade efter den kvinnliga torson.
Miyakes mest kända design är dock en som inte många vet att den är hans, men som förknippas med en annan ikon: Steve Jobs. Apples medgrundare blev förälskad i en enkel svart polotröja av den japanske modedesignern på 1980-talet och bad honom att göra några exemplar åt honom. Jobs fick ett hundratal av dessa tröjor, som från och med då blev hans varumärke.
