Nationalmuseum invigdes 1886, samtidigt som Stockholmsutställningen, efter att man, som i flera länder i 1800-talets Europa förverkligade önskan om ett nationellt konstmuseum. Arkitekt var Friedrich August Stüler och bygget på Blasieholmen i Stockholm resulterade i en treplanig museibyggnad med en monumental trapphall.
Men för att kalla Nationalmuseum i Stockholm för ett av Europas äldsta och mest anrika museer måste vi gå tillbaka lite längre än till det faktiska instiftandet av museet år 1866.
Tidig historia och de första samlingarna
Museets samlingar bygger till stor del på flera generationer av kungligt samlande som sedan övergått i statlig ägo. Här hittar vi inte bara inhemsk, utan även en stor del utländsk konst, vilket gör Nationalmuseum till en konstinstitution av internationell klass.
De äldre delarna av dagens samlingar som har kunglig proveniens sträcker sig så långt tillbaka som till Gustav Vasas regeringstid. Vidare innehåller samlingarna också flera verk vilka förvärvades genom krigsrov, med Münchenrovet 1632 och Pragrovet 1648 som de mest anmärkningsvärda.
Läs: 12 kvinnor som präglat konsthistorien
Men det finns också två kvinnor vars konstintressen spelat en stor roll för de kungliga samlingarna. Under 1600-talet förtog drottning Kristina resor på kontinenten där konst köptes in till samlingarna. Även Hedvig Eleonoras önskan att manifestera kungahuset med konst ledde till både import av utländska konstföremål liksom att marknaden för svenskproducerad konst växte.
1700-tal
Under 1700-talet, det århundrade då föregångaren till Nationalmuseum faktiskt instiftades, gjordes förvärven främst genom kungligheterna Adolf Fredrik, drottning Lovisa Ulrika och Gustav III. Men Carl Gustaf Tessin skulle också komma att spela en avgörande roll både under denna tid och för dagens inventarie.
Tessin, som under flera perioder befann sig i Paris, köpte mellan åren 1739 och 1742 en hel del samtida konst på kontinenten. Under denna tid förvärvade han verk av François Boucher och Jean-Baptiste-Siméon Chardin, Rembrandt och Constantin Verhout – några av museets internationella stoltheter.
Läs: 6 ikoniska nederländska målningar
Det var även Tessin som såg till att både Lovisa Ulrikas och Adolf Fredriks samlingar växte. Ett av de mest kända exemplen är Tessins teckningssamling som Adolf Fredrik köpt av honom 1755 och som Gustav III förvärvade vid faderns död. Samlingen skänktes då till Kungliga Biblioteket, men överfördes 1794 till Konglig Museum.
Nationalmuseums samlingar innehåller även en stor del av drottning Lovisa Ulrikas samlingar franskt 1700-tals måleri. Dessa övergick i statlig ägo efter att hennes son Gustav III löste hennes skulder och ohållbara ekonomiska situation genom att avsäga henne samlingarna, liksom Drottningholms slott.
Det var den samme, kung Gustav III, som inrättade tavelgalleriet (1780) och antikmuseet (1785) på Stockholms slott. Tillsammans la dessa institutioner grunden för instiftandet av Konglig Museum 1792, samma år som kungen avled. Konglig Museum skulle i sin tur agera som föregångare till Nationalmuseum.
Läs: Topp tio: Återupptäckta mästerverk
Avgörande för dagens Nationalmuseum var att Gustav III vid tiden använde statliga medel för att förvärva konst, något som förhindrade att samlingarna skingrades vid arvskiften. Vid Gustav III död tillföll kungens samlingar staten och säkrades därmed som folkets egendom.
Fredenheim, expeditionssekreterare i Kabinettet för utrikes brevväxling samt den avlidne kungens rådgivare i frågor rörande konst, är en annan man vi har att tacka för Nationalmuseum. Det var nämligen han som blev utnämnd till chef för Konglig Museum och blev därmed föreståndare för konstsamlingarna. Han spelade en betydande roll för Nationalmuseums grundande och fortsatte arbetet med att införskaffa konst – till exempel övertalade han Gustav IV Adolf att köpa Martellisamlingen i slutet av 1790-talet. Men framför allt var det också han som fick tillstånd att museet skulle vara öppet för folk utan särskilt tillstånd för att vistas på slottet. Ett första steg för att göra museet publikt.
