Hundar, katter – och till och med apor ... Genom åren har många konstnärer sett sina djur som musor. Här är åtta konstnärer och deras älskade husdjur som förevigats i konstverk:
William Hogarth
Den engelske konstnären William Hogarth (1697-1764) ägde flera mopsar under sitt liv. En hette Pugg och följdes av en annan mops vid namn Trump. Trump avbildades i flera av Hogarths målningar. En av dessa är vanitas-stillebenet The Painter and his Pug från 1745, där Trump sitter framför en målning av sin husse. Det är också intressant att mopsar såg helt annorlunda ut på 1700-talet än de gör idag … och mer som William Hogarth, som avsåg att betona likheten mellan sig själv och sin fyrbenta vän med ett dubbelporträtt som osade självironi. Men som bekant tenderar hund och husse eller matte att bli mer och mer lika varandra med tiden.
Läs: Historien om hundarna som gav synden ett förklätt ansikte
Paul Klee
Till skillnad från Hogarth var den schweiziske expressionisten Paul Klee (1879-1940) en uttalad kattälskare. Han ägde minst sex katter under sitt liv: Fritzi, Bimbo I, Nuggi, Mys, Skunk och Bimbo II, som alla agerade inspirationskällor och åtnjöt viss frihet. Paul Klee tillät till och med sina katter att gå över hans konstverk.
Läs: Sex saker du inte visste om Paul Klee
Ernst Ludwig Kirchner
En annan kattvän samtida med Paul Klee var Ernst Ludwig Kirchner (1880-1938). Knappast någon annan av 1900-talets stora konstnärer målade fler kattbilder än han. Kirchners svarta katt Bobby, som kom in i hans liv 1919, satt ofta modell för honom. Ett år efter Bobbys död 1930 följde Schacky och 1935 Flecky, samt andra katter som följde Kirchner fram till hans död 1938.
Salvador Dalí
En av de mest kända konstnärs- och djurduorna är Salvador Dalí (1904-1989) och hans ozelot Babou. Den excentriske Dalí fick, enligt uppgift, Balou som en gåva från den colombianska presidenten på 1960-talet. Efter det tog han med sig ozeloten överallt – till hotellet Le Meurice i Paris, ombord på SS France och till en restaurang på Manhattan, där han förklarade för en skärrad dam att djuret var en vanlig katt som han hade målat med fläckar.
Läs: Salvador Dalí i paranoians land
Frida Kahlo
Den mexikanska konstnären Frida Kahlo (1907-1954) omgav sig med en mängd olika djur i sitt hem. Hon ägde hundar, fåglar, en hjort samt två spindelapor (Fulang Chang och Caimito de Guayabal) som gav henne tröst och styrka efter skilsmässan från målaren Diego Rivera 1939. Hon målade också ofta sig själv tillsammans med sina djur. Sammanlagt kan man se dem i 55 av hennes verk, och hennes självporträtt med aporna är särskilt välkända.
Läs: Frida Kahlo: färgstark porträttmålare och giftig samhällskommentator
David Hockney
Taxar är väldigt populära bland konstnärer, vilket kan bero på deras ovanliga form. En konstnär som avgudar ”korvhundarna” är den brittiske målaren David Hockney (född 1937). I en serie bilder som skapades mellan 1993 och 1995 fångade han sina två taxar, Boodgie och Stanley, i många verk. ”Folk förstår inte de här bilderna. De förstår inte att det handlar om kärlek och inget annat”, förklarade David Hockney.
Läs: När David mötte Gregory: Mannen bakom Hockneys karriär
Andy Warhol
En tax gjorde sig ett namn på New Yorks konstscen på 1970-talet. Popkonstlegendaren Andy Warhols (1928-1987) dåvarande partner Jed Johnson övertalade konstnären att skaffa en hund: taxen Archie. Warhol blev så fäst vid Archie att han vägrade att resa till London för ett uppdrag eftersom han då skulle ha varit tvungen att antingen lämna Archie eller sätta honom i karantän.
Läs: Andy Warhol – den egentlige King of Pop
Pablo Picasso
Den mest kända taxen i konsthistorien är dock Lump, som ackompanjerade och inspirerade Pablo Picasso (1881-1973) under sex års tid. Eftersom taxar är kända för att vara mycket envisa är det inte förvånande att Picasso inte valde hunden, utan att hunden valde Picasso. Picasso och Lump delade en djup kärlek till varandra som konstnären aldrig hade visat för någon av sina andra hundar. Lump tillhörde egentligen fotografen David Douglas Duncan som tog med sig taxen när han besökte Picasso i södra Frankrike 1957. Lump hoppade genast upp i konstnärens famn och stannade vid hans sida under de kommande sex åren. Picasso förevigade sin permanenta gäst i olika konstverk, bland annat i de 44 versionerna av Velázquez Las Meninas, där Lump ersatte den mycket större hunden i originalmålningen.
Vill du få fler artiklar direkt i din inkorg? Prenumerera på vårt nyhetsbrev
År 1964 tog Duncan med sig Lump tillbaka eftersom hunden led av en kronisk ryggradssjukdom och behövde opereras. Lump överlevde ingreppet och vinglade genom livet – dock inte riktigt lika snabbt som tidigare – i ytterligare tio år. Lump dog den 29 mars 1973. Picasso, hans tillfälliga husse, följde honom in i döden bara några dagar senare, den 8 april.
