Spindelmamman Louise Bourgeois
Trots det sena erkännandet har Louise Bourgeois arbeten satt henne på listan över världens dyraste kvinnliga konstnärer. Verken är ofta föremål för nya tolkningar, mättade med psykoanalytiker och feministiska allusioner.
Efter att ha emigrerat till USA i början av andra världskriget förvandlade konstnären sin hemlängtan och barndoms lidande till konst som fortsätter att fascinera än idag. Hennes verk klubbas för miljontals kronor på auktion – 2019 såldes en av hennes gigantiska spindlar för 32 miljoner dollar hos Christie's. Drygt ett decennium efter hennes död fortsätter Louise Bourgeois att väva sitt nät.
Louise Bourgeois föddes den 25 december 1911 i Paris. Hennes familj arbetade med att restaurera och sälja väggbonader och Louise kunde inte ha drömt om en bättre introduktion till handarbete. Hon började snart bidra genom att väva och återskapa motiv och ibland fick hon hoppa in när företagets designer var borta. Redan som ung var Bourgeois begåvad och växte upp med upplysningens filosofi och andra progressiva idéer (hennes föräldrar ska ha döpt henne efter den revolutionäre communard-figuren Louise Michel). Efter att ha avslutat sin kandidat vid Lycée Fénelon 1932 fortsatte hon sina studier vid Sorbonne i Paris, men nu med matematik som huvudämne. Men matematiken tråkade ut henne. Bourgeois tyckte att ämnet var alltför teoretiskt och tillät henne inte att bearbeta ångesten hon bar på. Källan till ångesten har hon senare tillskrivit den affär hennes far hade med en guvernant bakom ryggen på modern, som dog i början av 1930-talet.
Läs: Världens dyraste kvinnliga konstnärer
Istället började hon vid Ecole des Beaux-arts och senare Ecole du Louvre 1936. Under den här tiden träffade hon Fernand Léger, André Lhote och flera andra personligheter ur den avantgardistiska rörelsen. Främst umgicks hon med de surrealister som hon senare skulle återse i USA under kriget. År 1938 gifte hon sig med den amerikanske konsthistorikern Robert Goldwater. Paret hade träffats på ett galleri och flyttade snart till andra sidan Atlanten, där de umgicks med storheter som Marcel Duchamp och Le Corbusier. Det var vid den här tiden som Bourgeois konstnärliga karriär började.
Läs: Surrealisterna och det undermedvetna
I hennes första framstående verk, efter alla teckningar, målningar och gravyrer hon gjort i Paris, utvecklade Bourgeois ett intresse för modersgestalten och hemmet, vilket hon upplevde som både provokativt och förnedrande. Sedan 1941 var Bourgeois själv mor till tre söner, varav en hon adopterat i Frankrike. Detta ledde till hennes serie Femme Maison i vilken den fysiska kroppen “accepterade” smärta för att få plats i arkitekturens geometriska rättskaffenhet – ett försök att bearbeta hennes hemlängtan och förlusten av hennes mor.
Läs: The Dinner Party, århundradets viktigaste feministiska utställning
Bourgeois såg konsten som en typ av terapi och under 1950-talet, efter hennes fars död inledde hon vad som skulle bli en trettio år lång psykoanalys som skulle ha en stor inverkan på hennes konstnärskap. Hennes Femme Maison övertogs av totem – avlånga, nästan fallos-lika skulpturer med vilka hon förde teman som domination och ömtålighet på tal ur ett surrealistiskt perspektiv. Sexualiteten är ett återkommande tema i Bourgeois mångsidiga bildvärld, vilken hon utvecklade i den amerikanska konstscenens marginaler. Hon arbetade outtröttligt med skulpturer, gravyrer, målningar, konstböcker och installationer, men gjorde sällan några separatutställningar.
Under 1970-talet började både kritiker och allmänhet visa ett livligt intresse för Bourgeois konst. Sambandet mellan det omedvetna och minnet, vilket hennes arbete till stor del byggde på, hade blivit föremål för högljudd debatt och Bourgeois konstnärskap hamnade på tapeten på allvar. Speciellt hennes drömska installationer, där erotik och feminism stod i fokus, uppmärksammades och uppfattades som både enastående och provokativa. År 1982 höll MoMA i New York det första retrospektivet med Bourgeois och efter det flödade artiklarna, solo-utställningarna och utmärkelserna.
År 1999 belönades Bourgeois med ett guldlejon på Venedigbiennalen. Under 1990-talet hade hon återvänt till modersfiguren, men den här gången i form av monumentala spindlar. Verken berättade mer om trådens symbolism i den klassiska vävnadstraditionen än till psykoanalytiska tolkningar, även om konstnären alltid gillat att leka med tvetydigheter. Dessa “mammor” står idag i Paris och på Château La Coste i Provence, men finns också i Bilbao, Havanna, Ottawa, St. Petersburg, Tokyo och Seoul.
Läs: 5 feministiska mästerverk
År 2008 anordnade Centre Pompidou, i samarbete med Tate Modern, en stor retrospektiv med 200 teckningar, gravyrer, skulpturer, målningar och andra föremål av Bourgeois. Samma år fick hon även hederslegionen av den franska presidenten när han var på statsbesök i USA. Louise Bourgeois arbetade outtröttligt fram till sin död 2010, 98 år gammal. Vid sidan av sitt konstnärskap producerade hon flera böcker och essäer om psykoanalys. Bourgeois betydelse för efterföljande konstnärsgenerationer kan inte underskattas nog och var en sann banbrytare – i synnerhet för den feministiska konsten.