1800-tal
Ett bristande intresse och små resurser ledde till att museet stötte på flera svårigheter under det tidiga 1800-talet. År 1815 gjordes dock ett av de viktigaste förvärven i museets historia, då man köpte in Johan Tobias Sergels skulpturer. Detta innebar en brytpunkt för museet, då fokus skiftade och nu låg på klassicismen och den nationella konsten. År 1818 följde kung Karl XIV Johan trenden och beställde Bengt Erland Fogelbergs skulpturer av Oden, Tor och Balder i sann national-klassicistisk anda.
Under början av 1800-talet, innan den nya byggnaden som skulle inhysa Nationalmuseum stod färdig, började man även förvärva samtida konst och köpte för första gången 1845 ett verk av en levande konstnär, nämligen Italienska banditer bortförande några kvinnor av Alexander Lauréus.
Läs: Världens 10 mest berömda skulpturer
Under 1800-talet köptes modern svensk konst in i allt större utsträckning, samtidigt som en inventering av de statliga samlingarna vid de kungliga slotten gjordes. Även flera betydelsefulla donationer gjordes inför öppnandet av den nya byggnaden 1866, däribland Martin von Wahrendorffs donation av Adriaen de Vries Psyke buren av amoriner, ursprungligen från Pragrovet. Även Fogelbergs skulpturer och Rembrandts Batavernas trohetsed överfördes till museet, den sistnämnda som deposition utan tidsbegränsning.
Samlingen med svenskt och nordiskt måleri från 1800-talet tillkom till stor del tack vare Karl XV:s donation på 400 verk till Nationalmuseum. Samlingens kvalitet var dock ojämn, eftersom kungen köpt mycket konst för att stödja unga konstnärer under utveckling. De ovannämnda samlingarna representerar främst franskt, nederländskt och gustavianskt svenskt måleri.
Byggnaden
De första tankarna på en ny byggnad för Stockholms slotts konstsamling dateras till 1814, men det var först 50 år senare som Nationalmuseum stod klart. Frågan kom upp i riksdagen första gången 1828, med Köpenhamns och Münchens museer som förebilder. Frågan väcktes åter 1840-41 och 1844-45 beviljades anslaget för en ny museibyggnad.
Innan man fattade beslutet att museet skulle ligga på Blasieholmen stod Kungsträdgården, Humlegården, Helgeandsholmen, Slottsbacken och Kungsklippan som alternativ.
Fredrik Wilhelm Scholander utförde de första ritningarna men efter kritik från konsulten och berlinaren Friedrich August Stüler tilldelades denne uppdraget istället. Vid den tiden var projektet ett av de mest påkostade arbeten som antagits. De tog tolv år att färdigställa byggnaden och då återstod tre års arbete med interiören.
Stülers filosofi var att museibyggnaden i sig skulle fungera som ett allkonstverk, med dess konstnärliga anda tydligt förankrad i tiden. Man menade att arkitektur var lika mycket konst som andra kreativa arbeten och borde förenas med de andra konstarterna.
Inspiration hämtades från antiken liksom den italienska renässansen. Här hittar vi både florentinsk och venetiansk renässans. Byggnaden har en ändamålsenlig form som i Florens, men med fasadmotiv från Venedig. Att Venedig låg nära till hands kan förklaras med att platsen för museet påminde Stüler om den vattenburna staden Venedig.
Nationalmuseum sedan instiftningen
År 1866 stod alltså Nationalmuseum klart och kom snabbt att få en stor betydelse för kulturlivet i Stockholm - något som har fortsatt fram till idag. Samlingarna har sedan invigningen på Blasieholmen bara växt och växt, med några förvärv mer uppskattade än andra.
Läs: Här hittar du världens topp tio mest berömda konstverk
Carl Larssons omsusade fresker
År 1886 tillkom Carl Larssons freseker med scener ur den svenska historien, en typ av rokokopastisch med jugendtendenser. Den kanske mest omdiskuterade av Carl Larssons verk på Nationalmuseum är utan tvekan Midvinterblot som hänger i trapphallen. Målningen som är över 13 x 6 meter stor med fornhistoriska motiv blev hårt kritiserad redan som skiss. Trots protester slutförde Larsson verket och provhängde det 1915, något som ledde till att debatterna spred sig ända upp på regeringsnivå.
Efter 1919 och Carl Larsson död förvarades målningen på Skissernas Museum i Lund. Mellan 1983 och 1984 renoverades och ställdes Midvinterblot ut på Historiska museet i Stockholm. Efter det köptes den av en svensk konsthandlare som erbjöd Nationalmuseum verket, som tackade nej. Även Historiska museet tackade nej på grund av det höga priset. År 1987 såldes det på auktion och förvärvades av en japansk samlare. Ägaren lånade ut verket till den stora Carl Larsson-utställningen på Nationalmuseum 1992. Efter långa förhandlingar och ett generöst ekonomiskt stöd av privata donatorer och stiftelser kunde målningen slutligen förvärvas av Nationalmuseum 1997.
Konsthantverk
I Sverige under mitten av 1800-talet hölls tanken om att ställa ut hantverk för att inspirera moderna aktörer inom konstindustrin högt. Dock hade nästan ingen plats avsatts för detta på Nationalmuseum, något som fick mycket kritik när museet jämfördes med Museum of Manufactures (idag Victoria & Albert Museum), vilket öppnat i London redan 1851.
Läs: Designhistoria
Nya donationer från Karl XV, Axel Bielke samt från den Svenska Slöjdföreningen tog samlingen till nya höjder och 1885 var det uppenbart att samlingen måste ägnas en egen avdelning på Nationalmuseum. På museets mellanvåning visades fram till 2013 samlingen i två olika sektioner. Den ena visade verk från 1500-talets början till 1700-talets mitt, medan den andra samlade verk från 1910 och framåt. Den äldre delen innehåller främst föremål av kunglig proveniens, medan den modernare innehåller en mängd textilier, keramik, silver, möbler, belysning, glas samt industridesign. Här hittar vi namn som Wilhelm Kåge, Sigurd Lewerentz, Jonas Bohlin, Gunilla Allard, Gunnar Cyrén och Ingrid Dessau.
Porträttsamlingarna
På Gripsholms slott förvaltar Nationalmuseum statens porträttsamling. Samlingen är världens största porträttsamling och utgörs av cirka 4700 verk från tidigt 1400-tal fram till idag.
Samlingen utvecklas ständigt och kompletteras kontinuerligt med både äldre och samtida porträtt av personer som har en plats i historien. Hedersporträtt tillkommer årligen där personer utses av Gripsholmsföreningen tillsammans med Nationalmuseum. Här finns idag bland andra Dag Hammarskjöld, Astrid Lindgren, Olof Palme, Ingvar Kamprad och Hédi Fried.
David Klöcker Ehrenstrahl, Alexander Roslin, Ulrika Fredrika Pasch, Johan Gustaf Sandberg och Fredric Westin finns representerade i de äldre delarna av samlingarna medan sekelskiftet stoltserar med verk av Carl Larsson, Anders Zorn, Carl Wilhelmson och Einar Nielsen. Tidigmoderna konstnärer är Isaac Grünewald, Nils von Dardel och Tyra Lundgren som följs åt av samtida konstnärer som Birgit Broms, Cecil Beaton, Irving Penn och Ola Billgren.
1900-tal och senare
Mellan 1915 och 1919 skedde en nyordning efter de rådande moderna museala principerna som dominerade i Europa. Under denna tid var Richard Bergh museets överintendent och han var inte nöjd med den brist på nordisk konst från de senare decennierna av 1800-talet som rådde i museets samlingar. Då konkurrensen från andra museer i Europa var stor, startade Bergh ett upprop bland förmögna konstvänner för att samla in konstverk samt pengar till nya förvärv.
Genom detta upprop tillkom verk av Carl Fredrik Hill, Ernst Josephson, Nils Kreuger och Karl Nordström till Nationalmuseum, vilket idag utgör ett väldigt viktigt inslag. Även fransk 1800-tals konst låg i Berghs intresse att förvärva och han såg till att verk av Edgar Degas, Paul Cézanne, Auguste Renoir och Henri de Toulouse-Lautrec blev införskaffade till museet.
Läs: Skandalen bakom Degas lilla dansös
År 1958 överfördes 1900-tals konsten till Moderna museet, medan den östasiatiska överfördes till Östasiatiska museet redan 1962.
Den första ombyggnaden skedde på 1960-talet av arkitekten Per-Olof Olsson. År 1997 intog restaurang och kafé den norra ljusgården. Mellan 2013 och 2018 renoverades Nationalmuseum – under tiden huserade Kulturhuset Stadsteatern liksom Konstakademin några tillfälliga utställningar.
Samlingarna består idag av cirka 700 000 föremål från 1500-talet fram till idag.
Upptäck fler artiklar på Bbys Magazine
Det här är en uppdaterad version av en artikel som ursprungligen publicerades den 10 oktober 2018.
